En snabbvisit till 1900-talet

 

Än en gång har jag gjort en utflykt till 1906-versionen av mig själv. Den när jag heter Fru Viktoria och ser hatt som en självklarhet. Ibland har jag dessutom ett barn. Såklart.

Det var alltså dags för ytterligare en inspelningsdag av den fantastiska serien Fröken Frimans krig. Det innebär också att kliva upp jäkligt tidigt för att åka iväg till SVT för ombyte (jeans och t-shirt är tydligen inte så värst tidsenligt) och sedan avfärd mot inspelning. En fullastad buss med 1900-tals människor. Helt normalt.

Det är kul att spela in tv. Speciellt då man får klä ut sig och leka lite. Vi var många statister som var kallade och det var väldigt trevlig stämning. Den lilla otåliga människan längst inne i mig vill dock helst sätta upp en jäkla massa kameror och filma allt på samma gång, istället för att ta om samma scen gång på gång ur olika vinklar. Men det var väldigt trevligt ändå. Otroligt intressant att se fullblodsproffs jobba, från alla håll. Skådisar, regissör, alla i produktionen. Toppklass. Lyxigt att veta att det alltid finns någon som kommer och sköter om ens hår om någonting hamnat på snedden. Det skulle man ha i vardagen. Inte alls konstigt.

Det roligaste med allting är dock kontrasterna. Att komma instormandes på SVT, tillsammans med 30 andra kvinnor i full mundering, och möta en skolklass på studiebesök. De såg aningens konfunderade ut.

En sån här krävs för att komma in på SVT. Annars är det kört.

 Bussresenärer. I hatt.

 

Ehh, här ser vi några människor från 1900-talet. Det kan man se på deras klänningar och hattar. I händerna har de en oerhört tidig uppfinning, jag tror att den kallas mobiltelefon, som var mycket populär under den här tiden.

 Så här fina var vi!

 Åter på 2000-talet. Skönt.