Just ja, det har visst varit jul

Julen är här! Eller snarare var. Nu är siktet istället inställt på nyår. Jag är tillbaka i Stockholm och relativt ledig till och med nästa år. Den nya säsongen på jobbet satte dessvärre igång redan på annandagen vilket innebar att jag fick lämna Sundsvall, familjen och den trevliga snön. Här i Nacka är det mest kallt, tyvärr.

Fick en smärre chock när jag kom tillbaka dock. Gick från bussen och fick en känsla av att det var något som saknades. Det kändes lite tomt. Insåg att mitt hus var borta. Oerhört trist.

Tja, eller snarare mitt gamla hus. Det jag bott i under två år och sedan tvingades lämna. Det som jag bodde i när hyresvärdarna SSSB skickade ett sms som meddelade att huset skulle rivas, men att vi var väldigt välkomna på infomöte där det skulle bjudas på semla. Det tackade man ju inte nej till. Det huset är nu borta. Inte rivet dock, nä. De insåg visst att det trots att gick att flytta/sälja vidare trots att de på mötet var oerhört övertygade om att det absolut inte gick att hitta någon annan lösning än att riva. Aja, jag har numera en ny lägenhet. Nästan likadan som den gamla, men något sämre. Till samma hyra och minus alla mina ködagar. Plus en jobbig flytt. Men jag är inte bitter.

Annars då? Julen? Jodå, den var mycket trevlig. Adam fick träffa tomten för första gången. En tomte som dock höll på att inte dyka upp, eftersom familjen Hård haft fullt upp med att berätta för Adam att tomten skulle komma, och vad han skulle säga (Hoho....) och missat den där lilla detaljen med att det kanske kunde vara bra att boka in Herr Santa Claus. Näpp, det fick bli en sista minutenlösning på julafton, där det tack och lov visade sig att en granne hade en tomtedräkt över. Tur. Adam blev oerhört försiktig och blyg, men berättade sedan glatt för Faster "Nanna" att hoho hade varit där, när hon kom tillbaka efter att ha köpt tidningen. Succé.

Jag hade ju en ledig helg också. Hurra! Den enda lediga helgen innan maj. Om jag var sjuk? Givetvis. Hög feber och halsont. Men som sagt, jag är ju ingen bitter person. Inte alls...

Sundsvall har fått en bro - Hurra!

Följande dialog utspelade sig i mitt barndomshem i Sundsvall idag:

Pappa: Gör du något viktigt, Vicky?
Jag: Nepp.
Pappa: Vill du åka och sopsortera? Och sen åka över bron?
Jag: JAAAAAA!
Mamma: Får jag också följa med???

Sedan åkte vi och sopsorterade, för att därefter åka över bron. Och tillbaka. Så roligt har vi det.

För er därute som inte är så hemma i Sundsvall kan jag meddela att vi från och med idag har en ny bro. En jättelång. Den invigdes av kungen och sen sköts det raketer och Kevin Walker sjöng. Fast den delen skippade vi. Vi var mest intresserade av att åka över.

Jag har druckit te också. Igår var det Andre Kåppen (Gotländska för Den andra koppen, om det var någon som missat), gott men lite lamt. Jordgubbe och fläder, tillsammans med rosenblad (trots att det inte ens stod i ingredienslistan!!!). Idag var det betydligt trevligare, Gotländsk sommarblandning. Toppengott. Det är ett bra betyg.

Imorgon ska jag, min syster och hela barnmaffian åka och titta på julshow på min gamla gymnasieskola. Det blir nog trevligt. Sen bär det av hem till dem för att baka olika saker. Jag har gjort ett stycke pepparkaksdeg och tar med mig formar med elefanter och krokodiler. Och älgar. Kan ju inte bli annat än succé.

Förlåt, har visst gjort annat

Det var ju ett par dagar sen jag uppdaterade nu. Dumt, med tanke på att jag försöker rapportera min tejulkalender. Jag skyller på att jag jobbat, varit sjuk och åkt till Sundsvall. Nu kommer istället en snabbrepris.

Dag 13:
Lucia! Jag älskar lucia. Vi körde all-in med glitter i håret på jobbet. Fruktansvärt trevligt. Nu till teet: Idas blandning. Svart te med citrus. Inte jättespännande men inte heller äckligt. Godkänt men inte mer.

Dag 14:
MUNKTE! Jag älskar munkte. Så mycket att jag skulle kunna dricka det varje dag, i resten av mitt liv. Typ. Också den första tesorten jag förälskade mig i på riktigt. Ojojoj, högt betyg.

Dag 15:
Oskars Oolong. Halvgrönt och inslag av persika. Jag tycker att ungefär alla teer borde ha persika som ingrediens. Det har absolut inget med att jag älskar att dricka iste med persikosmak så fort jag åker utomlands. Inte alls... Detta var helt klart gott!

Dag 16:
Världsarvsblandning. Jag har tyvärr helt glömt bort hur det smakade. Förlåt... Men min informationsbok meddelar att det tydligen var inslag av rosor och rabarber, och det låter ju inte helt tipptopp. Så tyvärr.

Te och politik i en salig blandning

Vi kör de två senaste dagarnas tekalender lite snabbt, för nu finns det oroväckande politik att diskutera.

Dag 11:

Rött te från Gotland, Den raude. Det var gott.

Dag 12:

Earl grey cream. Det smakade som earl grey med en touch av grädde. Trevligt.

Okej, då går vi in på hetgröten. Det är dags för Sverigedemokraterna igen. Kent Ekeroth har skrivit en motion.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Ovriga-dokument/Ovrigt-dokument/Reformering-av-lag-om-behandli_H2021106/

Herregud.

Det är alltså Sverige, år 2014, och ett parti med ca: 13% har mandat att lägga fram detta. Det är så skrämmande att man knappt vågar andas. Hej nazityskland, oj vad vi har saknat dig. Nä, just det. Det finns absolut inga kopplingar mellan Sverigedemokraterna och nazisterna. Absolut inte.

För att stolpa ned motionen lite, så här på kvällskvisten.

1. Anledningen till att man behöver börja registrera invandrare (och andra generationens invandrare) (och alla som av någon anledning inte kan räknas till den fantastiska gruppen av "svenska medborgare", inte på riktigt) är att:

"Jag menar att Sverige måste kunna ha tillgång även till information och statistik i den grupp som i dagsläget endast benämns ”svenska medborgare”. För att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas kan vi inte blunda för den invandrarrelaterade brottsligheten eller de ekonomiska konsekvenserna bland den första eller andra generationens invandrare som erhållit svenskt medborgarskap."

Just ja, för att kunna förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas. Därför behöver vi informationen. Okej, det låter ju vettigt. Men vänta här, bygger inte Ekeroth hela sin argumentation på någon form av "information" som han redan samlat in? Behöver han verkligen mer? Eller är det så att hans belägg inte riktigt håller? Och om han nu redan vet att större delen av brottslingarna i Sverige är invandrare (såklart...) så är vi plötsligt inne på individnivå. Du är inte svensk, det är därför du begår brott. Då är du inte välkommen. Punkt slut. 

2. Vi snackar alltså nationalitet, inte etnicitet eller ras. Bra att veta. Hur ska det specificeras ytterligare? När tillhör man den "Svenska nationaliteten"? Gör jag, med min tyska morfarsfarfar, det? Du? Mina vänner med judiskt ursprung? 

3. Okej, Herr Ekeroth, vad vill du göra med informationen när du väl samlat in den? Något konkret förslag? Nähe, det var nästa motion. När ni vunnit ännu lite mer makt. Okej, vi ser inte fram emot den.

Snälla, om det är någon som råkat titta in här (kanske efter en sökning på SD) och spontant tycker att det ligger något i vad han säger, öppna en historiebok. Världen har redan provat det här. Det gick dåligt. Alltså kan vi istället försöka komma ihåg vad vi lärde oss och göra rätt den här gången. Att ge SD mer makt är inte en del av den lösningen. 

Kränku Dag 9 och 10

Enligt min kära syster ligger jag oerhört efter med rapporteringen. Förlåt. Här kommer därför en snabbgenomgång av lucka 9 och 10.

Okej, vi börjar med nian. Hotell St:Clemens teblandning. Smaker i form av rabarber, citrus och rosenblad utlovas. Det lät inte superduper. Jag är ju inte så förtjust i rabarbersmaken (däremot rabarber! I rå format! Herregud, så gott. Synd att man får äta max en per säsong för att undvika pajade njurar. Så sa i alla fall min mamma, och jag lyssnar lydigt på henne), och rosenbland är ju som bekant inte heller tipptopp. Men det var gott! En svag aning av rabarber, tillräckligt för att det inte skulle ta över, i kombination med de andra smakerna. Oerhört balanserat! En oväntad tummen upp för detta.

Dag 10: Svinhusblandning. Det låter inte toppengott. Dock var det inte så illa. Det smakade svart te med citrus, helt enkelt. Ingen fara där inte. Men det stack tyvärr inte ut, utan var som ett helt vanligt earl grey. Godkänt betyg, men inte mer.


Annars då? Jag börjar jobba sista helgen på den här säsongen av Evita imorgon. Jullov! Att vi sedan drar igång igen om typ 1,5 vecka behöver vi inte prata om...

Jag har dessutom lyckats köpa nya balettskor idag. Tillsammans med ett par benvärmare, såklart. Så nu springer jag runt här hemma och försöker få dem att bli lite större."Bry dig inte om att det klämmer vid tårna, det kommer att gå till sig", sa hon på affären. Jag är aningens tveksam. Men det blir nog bra!

Tillbakablick!

Idag bjuder jag på lite historia istället för terecension. Man måste ju köra lite omväxling för att hålla intresset uppe, har jag hört. Så här kommer sagan om Viktorias plötsliga flytt till Gotland.

Året är 2010. Viktoria har ett halvår tidigare gått ut gymnasiet och harvar på med lite distansstudier i konstvetenskap. I längden blir det rätt tråkigt. Så tråkigt att man måste ta sitt pick och pack och flytta till Gotland. Trots att man aldrig varit där. Helt logiskt. Att Viktoria också blivit någon slags heltidsbarnvakt till den nyinskaffade hundvalpen spär också på flyttlusten. Hundvalpar är underbara i en lagom dos.

På Gotland kunde man visst få en studentlägenhet med havsutsikt utan att ha stått i kö. Det funkar inte riktigt i huvudstaden, tyvärr. Men Viktoria njöt så länge det varade.

På Gotland kan man också, förutom att titta på raukar och sjunga sånger om Pinnsvein (Summan kummar med sooul, kummar yver hällmark o stein...) också dricka te. Viktoria var nybörjare på det här med tedrickning och jublade således över den fantastiska tebutiken som uppenbarade sig mitt inne i Visby, Hurra, sa hon. För att citera Viktorias fantastiska Gotlandsblogg, för 5 år sedan, när hon  tillsammans med sin kära syster gick på upptäcktsfärd i staden:

Vi var också i den lokala tehandeln där jag köpte 2 sorters te och Sofia köpte 4 + 1 som hon köpte igår. Tyvärr så har jag än så länge ingen kopp att dricka mitt te i, eller något att koka vatten i.

Det är hårt att vara student.

Varför kommer då den här berättelsen idag? Har det kanske något att göra med dagens te?

Jodå. Idag var det Guteblandning, Kränkus signaturte. Det, tillsammans med det fantastiska munkteet, var det första gotländska te jag köpte och således också en symbol för mitt fina liv på Gotland.

Jag står kvar i bostadskön och drömmer om att någon gång kamma hem en fin liten lägenhet innanför ringmuren. Där ska jag ha får. Typ.

Kränkus tekalender - Dag 6 och 7

Den uppmärksamme (jo, jag talar om dig Sofia!) kanske har lagt märke till att det inte kom någon recension av gårdagens te. Jag skyller på att jag var trött och ville sova istället. Man får prioritera, helt enkelt. Idag kör vi istället två sorter, dubbel glädje!

Okej, te nr 6. Sylves lilla gröna. Ett grönt te som blir lila vid bryggning. Inte alls konstigt... Jag har druckit det här förut så jag var beredd. Däremot är jag osäker på vad jag egentligen tycker om det. Det påminner inte om något annat te, och det är väl bra att vara originell har jag hört. Så det får godkänt, men kanske inte något jag vill dricka varje dag.

Te nr 7: Ekologiskt regnbågste. Hurra. Det kan ju inte bli fel. Mycket smak (enligt hemsidan är det en blandning av ungefär alla frukter i världen, typ.) och trevligt som vardagste. Synd att det är svart bara, jag är i det stora hela lite mer förtjust i gröna teer. Men men, man kan ju inte få allt.

Jag lagade för övrigt mat idag. Vegetariska plättar. Visserligen brukar ju plättar vara väldigt vegetariska, får jag väl erkänna. Men dessa var dessutom fullspäckade med majs, zuccini, vitlök och kryddor. Allt serverades med sallad. Oj, så gott! Och som sagt, väldigt vegetariskt.

Kränkus tekalender - Dag 5

Det är väldigt trevligt att komma hem efter en oerhört utmattande kväll på jobbet (haha, eller inte. Jag satt inne och såg föreställningen, ingenting hände) och veta att en spännande teprovning väntar. Idag var det dags för Borgarblandning som enligt beskrivningen är ekologisk. Trevligt. Det utlovas också en mustig och balanserad smak.

Nä.

Det smakade ingenting.

Okej, jag kan gå med på balanserad. Inga problem. Men vart är mustigheten? Jag trodde nästan att det var något fel på min påse, att de glömt att lägga i rätt te. Men så verkar inte vara fallet.

Men vill man bara ha ett enkelt morgonte, utan några extravaganser, så är det nog rätt lämpligt. Det är visst en blandning av icke smaksatta teer från Kina och Indien, vilket kanske förklarar avsaknaden av just smak. Så jag förlåter teet. Det var väl rätt okej. Men jag hade förväntat mig något mustigt!

Kränkus tekalender - Dag 4

Tillbaka i Stockholm, nu en tekalender rikare. Dessutom har jag fått med mig listan på vad alla teer innehåller. Lyxigt.

Dagens te är en gammal bekant till mig, Medeltidsblandning. Jag har till och med den specialdesignade burken, så bra koll har jag.

Så det var såklart gott. Jordgubbe, smultron, apelsin och ingefära ska tydligen trängas i denna blandning, men jag vet inte riktigt om jag känner så mycket mer än jordgubbe, men den funkar.

Mer än så får ni inte idag, jag har fullt upp med att bygga ihop mitt pepparkakshus. Sånt måste prioriteras.

Viktoria recenserar - En folkefiende

Okej, jag måste börja med att erkänna. Jag älskar Alexander Mørk-Eidem  Typ på den nivån att jag vill gifta mig med karln. Det var den inställningen jag gick på teater med, ca: 5 dagar före premiär. Precis innan jag flyttade till Stockholm såg jag Sex roller söker en författare, bearbetad och regisserad av denne man. Det är nog fortfarande det absolut bästa jag sett på en Stockholmsscen. Strax därefter kommer Lycka, en hysterisk föreställning på 4,5 timmar. Gissa regissör?

Först måste vi vara ärliga. En folkefiende är en rätt tråkig pjäs. Sjukt tråkig faktiskt. En man blir sur på kommunens badhus, kommer fram till att det är dåligt och skickar in en protest. Hans syster, som är kommunalråd, hamnar då i skiten. Sen är alla bittra och arga, pjäsen igenom. Nu har jag visserligen inte läst originalet, och kanske är det annorlunda. Känner jag denne regissör rätt är det mycket möjligt. Men kvällens uppsättning av En folkefiende handlade om just detta.

Summa summarum, hade pjäsen spelats rätt upp och ned hade jag blivit uttråkad och arg. Tack och lov var så inte fallet. Den spelades upp a la Mørk-Eidem. Vi snackar alltså metateater gånger 100,  publikinteraktion (handuppräckningar!), samhällskritik,  ett uns av kulturkritik riktat mot vår kära Stadsteater (förlåt, Kulturhuset Stadsteatern) och givetvis en stor dos av humor. 3,5 timme höll det på och jag njöt.

Det är svårt att förklara denna speciella uppsättning, men jag kan ändå försöka ge några smakprov, extremt fritt citerat av mig. Jag ber om ursäkt för alla felaktigheter, tro mig. De finns.

Alla skådespelare har fått behålla sina förnamn. Praktiskt. Vid ett tillfälle upptäcker karaktären Jörgen sufflören, och börjar ifrågasätta hela teaterillussionen.
"Finns allt jag säger med där?"
"Ja."
"Verkligen allt. Det här också?"
"Ja."
"Men om jag tar dina papper då?" Jörgen tar alla papper.
"Vänta, jag behöver den där. Jag har ju skitmycket text!", skriker huvudkaraktären Leif.
"Okej då. Men om jag tar hans glasögon då? Titta, nu har jag hans glasögon!".

Jörgen meddelade också, när det efter ca: 2 timmar var dags för paus, att det inte skulle bli en sån där vanlig pling i klockanpaus, utan han skulle bjuda på lite musik också fick man komma och gå lite som man ville. För att pausen inte skulle dra ut alltför långt på tiden kom Leif ut i foajen efter en stund och tvingade in alla igen.

Ett alltför aktuellt tema stod karaktären Peter för, som var oerhört aggresiv med hakkors på ryggen.
"Är du verkligen nazist?"
"Nä, jag är nationalsocialist".

Och i slutet, när alla karaktärer drar sin epilog.
"Själv sitter jag i riksdagen."

Oerhört obehagligt, och sant.

Så dagens tips, gå och se! Nu med detsamma. Eller, tja. Ni kan ju vänta till premiären. Men sen så!

Kränkus tekalender - Dag 3

Idag har jag dränkt mina sorger över politiken i sprit. Whiskey närmare bestämt.

Eller nä, te var det visst. Med en viss ton av rökighet. Nästan samma.

Idag har jag äntligen förenats med min kalender och vi befinner oss nu på samma ort, Sundsvall närmare bestämt. Mycket trevligt. Jag har dessutom fått hänga med mina fina, men ack så förkylda, syskonbarn. Tyvärr har jag också följt rapporteringen från riksdagen... Herregud, säger jag bara. Nu står vi inför ett läge där alla skyller på alla, ingen tar ansvar, och Sverigedemokraterna gottar sig i allt. För att citera partiets Mattias Karlsson i Aftonbladet:

 - Jag ser det här som en folkomröstning för eller emot ökad invandring.

Hur ser du på att det här kommer att kosta Sverige upp mot en halv miljard kronor?

– Demokrati ska få kosta pengar och det är ändå ett billigt i jämförelse med ökad invandring som Stefan Löfven förespråkar, hävdar Karlsson.

Det är alltså den sitsen vi sitter i nu. Hurra.

Men som sagt, jag behövde dränka mina sorger i något och te var det som fanns närmst till hands. Idag var det dags för Källingblandning, en sort som presenteras som något man antingen hatar eller älskar.

Jag är för.

Smakrikt och annorlunda. Inte helt fel. Jag har dessutom testat den här sortens te förut, då tillsammans med Earl grey. Det fungerade ypperligt. För att få ytterligare en åsikt i den här frågan kollade jag med min far, whiskeykännaren, om teet var godkänt. För det första vägrade han att smaka, för det andra hävdade han att det luktade gammal häst. När jag la fram rökigheten kunde han medge att den kanske fanns där, långt inne. Han är inte längre en tillförlitlig provsmakare av min tekalender.

Kränkus tekalender - Dag 2

Efter en kväll på jobbet där jag fick äran att lyssna på gamla musiklegender (typ grundaren av Rolling stones + en originalmedlem av The Supremes!) kom jag hem för den obligatoriska koppen med te.

Enligt min syster var det idag dags för Äppelkakste, något som direkt gjorde mig en smula tveksam. Jag gillar inte äppelkaka. Det är tydligen en synd, om man frågar hela familjen Hård, men så är det. Trist. Vaniljsås är jag dock oerhört förtjust i men förutom en utlovad vaniljsmak, verkar det vara ont om den ingridiensen i te-versionen av efterrätten.

Så, ett utlåtande:

Trååååkigt. Tyvärr. Jag gjorde först misstaget att ta en tugga av den fantastiskt goda pepparkakan som jag ägnat förmiddagen åt att baka, och insåg att teet inte smakade någonting. Det måste vara pepparkakans fel, helt klart. Gjorde därför om hela proceduren, men efter att ha tagit ett smörgåsrån innan (som professionell provsmakare råkar jag veta att det ska ta bort alla andra konstiga smaker).

Nä. Det smakade fortfarande ingenting.

Kränku, jag älskar er. Men det här var inte riktigt min kopp av te. (Men humor, det har jag!).



(För övrigt är jag ledsen i själen eftersom Sverigedemokraterna ges möjlighet till makt. Någonting är riktigt ruttet med det politiska systemet när ett rasistiskt parti som 87 % av befolkningen inte vill ha får den chansen.)

Tejulkalender från Kränku - Dag 1

Äntligen december och dags för Kränkus julkalender! Det var Fröken Hård, också känd som min syster, som bestämde att vi var tvungna att införskaffa varsin sådan. Jag hade inga motargument, så hon beställde. Tyvärr kom båda till hennes nya radhus i Sundsvall, alltså jättelångt bort. Lösningen blev att hon skickade de två första påsarna i ett otroligt mystiskt brunt kuvert, utan avsändare. Resten får jag när jag åker upp och passar hennes barn på onsdag. Alla glada och nöjda.

Men till dagens te. Det är visst sagt att vi måste recensera varje dag. Jag vågar inte göra annat än lyda. Idag var det tydligen Kalkstensdrömmar, en sort jag faktiskt smakat innan. Det är ett vackert te, fullt med rosenblad. Då kan det ju inte bli fel.

Tyvärr är det lite tråkigt. Jag är inte överförtjust i smaken av rosenblad och det här teet domineras av just den. Men snyggt är det!

 (Bild lånad från http://www.kraenku.se/)