Sista Evita, slutfest och kungapris

Igår var det då dags. Den absolut sista föreställningen av Evita på Göta Lejon. Det tyckte jag var rätt skönt, speciellt med tanke på att jag jobbat på dem alla. Alltså runt 140 föreställningar. Jag har haft en ledig helg sen premiären i september och då blev jag givetvis sjuk. Därför känns det helt okej att det är slut nu. Sista föreställningen var trevlig, av det lilla jag såg. Jag hade mest fokus på blommor eftersom alla medverkande barn skulle få lämna blommor till ensemblen. Men det gick rätt smidigt! Eftersom vi var så många på scenen kunde vi inte gå av scenen som vanligt utan fick gå ut genom byxorna. Där höll vi på att inte hitta ut. Min kollega såg en trapp och tyckte att det verkade vara en bra väg. Det var det inte. Den ledde nämligen rakt upp på balkongen som Evita står och gör sitt paradnummer (Gråt inte mer Argentina) på. Det hade kunnat bli lite konstigt, men jag hann inse att vi var fel ute. Tur.

När publiken hade gått hem blev det fest. Tummen upp! God mat, roliga människor och härligt familjärt. Det hela avslutades rätt sent för min del, och desto senare blev det när nattbussen jag satt mig på visade sig köra en massa omvägar. Efter 20 minuters färd var jag inte ett dugg närmre hemmet utan istället tillbaka vid Göta. Dumt. Men tillslut tog den sig ändå hela vägen till Nacka och jag kunde gå och lägga mig. Vilket behövdes eftersom jag skulle på storslagen prisutdelning.



(Den här bilden har jag snott från Charlotte Perrellis blogg. Jag tyckte det kändes okej eftersom den faktiskt föreställer min vackra rygg.).

Såå, min syster har alltså fått pris av Kungen idag. Eller tja, det riktiga priset delas ut den 27 januari nästa år (passande nog döpt till 27januaripriset) men det här var en föraning om vad som komma skall. Hon fick också en ros av Lill Lindfors som jag släpat genom hela Stockholm. Man kan ju inte slänga en sån ros! Förutom stolt syster agerade jag proffsfotograf. Eller så pass bra fotograf man kan vara med en kamera som oftast lever sitt egna liv. Men jag är rätt nöjd över att ha lyckats få till en bild på handslaget!

Mitt i prisutdelningen ringer min mobil. Tur att ljudet var avstängt! Eftersom det är oartigt att prata i telefon när Kungen delar ut pris tryckte jag snabbt bort samtalet. Det roliga i kråksången är att det var hovet som ringde, eftersom jag ska jobba på slott i sommar. Sicken tajming.

Junibacken och rum för barn - Barnversionen av Stockholm

Det är lite tomt i min lägenhet nu, syster, systerson, Mimmi och nytillskottet Kråkan har åkt hem. Kvar är jag och en blå ballong som inte riktigt fick följa med tillbaka till Sundsvall. Trist för den. Herr systerson stal för övrigt en ballong på Pressbyrån när det var dags att åka tåg hem, och jag och syster gjorde det enda rätta: sprang. Typ så. Jag fick dock dåligt samvete och insåg att den kriminella banan inte var något för mig, så när Adam lessnat på ballongen gick jag och lämnade tillbaka den lite diskret.

I torsdags åkte vi till Junibacken, något jag velat göra rätt länge men aldrig haft någon riktig anledning till. Tydligen är det konstigt med 24:åringar som glatt hoppar runt i Pettssons hus, eller sitter i knäet på Mamma Mu. Jag förstår det inte alls... Men nu hade jag Adam som förkläde, hurra! Det blev stor succé hos oss två som fick leka av oss helt. Bäst var barnteatrarna, en Muminföreställning och en om Gittan och älgbrorsorna. Adam satt som ett ljus i mitt knä och tittade på Mumindockorna. Teatervetaren ger tummen upp! Det sämsta var att sagotågets speakerröst la av och vi fick hitta på själva. Tur att man har fantasi. Vi fick erbjudande om att åka om men eftersom Adam var helnöjd med vår version behövdes inte det.



Två nöjda barn hoppar hage. Helt normalt...

På fredagen hade vi några timmar över innan det var dags för resten av gänget att åka hem, och då tog vi chansen att besöka Rum för barn på kulturhuset. Ett minibibliotek för barn, fullt av böcker, roliga saker att klättra på, spel att låna, drakägg som skulle kläckas och ett målarrum. Det sistnämnda besöktes givetvis av herr konstnär och vi roade oss med att stämpla olika bokstäver. Pedagogiskt och roligt. Adam målade också av sin favoritmoster, men vi var lite oense om huruvida det var likt eller inte... Bildbevis finns dessvärre ej, men ni kan använda er fantasi. Tänk svart boll, med armar, ben och hatt. Men fruktansvärt trevligt ställe och helt perfekt när man behöver roa en treåring i väntan på tåg!

Påsk, älg och finbesök

Påsken är slut och den kan väl sammanfattas med ett överätande av godis. Men rätt gott ändå. Själv har jag jobbat och fick således ta mig upp till familjens påskfirande ett par dagar försent. Tur att jag var välkommen ändå. Tog tåget på påskdagen och hoppade av i Hudiksvall för att köra en snabbversion av "Påsk i sommarstugan".

I stugan läste jag två och en halv bok (Barnbruden av Anna Laestadius Larsson, Trolldom av Margit Sandemo och Vi av David Nicholls. Korta titlar var tydligen temat...), gick på en långpromenad i skogsmiljö och träffade en älg. Den sistnämnda var rätt så sällskaplig av sig, och vägrade att gå hem. Den uppehöll sig på vår tomt i en halvtimme och hade nog väldigt trevligt. Att det stod en älgjägare, en skällande jakthund, två fotograferande damer och en hund som bara var allmänt glad (han fattade inte grejen utan sprang in och hämtade en sko), på altanen var inget som spelade någon roll. Således en älg som helt saknar självbevarelsedrift. Trist för honom, men kul för oss som fick en intressant naturupplevelse.

Sen åkte vi hem och jag fick chans att hänga med syskonbarn, vilket leder oss till det finbesök som rubriken åsyftar. Jag fick nämligen med mig ett barn hem (i sällskap av syster). Vi ska göra barnversionen av Stockholm och ha allmänt trevligt. Idag har vi åkt tåg och ätit pizza, imorgon blir det Junibacken. Oerhört trevligt.

 
Mimmi är också med. Såklart.