Världsrekord i myggbett och kungligt blod

Igår var jag på fest. Grillfest. Eftersom vädret var fint var det oerhört trevligt. Vi firade en kompis som precis fyllt år och det hela gick av stapeln vid en mysig sjö i Rotebro. Jag lyckades grilla ett stycke köttbit och allt var till belåtenhet.

Tja, nästan allt. Det var ju det här med mygg. För det första är mygg ett oerhört enerverande djur. Usch. De låter lite väl jobbigt helt enkelt. Sådär surrande, så att man aldrig kan känna sig trygg. För det andra kan man ha oturen att bli biten av detta hemska djur. Då börjar det att klia. Det funkar ju om man bara har fått ett bett, då kan man antingen försöka ignorera bettet (ja, vanliga människor kanske lyckas med det. Jag kliar på ALLT) eller klia sönder det också är det bra så.

Jag har just nu 15-20 bett utspridda lite överallt. Ett rent helvete helt enkelt! Jag är övertygad om att jag håller på att dö. Verkligen. Så, tyck gärna synd om mig.

Vi ska ju ta upp det här med kungligt blod också. Det har ju varit bröllop idag. Den nyblivna prinsessan är ju uppvuxen i Älvdalen och jag har ju älvdalskt blod. Mitt efternamn är till exempel därifrån, liksom stora delar av pappas släkt. Därför blev jag ju lite glad när jag läste en artikel i Expressen, http://www.expressen.se/nyheter/kungligt/sofias-mormor-vi-onskar-dem-lycka-till/

Släktforskaren konstaterar glatt att alla i Älvdalen typ är släkt med varandra, och att alla således numera har kopplingar till Sveriges kungahus. Givetvis sällar jag mig till den här trevliga skaran. Att det kanske inte är sådär jättebra att höra till ett sådant gäng, där alla är släkt med alla, tycker jag att vi bortser ifrån...

Florenspresenter och spagat

Igår fick jag post och idag har min syster tjatat på mig hela dagen eftersom hon tycker att jag måste blogga. Om posten jag fick igår. Jag försökte skylla på att det är jobbigt att fota posten men hon ville inte lyssna. Tydligen räcker det att jag målar lite beskrivande med mina ord.

Okej då.

Det kom alltså ett stort paket som fyllde upp hela min brevlåda. Avsändare var den där kvinnan uppe i Sundsvall som jag brukar kalla Ia (något som systersonen snappade upp en gång och blev väldigt förvånad. Han har stenkoll på Häxan Hia Hia från Bamse och tyckte förmodligen att det var lite konstigt av mig att kalla hans mamma så). Hon har nyligen varit i Florens och eftersom jag är så snäll hade hon köpt presenter. Hurra!

Först blev jag lite orolig, eftersom det lät lite oroväckande om paketet. Som om något hade fallit i tusen bitar. Typ en kopia av Michelangelos David. Jag hann börja fundera på om jag skulle säga något om detta till min syster, eller helt enkelt bara försöka limma ihop det hela lite snyggt och låtsas som ingenting. Tack och lov behövde jag inte oroa mig. Det var bara hundratals (okej, en liten överdrift) små tic tac-askar som skvalpade omkring. Gott! I paketet fanns också anteckningsbok med naken dam på framsidan (Venus födelse av Botticelli), Dress me up -  magneter med David, alltså naken staty som man kan sätta fast magnetkläder på. Typ hawaiiskjorta och solglasögon. Jag fick också klistermärken med Botticellimålningar samt magnet med Dante. Klart bra paket.

Förutom att ta emot trevliga paket har jag varit ute och sprungit. Tyvärr har årets springturer hittils inneburit mycket regn. Typ 2/3 turer har slutat med att jag blivit jätteblöt. Inte okej. Idag var jag dock envis nog att ta ytterligare ett varv runt sjön och då slutade det regna. Helt klart min förtjänst. Ibland får jag för mig att jag ska stretcha efter dessa pass och målet är då att lyckas gå ner i spagat. Det här sker oerhört oregelbundet och absolut inte så ofta som det rekommenderas att man ska göra för att bli vig. Trots det går det oförtjänt bra. Jag har alltså latat mig i flera månader, utan att överhuvudtaget försöka. För någon vecka sedan tog jag mig dock i kragen och när jag försökte nyss var jag nästan helt nere. Jag är i chock! Sommarens mål blir alltså att lyckas helt, gärna utan att skada mig på kuppen.

Wish me luck!