Just ja, det har visst varit jul

Julen är här! Eller snarare var. Nu är siktet istället inställt på nyår. Jag är tillbaka i Stockholm och relativt ledig till och med nästa år. Den nya säsongen på jobbet satte dessvärre igång redan på annandagen vilket innebar att jag fick lämna Sundsvall, familjen och den trevliga snön. Här i Nacka är det mest kallt, tyvärr.

Fick en smärre chock när jag kom tillbaka dock. Gick från bussen och fick en känsla av att det var något som saknades. Det kändes lite tomt. Insåg att mitt hus var borta. Oerhört trist.

Tja, eller snarare mitt gamla hus. Det jag bott i under två år och sedan tvingades lämna. Det som jag bodde i när hyresvärdarna SSSB skickade ett sms som meddelade att huset skulle rivas, men att vi var väldigt välkomna på infomöte där det skulle bjudas på semla. Det tackade man ju inte nej till. Det huset är nu borta. Inte rivet dock, nä. De insåg visst att det trots att gick att flytta/sälja vidare trots att de på mötet var oerhört övertygade om att det absolut inte gick att hitta någon annan lösning än att riva. Aja, jag har numera en ny lägenhet. Nästan likadan som den gamla, men något sämre. Till samma hyra och minus alla mina ködagar. Plus en jobbig flytt. Men jag är inte bitter.

Annars då? Julen? Jodå, den var mycket trevlig. Adam fick träffa tomten för första gången. En tomte som dock höll på att inte dyka upp, eftersom familjen Hård haft fullt upp med att berätta för Adam att tomten skulle komma, och vad han skulle säga (Hoho....) och missat den där lilla detaljen med att det kanske kunde vara bra att boka in Herr Santa Claus. Näpp, det fick bli en sista minutenlösning på julafton, där det tack och lov visade sig att en granne hade en tomtedräkt över. Tur. Adam blev oerhört försiktig och blyg, men berättade sedan glatt för Faster "Nanna" att hoho hade varit där, när hon kom tillbaka efter att ha köpt tidningen. Succé.

Jag hade ju en ledig helg också. Hurra! Den enda lediga helgen innan maj. Om jag var sjuk? Givetvis. Hög feber och halsont. Men som sagt, jag är ju ingen bitter person. Inte alls...

Sundsvall har fått en bro - Hurra!

Följande dialog utspelade sig i mitt barndomshem i Sundsvall idag:

Pappa: Gör du något viktigt, Vicky?
Jag: Nepp.
Pappa: Vill du åka och sopsortera? Och sen åka över bron?
Jag: JAAAAAA!
Mamma: Får jag också följa med???

Sedan åkte vi och sopsorterade, för att därefter åka över bron. Och tillbaka. Så roligt har vi det.

För er därute som inte är så hemma i Sundsvall kan jag meddela att vi från och med idag har en ny bro. En jättelång. Den invigdes av kungen och sen sköts det raketer och Kevin Walker sjöng. Fast den delen skippade vi. Vi var mest intresserade av att åka över.

Jag har druckit te också. Igår var det Andre Kåppen (Gotländska för Den andra koppen, om det var någon som missat), gott men lite lamt. Jordgubbe och fläder, tillsammans med rosenblad (trots att det inte ens stod i ingredienslistan!!!). Idag var det betydligt trevligare, Gotländsk sommarblandning. Toppengott. Det är ett bra betyg.

Imorgon ska jag, min syster och hela barnmaffian åka och titta på julshow på min gamla gymnasieskola. Det blir nog trevligt. Sen bär det av hem till dem för att baka olika saker. Jag har gjort ett stycke pepparkaksdeg och tar med mig formar med elefanter och krokodiler. Och älgar. Kan ju inte bli annat än succé.

Förlåt, har visst gjort annat

Det var ju ett par dagar sen jag uppdaterade nu. Dumt, med tanke på att jag försöker rapportera min tejulkalender. Jag skyller på att jag jobbat, varit sjuk och åkt till Sundsvall. Nu kommer istället en snabbrepris.

Dag 13:
Lucia! Jag älskar lucia. Vi körde all-in med glitter i håret på jobbet. Fruktansvärt trevligt. Nu till teet: Idas blandning. Svart te med citrus. Inte jättespännande men inte heller äckligt. Godkänt men inte mer.

Dag 14:
MUNKTE! Jag älskar munkte. Så mycket att jag skulle kunna dricka det varje dag, i resten av mitt liv. Typ. Också den första tesorten jag förälskade mig i på riktigt. Ojojoj, högt betyg.

Dag 15:
Oskars Oolong. Halvgrönt och inslag av persika. Jag tycker att ungefär alla teer borde ha persika som ingrediens. Det har absolut inget med att jag älskar att dricka iste med persikosmak så fort jag åker utomlands. Inte alls... Detta var helt klart gott!

Dag 16:
Världsarvsblandning. Jag har tyvärr helt glömt bort hur det smakade. Förlåt... Men min informationsbok meddelar att det tydligen var inslag av rosor och rabarber, och det låter ju inte helt tipptopp. Så tyvärr.

Te och politik i en salig blandning

Vi kör de två senaste dagarnas tekalender lite snabbt, för nu finns det oroväckande politik att diskutera.

Dag 11:

Rött te från Gotland, Den raude. Det var gott.

Dag 12:

Earl grey cream. Det smakade som earl grey med en touch av grädde. Trevligt.

Okej, då går vi in på hetgröten. Det är dags för Sverigedemokraterna igen. Kent Ekeroth har skrivit en motion.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Ovriga-dokument/Ovrigt-dokument/Reformering-av-lag-om-behandli_H2021106/

Herregud.

Det är alltså Sverige, år 2014, och ett parti med ca: 13% har mandat att lägga fram detta. Det är så skrämmande att man knappt vågar andas. Hej nazityskland, oj vad vi har saknat dig. Nä, just det. Det finns absolut inga kopplingar mellan Sverigedemokraterna och nazisterna. Absolut inte.

För att stolpa ned motionen lite, så här på kvällskvisten.

1. Anledningen till att man behöver börja registrera invandrare (och andra generationens invandrare) (och alla som av någon anledning inte kan räknas till den fantastiska gruppen av "svenska medborgare", inte på riktigt) är att:

"Jag menar att Sverige måste kunna ha tillgång även till information och statistik i den grupp som i dagsläget endast benämns ”svenska medborgare”. För att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas kan vi inte blunda för den invandrarrelaterade brottsligheten eller de ekonomiska konsekvenserna bland den första eller andra generationens invandrare som erhållit svenskt medborgarskap."

Just ja, för att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas. Därför behöver vi informationen. Okej, det låter ju vettigt. Men vänta här, bygger inte Ekeroth hela sin argumentation på någon form av "information" som han redan samlat in? Behöver han verkligen mer? Eller är det så att hans belägg inte riktigt håller? Och om han nu redan vet att större delen av brottslingarna i Sverige är invandrare (såklart...) så är vi plötsligt inne på individnivå. Du är inte svensk, det är därför du begår brott. Då är du inte välkommen. Punkt slut. 

2. Vi snackar alltså nationalitet, inte etnicitet eller ras. Bra att veta. Hur ska det specificeras ytterligare? När tillhör man den "Svenska nationaliteten"? Gör jag, med min tyska morfarsfarfar, det? Du? Mina vänner med judiskt ursprung? 

3. Okej, Herr Ekeroth, vad vill du göra med informationen när du väl samlat in den? Något konkret förslag? Nähe, det var nästa motion. När ni vunnit ännu lite mer makt. Okej, vi ser inte fram emot den.

Snälla, om det är någon som råkat titta in här (kanske efter en sökning på SD) och spontant tycker att det ligger något i vad han säger, öppna en historiebok. Världen har redan provat det här. Det gick dåligt. Alltså kan vi istället försöka komma ihåg vad vi lärde oss och göra rätt den här gången. Att ge SD mer makt är inte en del av den lösningen. 

Kränku Dag 9 och 10

Enligt min kära syster ligger jag oerhört efter med rapporteringen. Förlåt. Här kommer därför en snabbgenomgång av lucka 9 och 10.

Okej, vi börjar med nian. Hotell St:Clemens teblandning. Smaker i form av rabarber, citrus och rosenblad utlovas. Det lät inte superduper. Jag är ju inte så förtjust i rabarbersmaken (däremot rabarber! I rå format! Herregud, så gott. Synd att man får äta max en per säsong för att undvika pajade njurar. Så sa i alla fall min mamma, och jag lyssnar lydigt på henne), och rosenbland är ju som bekant inte heller tipptopp. Men det var gott! En svag aning av rabarber, tillräckligt för att det inte skulle ta över, i kombination med de andra smakerna. Oerhört balanserat! En oväntad tummen upp för detta.

Dag 10: Svinhusblandning. Det låter inte toppengott. Dock var det inte så illa. Det smakade svart te med citrus, helt enkelt. Ingen fara där inte. Men det stack tyvärr inte ut, utan var som ett helt vanligt earl grey. Godkänt betyg, men inte mer.


Annars då? Jag börjar jobba sista helgen på den här säsongen av Evita imorgon. Jullov! Att vi sedan drar igång igen om typ 1,5 vecka behöver vi inte prata om...

Jag har dessutom lyckats köpa nya balettskor idag. Tillsammans med ett par benvärmare, såklart. Så nu springer jag runt här hemma och försöker få dem att bli lite större."Bry dig inte om att det klämmer vid tårna, det kommer att gå till sig", sa hon på affären. Jag är aningens tveksam. Men det blir nog bra!

Tillbakablick!

Idag bjuder jag på lite historia istället för terecension. Man måste ju köra lite omväxling för att hålla intresset uppe, har jag hört. Så här kommer sagan om Viktorias plötsliga flytt till Gotland.

Året är 2010. Viktoria har ett halvår tidigare gått ut gymnasiet och harvar på med lite distansstudier i konstvetenskap. I längden blir det rätt tråkigt. Så tråkigt att man måste ta sitt pick och pack och flytta till Gotland. Trots att man aldrig varit där. Helt logiskt. Att Viktoria också blivit någon slags heltidsbarnvakt till den nyinskaffade hundvalpen spär också på flyttlusten. Hundvalpar är underbara i en lagom dos.

På Gotland kunde man visst få en studentlägenhet med havsutsikt utan att ha stått i kö. Det funkar inte riktigt i huvudstaden, tyvärr. Men Viktoria njöt så länge det varade.

På Gotland kan man också, förutom att titta på raukar och sjunga sånger om Pinnsvein (Summan kummar med sooul, kummar yver hällmark o stein...) också dricka te. Viktoria var nybörjare på det här med tedrickning och jublade således över den fantastiska tebutiken som uppenbarade sig mitt inne i Visby, Hurra, sa hon. För att citera Viktorias fantastiska Gotlandsblogg, för 5 år sedan, när hon  tillsammans med sin kära syster gick på upptäcktsfärd i staden:

Vi var också i den lokala tehandeln där jag köpte 2 sorters te och Sofia köpte 4 + 1 som hon köpte igår. Tyvärr så har jag än så länge ingen kopp att dricka mitt te i, eller något att koka vatten i.

Det är hårt att vara student.

Varför kommer då den här berättelsen idag? Har det kanske något att göra med dagens te?

Jodå. Idag var det Guteblandning, Kränkus signaturte. Det, tillsammans med det fantastiska munkteet, var det första gotländska te jag köpte och således också en symbol för mitt fina liv på Gotland.

Jag står kvar i bostadskön och drömmer om att någon gång kamma hem en fin liten lägenhet innanför ringmuren. Där ska jag ha får. Typ.

Kränkus tekalender - Dag 6 och 7

Den uppmärksamme (jo, jag talar om dig Sofia!) kanske har lagt märke till att det inte kom någon recension av gårdagens te. Jag skyller på att jag var trött och ville sova istället. Man får prioritera, helt enkelt. Idag kör vi istället två sorter, dubbel glädje!

Okej, te nr 6. Sylves lilla gröna. Ett grönt te som blir lila vid bryggning. Inte alls konstigt... Jag har druckit det här förut så jag var beredd. Däremot är jag osäker på vad jag egentligen tycker om det. Det påminner inte om något annat te, och det är väl bra att vara originell har jag hört. Så det får godkänt, men kanske inte något jag vill dricka varje dag.

Te nr 7: Ekologiskt regnbågste. Hurra. Det kan ju inte bli fel. Mycket smak (enligt hemsidan är det en blandning av ungefär alla frukter i världen, typ.) och trevligt som vardagste. Synd att det är svart bara, jag är i det stora hela lite mer förtjust i gröna teer. Men men, man kan ju inte få allt.

Jag lagade för övrigt mat idag. Vegetariska plättar. Visserligen brukar ju plättar vara väldigt vegetariska, får jag väl erkänna. Men dessa var dessutom fullspäckade med majs, zuccini, vitlök och kryddor. Allt serverades med sallad. Oj, så gott! Och som sagt, väldigt vegetariskt.

Kränkus tekalender - Dag 5

Det är väldigt trevligt att komma hem efter en oerhört utmattande kväll på jobbet (haha, eller inte. Jag satt inne och såg föreställningen, ingenting hände) och veta att en spännande teprovning väntar. Idag var det dags för Borgarblandning som enligt beskrivningen är ekologisk. Trevligt. Det utlovas också en mustig och balanserad smak.

Nä.

Det smakade ingenting.

Okej, jag kan gå med på balanserad. Inga problem. Men vart är mustigheten? Jag trodde nästan att det var något fel på min påse, att de glömt att lägga i rätt te. Men så verkar inte vara fallet.

Men vill man bara ha ett enkelt morgonte, utan några extravaganser, så är det nog rätt lämpligt. Det är visst en blandning av icke smaksatta teer från Kina och Indien, vilket kanske förklarar avsaknaden av just smak. Så jag förlåter teet. Det var väl rätt okej. Men jag hade förväntat mig något mustigt!

Kränkus tekalender - Dag 4

Tillbaka i Stockholm, nu en tekalender rikare. Dessutom har jag fått med mig listan på vad alla teer innehåller. Lyxigt.

Dagens te är en gammal bekant till mig, Medeltidsblandning. Jag har till och med den specialdesignade burken, så bra koll har jag.

Så det var såklart gott. Jordgubbe, smultron, apelsin och ingefära ska tydligen trängas i denna blandning, men jag vet inte riktigt om jag känner så mycket mer än jordgubbe, men den funkar.

Mer än så får ni inte idag, jag har fullt upp med att bygga ihop mitt pepparkakshus. Sånt måste prioriteras.

Viktoria recenserar - En folkefiende

Okej, jag måste börja med att erkänna. Jag älskar Alexander Mørk-Eidem  Typ på den nivån att jag vill gifta mig med karln. Det var den inställningen jag gick på teater med, ca: 5 dagar före premiär. Precis innan jag flyttade till Stockholm såg jag Sex roller söker en författare, bearbetad och regisserad av denne man. Det är nog fortfarande det absolut bästa jag sett på en Stockholmsscen. Strax därefter kommer Lycka, en hysterisk föreställning på 4,5 timmar. Gissa regissör?

Först måste vi vara ärliga. En folkefiende är en rätt tråkig pjäs. Sjukt tråkig faktiskt. En man blir sur på kommunens badhus, kommer fram till att det är dåligt och skickar in en protest. Hans syster, som är kommunalråd, hamnar då i skiten. Sen är alla bittra och arga, pjäsen igenom. Nu har jag visserligen inte läst originalet, och kanske är det annorlunda. Känner jag denne regissör rätt är det mycket möjligt. Men kvällens uppsättning av En folkefiende handlade om just detta.

Summa summarum, hade pjäsen spelats rätt upp och ned hade jag blivit uttråkad och arg. Tack och lov var så inte fallet. Den spelades upp a la Mørk-Eidem. Vi snackar alltså metateater gånger 100,  publikinteraktion (handuppräckningar!), samhällskritik,  ett uns av kulturkritik riktat mot vår kära Stadsteater (förlåt, Kulturhuset Stadsteatern) och givetvis en stor dos av humor. 3,5 timme höll det på och jag njöt.

Det är svårt att förklara denna speciella uppsättning, men jag kan ändå försöka ge några smakprov, extremt fritt citerat av mig. Jag ber om ursäkt för alla felaktigheter, tro mig. De finns.

Alla skådespelare har fått behålla sina förnamn. Praktiskt. Vid ett tillfälle upptäcker karaktären Jörgen sufflören, och börjar ifrågasätta hela teaterillussionen.
"Finns allt jag säger med där?"
"Ja."
"Verkligen allt. Det här också?"
"Ja."
"Men om jag tar dina papper då?" Jörgen tar alla papper.
"Vänta, jag behöver den där. Jag har ju skitmycket text!", skriker huvudkaraktären Leif.
"Okej då. Men om jag tar hans glasögon då? Titta, nu har jag hans glasögon!".

Jörgen meddelade också, när det efter ca: 2 timmar var dags för paus, att det inte skulle bli en sån där vanlig pling i klockanpaus, utan han skulle bjuda på lite musik också fick man komma och gå lite som man ville. För att pausen inte skulle dra ut alltför långt på tiden kom Leif ut i foajen efter en stund och tvingade in alla igen.

Ett alltför aktuellt tema stod karaktären Peter för, som var oerhört aggresiv med hakkors på ryggen.
"Är du verkligen nazist?"
"Nä, jag är nationalsocialist".

Och i slutet, när alla karaktärer drar sin epilog.
"Själv sitter jag i riksdagen."

Oerhört obehagligt, och sant.

Så dagens tips, gå och se! Nu med detsamma. Eller, tja. Ni kan ju vänta till premiären. Men sen så!

Kränkus tekalender - Dag 3

Idag har jag dränkt mina sorger över politiken i sprit. Whiskey närmare bestämt.

Eller nä, te var det visst. Med en viss ton av rökighet. Nästan samma.

Idag har jag äntligen förenats med min kalender och vi befinner oss nu på samma ort, Sundsvall närmare bestämt. Mycket trevligt. Jag har dessutom fått hänga med mina fina, men ack så förkylda, syskonbarn. Tyvärr har jag också följt rapporteringen från riksdagen... Herregud, säger jag bara. Nu står vi inför ett läge där alla skyller på alla, ingen tar ansvar, och Sverigedemokraterna gottar sig i allt. För att citera partiets Mattias Karlsson i Aftonbladet:

 - Jag ser det här som en folkomröstning för eller emot ökad invandring.

Hur ser du på att det här kommer att kosta Sverige upp mot en halv miljard kronor?

– Demokrati ska få kosta pengar och det är ändå ett billigt i jämförelse med ökad invandring som Stefan Löfven förespråkar, hävdar Karlsson.

Det är alltså den sitsen vi sitter i nu. Hurra.

Men som sagt, jag behövde dränka mina sorger i något och te var det som fanns närmst till hands. Idag var det dags för Källingblandning, en sort som presenteras som något man antingen hatar eller älskar.

Jag är för.

Smakrikt och annorlunda. Inte helt fel. Jag har dessutom testat den här sortens te förut, då tillsammans med Earl grey. Det fungerade ypperligt. För att få ytterligare en åsikt i den här frågan kollade jag med min far, whiskeykännaren, om teet var godkänt. För det första vägrade han att smaka, för det andra hävdade han att det luktade gammal häst. När jag la fram rökigheten kunde han medge att den kanske fanns där, långt inne. Han är inte längre en tillförlitlig provsmakare av min tekalender.

Kränkus tekalender - Dag 2

Efter en kväll på jobbet där jag fick äran att lyssna på gamla musiklegender (typ grundaren av Rolling stones + en originalmedlem av The Supremes!) kom jag hem för den obligatoriska koppen med te.

Enligt min syster var det idag dags för Äppelkakste, något som direkt gjorde mig en smula tveksam. Jag gillar inte äppelkaka. Det är tydligen en synd, om man frågar hela familjen Hård, men så är det. Trist. Vaniljsås är jag dock oerhört förtjust i men förutom en utlovad vaniljsmak, verkar det vara ont om den ingridiensen i te-versionen av efterrätten.

Så, ett utlåtande:

Trååååkigt. Tyvärr. Jag gjorde först misstaget att ta en tugga av den fantastiskt goda pepparkakan som jag ägnat förmiddagen åt att baka, och insåg att teet inte smakade någonting. Det måste vara pepparkakans fel, helt klart. Gjorde därför om hela proceduren, men efter att ha tagit ett smörgåsrån innan (som professionell provsmakare råkar jag veta att det ska ta bort alla andra konstiga smaker).

Nä. Det smakade fortfarande ingenting.

Kränku, jag älskar er. Men det här var inte riktigt min kopp av te. (Men humor, det har jag!).



(För övrigt är jag ledsen i själen eftersom Sverigedemokraterna ges möjlighet till makt. Någonting är riktigt ruttet med det politiska systemet när ett rasistiskt parti som 87 % av befolkningen inte vill ha får den chansen.)

Tejulkalender från Kränku - Dag 1

Äntligen december och dags för Kränkus julkalender! Det var Fröken Hård, också känd som min syster, som bestämde att vi var tvungna att införskaffa varsin sådan. Jag hade inga motargument, så hon beställde. Tyvärr kom båda till hennes nya radhus i Sundsvall, alltså jättelångt bort. Lösningen blev att hon skickade de två första påsarna i ett otroligt mystiskt brunt kuvert, utan avsändare. Resten får jag när jag åker upp och passar hennes barn på onsdag. Alla glada och nöjda.

Men till dagens te. Det är visst sagt att vi måste recensera varje dag. Jag vågar inte göra annat än lyda. Idag var det tydligen Kalkstensdrömmar, en sort jag faktiskt smakat innan. Det är ett vackert te, fullt med rosenblad. Då kan det ju inte bli fel.

Tyvärr är det lite tråkigt. Jag är inte överförtjust i smaken av rosenblad och det här teet domineras av just den. Men snyggt är det!

 (Bild lånad från http://www.kraenku.se/)

Just ja, jag har ju en blogg!

Förlåt... Det var ett tag sedan. Till min ursäkt har jag haft fullt upp. Jag har varit i Barcelona. Och skrivit en bok. Så bloggen fick vänta lite. Men nu är jag här! Kan nästan lova att det kommer att bli ganska många inlägg i december, jag behöver recensera ett stycke tekalender från Kräenku, det kan bli kul!

Barcelona då? Jo, jag tog ju en liten snabbvisit dit. Resan kändes oerhört konstig, sprang direkt från jobbet och satte mig på ett tåg mot Arlanda. Därefter väntade en flygresa på ca: 3 timmar och plötsligt var jag i Spanien? Oerhört underligt. Det hela kändes bara som att jag tagit kvällståget till Sundsvall för att hänga med familjen. Men väldigt trevlig!

Det var varmt i Barcelona. Över 20 grader. Jag grät en skvätt när jag åkte hem igen. Det roliga var att det typ bara var jag som tyckte att det var ett fantastiskt bra väder, alla spanjorer hade dunjacka och långbyxor. Själv gick jag stundtals bararmad och var toknöjd. Konstigt det där.

Vad hittade vi på då? Tja, jag promenerade en del. Min vän Åsa gick i skolan så jag fick upptäcka staden själv på dagarna. I ärlighetens namn gick jag rätt mycket vilse. Så pass mycket att jag fick sms:a Åsa för att höra ungefär var jag kunde befinna mig. Typ, "Jag ser den där jättehöga katedralen som inte är klar, vilket håll ska jag åt nu?". Efter många om och men hittade vi faktiskt varandra. Imponerande. Annars drack vi sangria vid stranden och åt tapas. Som det ska vara alltså. Väldigt trevlig resa som också resulterade i att jag är klar med nästan alla julklappar. Prisa Disneystore. En besvikelse var dock språket. Jag har ju ägnat oerhört mycket tid åt att lära mig spanska (en hel vecka i våras!) men tji fick jag. Här var det katalanska som gällde, ett språk jag verkligen inte behärskar. Dumt.

Utöver denna lilla trip har jag skrivit en bok i November. 50 000 ord var utmaningen (NANOWRIMO - National novel Writing month) och jag blev klar igår. Nu vill jag aldrig mer kolla på min text (aningens mer kvantitet än kvalitet) men det var väldigt roligt att skriva. 129 sidor i Word blev det. Galet.

Och ikväll är det personalfest! Först den första lediga söndagen sen september och nu fest. Kan det bli bättre?

En snabbvisit till 1900-talet

 

Än en gång har jag gjort en utflykt till 1906-versionen av mig själv. Den när jag heter Fru Viktoria och ser hatt som en självklarhet. Ibland har jag dessutom ett barn. Såklart.

Det var alltså dags för ytterligare en inspelningsdag av den fantastiska serien Fröken Frimans krig. Det innebär också att kliva upp jäkligt tidigt för att åka iväg till SVT för ombyte (jeans och t-shirt är tydligen inte så värst tidsenligt) och sedan avfärd mot inspelning. En fullastad buss med 1900-tals människor. Helt normalt.

Det är kul att spela in tv. Speciellt då man får klä ut sig och leka lite. Vi var många statister som var kallade och det var väldigt trevlig stämning. Den lilla otåliga människan längst inne i mig vill dock helst sätta upp en jäkla massa kameror och filma allt på samma gång, istället för att ta om samma scen gång på gång ur olika vinklar. Men det var väldigt trevligt ändå. Otroligt intressant att se fullblodsproffs jobba, från alla håll. Skådisar, regissör, alla i produktionen. Toppklass. Lyxigt att veta att det alltid finns någon som kommer och sköter om ens hår om någonting hamnat på snedden. Det skulle man ha i vardagen. Inte alls konstigt.

Det roligaste med allting är dock kontrasterna. Att komma instormandes på SVT, tillsammans med 30 andra kvinnor i full mundering, och möta en skolklass på studiebesök. De såg aningens konfunderade ut.

En sån här krävs för att komma in på SVT. Annars är det kört.

 Bussresenärer. I hatt.

 

Ehh, här ser vi några människor från 1900-talet. Det kan man se på deras klänningar och hattar. I händerna har de en oerhört tidig uppfinning, jag tror att den kallas mobiltelefon, som var mycket populär under den här tiden.

 Så här fina var vi!

 Åter på 2000-talet. Skönt.

Halloween

Ibland har vi fest på jobbet. Otroligt trevligt. En gång om året är det dessutom Halloweenfest, ännu trevligare. Eftersom det hela utspelar sig på en teater, med människor som typ gillar att klä ut sig, kan man få möta ganska så speciella varelser under kvällen. Jag är tyvärr jättedålig på att dokumentera, både mig själv och andra, så från min sida finns det inte jättemånga bildbevis från kvällen. Trist för er. Jag slog i alla fall på stort och körde Belle från Skönheten och Odjuret, fullt med blod eftersom Odjuret visade sig vara en elak typ. Ett riktigt Odjur faktiskt.

Dagen efter var det dags för jobb igen. Ingen av oss mådde riktigt som vi förtjänade, kunde vi konstatera. Trevligt. Konsert med Cat Power som tydligen är väldigt stor, både i världen och i Sverige (kunde vi konstatera eftersom det var mer än fullsatt). Insläppet blev det längsta någonsin (förband...) och vi sålde fruktansvärt mycket öl. Sen började konserten och den var lång. Hon fick tydligen feeling. Men kul med lite variation, även om jag nog ändå föredrar musikaler. Tiden går lite snabbare då.

Sundsvall!

Förlåt för dålig uppdatering, jag har varit i Sundsvall. En godtagbar anledning till en tillfällig bloggpaus tycker jag. Dessutom har jag umgåtts mycket med mina flitigaste bloggläsare, så att dessutom skriva inlägg kändes lite överflödigt. Men nu är jag tillbaka, hurra!



Lånar en bild från systers blogg (http://frokenhard.wordpress.com/2014/10/27/familjen-hard-teatern-ger-moster-vivi-halsar-pa/) som kanske kan visa lite vad jag har sysslat med i veckan. Alltså skrämt barn. Inte alls konstigt. Det är ju ändå Halloween.


Jag har också bakat tårta. Moussetårta med browniebotten, limemousse, mangomousse, hallonspegel samt marängspöken. Gott. Bjöd också på hemmagjorda praliner, en fantastisk med mörk choklad och  tryffel på romerska bågar och en som jag döpte till Lakrits Blä. Den var alltså full med lakrits. Superäckligt. Fast det tyckte inte de delar av sällskapet som av någon outgrundlig anledning faktiskt gillar lakrits. Konstiga människor.

Summa summarum: En otroligt trevlig vecka där jag fått möjlighet att mysa mycket med Stor-Dam och Diddi som båda lärt sig mycket sen jag var hemma sist. Adam pratar betydligt mer (även om det ibland är lite svårt att fatta... Kan man inte Adam-språket kan det exempelvis vara oerhört förvirrande att förstå att "Voff-voff-varg" betyder Micke och Molle) och jag fick äran att spela Bamse-lotto med honom. Succe! Frida kunde numera både sitta upp och äta mat. Tummen upp för det. Dessutom fick jag hälsa på i nya radhuset, också det får högsta betyg. Som sagt, oerhört trevlig vecka.

Viktoria recenserar: Dödsdansen

Nyblivne teaterdirektör Persbrandt gör comeback på teaterscenen. Med sig har han de före detta makarna Endre och Hanzon. Pjäsen är Strindbergs bittra och galna äktenskapsdrama. Bäddat för succé!

Efter att det planerade publikrepet i fredags blev inställt har mitt mailkonto överrösts av biljettfrågor. Jag var således rätt utbränd när det äntligen var dags att få beskåda föreställningen. Ett stort tack till produktionsbolaget på Maxim som direkt ordnade nya biljetter.

Dödsdansen handlar om Edgar och Alice som ska fira silverbröllop. Hurra. Tyvärr så hatar de varandra. Jättemycket. Inget lyckligt äktenskap där inte. Inte har de några vänner heller, Edgar hatar nästan alla människor. Och barnen har tvingats flytta eftersom föräldrarna aktivt använde dem i sin krigsföring mot varandra. Så, det är ingen trevlig miljö vi möter. Efter en liten stund kommer Kurt, Alice kusin. Och Edgar visar sig vara dödligt sjuk. Tyvärr drar han ut på döendet, till Alice stora förtret, och hon passar istället på att vänsterprassla lite med Kurt.

Det var det hela.

Det är en bra föreställning, det är det. Det är väldigt avskalat, på scenen finns endast ett par stolar och en svart bakgrund där Edgar och Alice turas om att bygga ihop ordet "Dödsdansen" (de börjar med att skriva DÖ      SEN, för att sedan bygga på. Snyggt). Det händer inte jättemycket, men pjäsen är bra och de spelar den bra. Många plötsliga tysta ögonblick, när man plötsligt kan höra en knappnål falla i publiken, blandat med mer komiska inslag.

MEN, och här kommer det jag saknar. Magin. Det där storslagna som utlovats. Kemin dem emellan, framför allt mellan Lena Endre och Tomas Hanzon. De har ju för guds skull varit gifta! Istället känns spelet dem emellan stundtals påtvingat, och Strindbergs utlovade otrohet sker helt plötsligt och utan passion (en plikttrogen kyss). Men Persbrandt är bra, och Lena är bra, och föreställningen är bra. Men något saknades. Kanske dök detta upp på premiären som precis gått av stapeln?

(Smygfoto på förväntansfull premiärpublik som jag såg när jag gick förbi Maxim)

Linas matkasse - Dag 3

I fredags lagades det finmat i det Hårdska hemmet. Timjanskryddade färsbiffar med ugnsrostad potatis och västerbottensås. Mums.

Först fixade jag potatis. Ett flertal mindre potatisar halverades, lades på en plåt och kryddades med olivolja och timjan. In i ugnen och sen klart. Trevligt.

Sen stektes det biffar! En hel del timjan fick bo i dessa. För att komplicera saken ytterligare fick dessa göra potatisen sällskap i ugnen under tiden som jag lagade sås. Västerbottensås. Den skulle minsann mixas. Tur att man har en stavmixer.

Så här blev det! Ser kanske lite futtigt ut (den uppmärksamme kanske noterar att receptet visst innehåller skogschampinjoner. Haha säger jag om det. Blä!) men fruktansvärt gott. Jag tog med mig resterna till gårdagens trippelföreställningar på jobbet vilket var oerhört trevligt. Jag bakade också en kaka, eftersom ugnen ändå var på. Den var väldigt uppskattad. Tur det.

Betyg: Helt klart en fyra. Lätt och gott. Vad mer behövs?

Viktoria recenserar: Diplomati

En tuff teatervecka med inställda repetitioner, svårigheter att få publik till de repetitioner som faktiskt blev av, och mycket jobb. Men kul med teater!

I torsdags var det dags för ett första publikrep av Diplomati på Kulturhuset Stadsteatern.

Militärteater.

Jag gillar historia, det gör jag. Men hela militärhistorien skulle jag gärna hoppa över. Trååååkigt. Men ibland gnistrar det till och Diplomati får till viss del igång den gnistan. Men vägen dit är lång.

Kort summering:

Gubbe 1 vill spränga Paris. Han är tysk officier/general/någon annan högt uppsatt militär position som jag inte riktigt har koll på, i slutet av Andra världskriget. Eftersom Tyskland håller på att förlora är det dumt att dessutom spränga upp Paris.

Gubbe 2 vill att Gubbe 1 inte ska spränga Paris. Han är svensk diplomat.

Sen diskuterar Gubbe 1 och Gubbe 2 i ungefär 1,5 timme, och hur det hela slutar behöver jag nog inte berätta. Det är bara att åka till Paris och kolla.

Första halvtimmen var riktigt tråkig. Tyvärr. Män i uniform som diskuterar hur Paris bäst sprängs. Sen kom diplomaten och plötsligt blev det lite mer intressant. Och det stegrade! Intensiva och spännande samtal om att följa order istället för förnuftet. Det är dumt att spränga Paris i luften. Dessvärre var det ganska många textmissar och det hela stannade upp lite då och då (det var ju trots allt bara publikrep!) vilket var synd, men de visade att de har något bra på gång.

Viktoria recenserar: Chicago

Jag skulle nog säga att jag är den största musikalfantasten i min familj. Därefter kommer min mamma och syster på delad andra plats. Sist i raden har vi min far, som nog ändå har lite mer hum om musikalvärlden än de flesta pappor (förlåt för mina fördomar). Han kan jämföra och peka ut sin favorit-Judas men söker aldrig aktivt upp musikalföreställningar.

Av oss fyra är det en som varit på Broadway. Gissa vem? Och föreställningen som beskådades var Chicago, ett par år innan filmen kom. Jag är avundsjuk.

Men nu har jag också sett Chicago! Hurra! Efter lite bestyr där jag gick på personalmöte istället för det genrep jag fixat många biljetter till (jag fick istället möjlighet att glädja andra, inte fel det heller), så var det dags. Onsdagkväll=ingen Evita och således en lucka för annan kultur. Musikalkultur. Det hela utspelade sig på Kulturhuset Stadsteatern och 275 kr fick jag betala för biljetten, dyrare än vanligt men helt okej ändå.

Hur var det då?

Proffsigt. Ut i fingertopparna. Fantastisk ensemble och underbar dans. Att det var en koreograf som regisserat märktes. Verkligen. Snygg scenografi, med damorkestern (jo, endast en man skulle enligt programmet finnas. Uppenbarligen utklädd till kvinna, eftersom han inte kunde upptäckas med blotta ögat) placerade på scenen. Sharon Dyall och Lisa Nilsson glänste. Jag älskade den sistnämndda i Next to Normal (se en uppsättning av den om ni får chansen! Musikal som lämnat den glättiga Grease-genren, bra musik och med ett riktigt djup) och var lite orolig hur hon skulle gå från Diana till den, ursäkta uttrycket, lite mer blåsta Roxie. Men hon gjorde det bra, och dansen sköttes galant! Tummen upp. Fredrik Lycke var bra i en otacksam roll som Roxies något osynlige make.

Nackdelar då? Den är rätt seg ibland. Många långsamma jazziga ballader som inte för historien framåt. Chicago är inte den bästa musikalen, tyvärr. Den är lite för ojämn, skrapar bara på ytan och målar upp orealistiska karaktärer i en värld som är svår att relatera till. Men så kommer de där supernumren, som "Cell block tango", eller "We both reached for the gun" och man börjar åter igen njuta där i salongsstolen. Jag blir inte berörd, men jag blir underhållen. Och ibland räcker det.

Linas matkasse - Dag 2

Ny dag, ny mat. Denna gång Indisk kikärtscurry med spenat och naanbröd. Klassificerad som väldigt lättlagad och snabb. Toppen! Perfekt att slänga ihop efter baletten.

Jag började med att ta fram en liten kniv för att hacka en liten ingefära. Aj...

Nytt försök. Stor kniv och små grönsaker. Mycket bättre. Ingefära, vitlök, blomkål och paprika hackades och frästes i lite olivolja.

Sen slängde jag i en massa kryddor. Typ indiska sådana. Och kikärtor! En liten skvätt Philadelphia har jag också slängt i. Det hela fick koka en stund, samtidigt som jag fuskvärmde naanbröd i micron. Klart.

Betyg: Väldigt vegetariskt och väldigt indiskt. Gott. Betyget blir 3,5. Kommer förmodligen att tillagas igen. 

Nu blir det en kort paus i matlagandet, jag ska på teater ikväll och jobba imorgon. Vi kör igen på fredag tycker jag. Då blir det färsbiffar!

Linas matkasse dag 1

 

 

Idag dök den då upp, min matkasse. Mellan 17-22 kunde den komma, helt hopplöst för någon som tycker att det är tråkigt att sitta och vänta på saker. Som hellre vill gå på promenad. Som dessutom satt fast ute i Täby till kl. 16.45 och således blev lite stressad över att matkassen skulle levereras direkt på femslaget. Kl. 17.20 kom den. Jag firade med att gå ut på en promenad. Trevligt.

 

Sen började jag storkoket. Pad thai med kyckling, jordnötter och lime stod på menyn. En medelsvår rätt enligt recepthäftet. Gott med kyckling tänkte jag och satte igång.

 

Här förbereds jordnötsdressingen som hela kalaset skulle blandas med. Jag fick en chans att inviga min mixerskål som fylldes med jordnötter, lime, ingefära, vitvinsvinäger, sambal oelek, honung, soja och vitlök.

 

 

 

Så här blev det. Aptitligt va?

 

Sen skulle det stekas kyckling. Hurra!

 

 

Kyckling, vitlök och blomkål i en salig blandning. Sen blandade jag i ett ägg och äggnudlar. Till sist tillsattes den vackra jordnötdressingen och jag insåg att det kanske var dumt att bara halvera receptet på dressing. Det blev lite dressing till mycket kyckling/blomkål.

 

Jag hackade sockerärtor också! Och skivade lime! Så här fint blev det då:

 

 

Resultat:

 

Gott och lättlagat. Trevliga tillbehör. Lite för lite sås kanske, och det skulle nog ha varit japansk soja istället för ett kryddmått av den kinesiska som var den enda jag hade hemma. Nästa gång minskar jag på honungen också, jag är inget stort fan. Men helhetsmässigt var det gott!

 

Min Pajja

Jag har glömt att skriva om min fina Ipad. Eller pajja, om vi pratar Adam-språk. Vilket jag tycker att vi gör.

Jag har blivit med Ipad mini. Det hela skedde förra veckan, i samband med den nedriga flytten. Jag har tidigare lyckats övertala min mamma att väldigt motvilligt låna ut sin Ipad eftersom jag ville testa hur det var att använda den till studier. Jag läser just nu många kurser som har kurslitteraturen på PDF. Min dator är helt hopplös när det gäller att läsa långa dokument och jag lockades av tanken att litteraturen blev lite mer bärbar. Jag tänkte helt enkelt plugg på mysiga caféer. Givetvis fungerade den helt underbart och jag bestämde mig för att införskaffa en egen.

Jag är väldigt nöjd. Lite för nöjd. Jag har laddat ned appen som man kan läsa PDF-filer med och jag har läst ca: 20 sidor. Sen har jag mest spelat mitt nya favoritspel, Farmville (Jo, jag vet att jag är lite sen). Så otroligt simpelt. Man odlar lite, man köper en ko som gör mjölk, Man bakar bullar. Mycket trevligt. Så tyvärr hinner jag inte plugga. Trist.

Annars då? Jag har jobbat. Dubbla igår och matiné idag. Jag satt inne på dagens föreställning vilket var väldigt lugnt och trevligt. Konstigt jobb man har ibland. Att få betalt för att titta på teater. Men jag klagar inte. Imorgon ska jag jobba med mitt hemliga jobb, sedan ska jag ta emot en matkasse på kvällen. Mer om det senare. Det är nämligen nästa veckas hälsogrej, matkasse! Rapporter utlovas.

PAJJA

Tomas Andersson Wij, balett, SVT, hjärtstartare och ännu en helg på Göta

Det har hänt lite sen sist. Så mycket att jag inte hunnit blogga. Förlåt för det. Nu kommer istället en snabbrepris.

I måndags var jag på någon slags premiär på Teater Brunnsgatan fyra, Fahl i samtal. När jag äntrade teatern fick jag minsann ställa mig för att bli fotograferad. Är det premiär så är det!

Samtalspartnern för kvällen var Tomas Andersson Wij, en man jag inte hade någon som helst koll på. Han visade sig vara rätt vettig, men stundtals på gränsen till pretentiös. Det är en svår balansgång och helhetsmässigt gillade jag det. Själva formen på föreställningen ger jag tummen upp, podcast a la Värvet i teaterformat. Det uppskattades.

På tisdagen Paninijobbade jag på morgonen och sedan blev det balett på kvällen. Inte mer med det. Förutom att det är fruktansvärt jobbigt att dansa balett och att det inte blir bättre av att man haft sommaruppehåll. Aj.

Sen blev det spännande igen. På onsdagen gick jag upp supertidigt och hoppade i en taxibil som betalades med licenspengar (ja, eftersom jag är så pass laglydig att jag betalar så kan man väl säga att det kom ur egen ficka. Typ). En heldag som statist på Fröken Frimans krig 2. Vet inte om jag vågar säga mer än så, men det var oerhört kul och spännande att få bära tidsenliga kläder, mitt bland alla turister i gamla stan. Det fotades hejvilt kan jag avslöja. Själv var jag lite sämre på just det där med dokumentation, jag hade fullt upp med annat. Typ som att ha ont i fötterna. Men kul var det!

Igår fick jag nöjet att gå en kurs i att rädda liv. Alltid bra att kunna. Det finns numera en hjärtstartare på jobbet och jag är en av dem som vet hur den fungerar. Läskigt om något händer men skönt att ändå ha något hum om vad man bör göra.

Nu är det jobb som gäller, hela helgen. Idag fick jag höra från två olika håll att jag har en gullig dialekt. Hoppsan, Sundsvallsmålet minsann! Där sätter vi punkt för snabbreprisen. Hejdå.

Jag och min blomma

 

Jag har köpt en blomma. Frans heter han. En kaktus med rosa blommor. Kan det bli bättre?

Konsten att flytta 100 meter

Ibland känns livet lite trist. Så där att man känner att det borde hända något. Typ att man borde flytta. Men om man trivs i området och lägenheten man bor i kan det bli svårt, då får man tänka outside the box. Typ: "Undra om det finns en exakt likadan lägenhet, med exakt samma hyra och inventarier, typ 100 meter härifrån?". Sen slösar man alla sina ködagar (ca: 1600 st), storstädar den gamla lägenheten och flyttar alla prylar. Så kan man göra. Jag skulle dock inte rekommendera det, då är det bättre att bara hyra en film för att bota tristessen.

Jag har alltså flyttat. En oerhört ovälkommen flytt som bara inneburit stress. Helt utan kompensation eller ens ett "förlåt" från hyresbolagets sida. Men en semla bjöd de minsann på när det vankades möte för att berätta att vi måste flytta. Jag, som annars är en väldigt lugn och snäll person, har varit väldigt förbannad. Men nu är flytten klar och jag börjar komma i ordning (HAHA, det kommer att ta minst en månad till innan jag orkat packa upp allt. Det där med porslin är väl ändå inte så viktigt?). Tyvärr är det en exakt likadan lägenhet, men lite sämre. Just nu har jag exempelvis ingen möjlighet att frysa in saker, vilket är dumt om man gillar glass. Vilket jag gör. Som sagt, dumt. Den enda fördelen är att det är lite närmre till tvättstugan, vilket passar bra eftersom jag bokat tvättid imorgon. Men jag är lite tveksam till att det skulle vara en godtagbar anledning till flytt.

Radiotjänst var här och välkomnade mig alldeles nyss också. Jag är ju väldigt laglydig och betalar (passande om jag någon gång får för mig att bli politiker, det är tydligen det allra viktigaste man kan göra. Annars blir man minsann granskad och uthängd i Expressen) men kontrollantmannen var aningens skeptisk. Först tyckte han att jag hade fel kön och namn. Sen ville han inte riktigt tro på att jag betalade, eftersom jag inte riktigt var registrerad som betalande på den här lägenheten. Och som sagt, fel kön och namn. Men smart som jag är insåg jag att han hade en hel radda av namn på sitt papper med betalande, och eftersom jag bara flyttat några nummer fanns jag med. Tummen upp för det.

Jag blev förresten inringad av Säpovakter idag på jobbet. Inget konstigt alls...

Hur jag lyckades gå plus genom att gå på chokladfestival...

 

Igår var det chokladfestival i stan, något jag givetvis var tvungen att gå på. Choklad och festival, kan det bli fel? Det hela utspelade sig ute i Älvsjö och för att dryga ut det hela hade de också valt att arrangera en hem & villamässa samtidigt. Den var inte lika rolig, speciellt inte om man inte hade lust att köpa en takfläkt eller någon form av träbräda. Så jag fokuserade på chokladen.

 

Jag råkade köpa med mig lite saker hem, trots att jag egentligen lever på existensminimum ett par veckor till (glapp mellan jobb). Men, jag är ganska så säker på att jag inte alls förlorat på denna underbara festival utan istället gått plus. Vi gör en liten uträkning för att se om så är fallet:

 

Kostnader:

Inträde: 120 kr. Jag hade dock en kupong från Allt om mat som gjorde att jag sparade 40 kr. Trevligt. (Originalpris: 160 kr)

Choklad: 100 kr.

Linas matkasse: 299 kr

Grytunderlägg med arga ugglor: 140 kr (Helt fantastisk! Från Nadja Wedin, den heter Arga ugglor på riktigt!)

Bakbok från Allt om mat: 150 kr (också här hade jag kupong, hade kostat 200 kr)

Jordärtskockor från Gotland: 15 kr

Förlängning av min prenumeration på Allt om mat: 149 kr för 6 nr.

Strössel och chokladpralinark: 50 kr

 

Sammanlagt: 1023 kr

 

Slut på kostnader.

Nu kommer den roliga delen. Här kommer allt jag tjänat/fått.

 

Intäkter:

Provsmakning av choklad: 0 kr intjänade, men en glad Viktoria som inte behövde äta lunch.

Delicatobollar: 10 kr

Päron: 5 kr (Från Delicato, som nog insåg att det var ohälsosamt att bara bjuda på bollar).

Celciusdryck: 20 kr (Den fick jag för att jag fyllde i någon tävling. Om jag dessutom vinner så är det dubbelplus!).

Allmänt godis: 10 kr

Disktrasor: 10 kr kanske? Alltid bra att ha.

Goodiebag från Allt om mat:

Choklad från Anthon Berg: 3x24 kr. Trevligt!

Iiitalalykta: 150 kr kanske?

Kniv från Fiskars: 150 kr?

Kasse: 20 kr?

Oliver: 25 kr

Kakao och chilikrydda: 30 kr

Pengar intjänade eftersom Allt om mat blir billigare: 149 kr

Linas matkasselåda: 30 kr

Linas matkassekasse: 20 kr

Linas matkassevattenflaska: 20 kr

 

Sammanlagda intäkter:

721 kr.

 

Det innebär att jag alltså endast har betalat 302 kr för Chokladfestivalen. En festival full med choklad - där jag dessutom fick med mig en massa saker hem.

 

MEN, vi är inte klara där!

 

Fler intäkter:

Choklad istället för lunch: 70 kr

Matkasse istället för att köpa mat i affären: Plus minus noll. -299 kr från totalsumman.

Allt om mat för 149 kr: Jag har redan Allt om mat och har således redan budgeterat för det här. Typ.

 - 149 kr från totalsumman.

Jordärtskockor från Gotland: Dessa ska planteras och växa så att jag blir ett självhushåll med endast jordärtskockor som föda. Den besparingen går inte ens att beräkna! Men jag nöjer mig med att dra av 15 kr.

 

Nu har vi plötsligt fått fram summan 231 kr, vilket alltså är vad jag tjänat på festivalen. Tufft. Om det finns några oklarheter kring min uträkning kan ni maila mig. Eller inte. Jag tycker att det är klart som korvspad. Tummen upp för chokladfestivaler.

 

 

 

 

 

 

 

 

Premiärkoma

Idag är jag så där trött som man bara är om man har haft premiär på en teater med 1100 platser, och om man dessutom bjudit alla dessa människor på champagne samt tagit emot ungefär 70 000 blommor. Så trött är jag.

Champagne alltså. Till alla. Vilket innebar extremt många glas att ta reda på i den alldeles för korta första akten. Men vi fixade det, trots lite kras. Guldstjärna till oss.

Och blommor. Herregud. Jag har drömt mardrömmar om källare fulla med blombuketter i natt. För så var det. Fruktansvärda mängder som vi bar fram och tillbaka, ner i källaren, upp från källaren (även kallat vårt personalrum), in bakom scen, upp på scen. Två av mina kollegor gjorde ett helt fantastiskt jobb med att sortera allt och trots ett litet missöde i slutet (trappor som plötsligt inte fanns) gick det bra.

Sen skålade vi i bubbel och fortsatte med en egen liten premiärfest på Mcdonalds. Fint ska det va.

(De första recensionerna har förresten kommit, Expressen skriver fint och Aftonbladet behöver ni inte läsa. Som jag anade, blandade åsikter.)

Dags för storpremiär!

Idag blir det ett kort inlägg. Jag ska nämligen snart åka till jobbet. Det är dags för premiär av Evita. Det innebär massor att göra. Bland annat kommer det att bjudas på champagne och fotas kändisar. Helt normalt alltså. Men det ska bli kul! Jag tänker inte avslöja vad jag tycker om föreställningen, det är lite svårt att vara objektiv/opartisk (jag vill ju gärna att det ska komma jättemycket folk så att det ska vara föreställning varje dag = mycket pengar till mig) men det ska bli väldigt spännande att läsa recensionerna imorgon.

Annars då? Mycket att göra, jag flyttar ju som bekant på onsdag. Fruktansvärt ofrivilligt och onödigt. Har glömt bort att jag skulle skriva ett bittert inlägg om det, kommer kanske senare. Tills dess flyttpackar jag. Jobbigt och dumt. Har säkert 1000 saker jag hellre skulle göra. Men, säger kanske ni, är det inte alltid lite roligt att flytta eftersom det ofta leder till något bättre? HAHA, jag flyttar till en exakt likadan lägenhet några hundra meter ner. Det enda som händer är att jag byter busshållsplats. Dum flytt.

Aja, nu ska jag klä på mig galastrassen och åka till jobbet. Typ.

Viktoria recenserar - Måsen

Nu är det premiärtider! Det innebär att jag får möjlighet att springa på teater dagarna i ända. Inte mig emot. Den här gången var det dags för Kungliga dramatiska teaterns stora scen och ett publikrep av Måsen, premiär på fredag.

Måsen är en av de få riktigt klassiska pjäser som jag varken sett eller läst (och då har jag ändå ganska så många poäng teatervetenskap i ryggen!) men jag inbillade mig att det skulle handla om en mås. En rysk en. Vilket stämde, tillsammans med ett gäng karaktärer som verkade kring måsen. Sen sköt en av dem ihjäl den men pjäsen fortsatte ändå som om inget hade hänt. I slutet var den uppstoppad och sen sköt han som hade skjutit ihjäl måsen ihjäl sig själv också. Han blev dock inte uppstoppad.

Det var helt enkelt en pjäs om elände, alla karaktärer var genuint olyckliga men spelade glada. Förutom han som sköt sig, han visade ganska tydligt att han hela tiden var ledsen i själen. Tänk bara på den stackars måsen som fick offra sitt liv för att han plötsligt fick ett infall att panga lite! Alla var olyckligt kära, vissa gjorde något åt det (typ rymde med sin älskare för att sedan komma tillbaka, ännu olyckligare) och vissa surade bara och gifte sig med någon annan och fick en massa barn. Huvudsaken var att ingen var nöjd. I slutet klädde Konstantin (den väldigt deprimerade killen) av sig in på bara kroppen. Det var trevligt. Sen förstod jag inte riktigt varför det egentligen var nödvändigt, men det är en annan fråga.

Hur var uppsättningen då? Jodå, på det stora hela gillade jag den. Det kändes inte så ryskt som en rysk pjäs kan kännas (jaa, alltså. Ni vet, när allting bara känns sådär fruktansvärt ryskt. Så kändes det inte) och det var intressant att klädstilen plötsligt bytte tidsepok i aktbytet. Scenografin var stundtals riktigt läcker, andra gånger lite tråkigare. Stina Ekblad var toppen i rollen som den berömda mamman som, vad jag förstod av mina bänkgrannar, brukar få mer uppmärksamhet i andra uppsättningar. Christoffer Svensson var bra som ledsen kille men jag skulle önska att man slutar typecasta honom till ALLA unga pojkroller på Dramaten. Det är Romeo, Robert i Utvandrarna, det ena barnet i Den girige osv. Jag tror att han kan mer än det, så ge karln en chans! Männen var okej men ingen som utmärkte sig speciellt. Rebecka Hemse var nästan jobbigt passiv men gjorde det ändå bra.

Summa summarum: Jag är nöjd.