Idag är jag så där trött som man bara är om man har haft premiär på en teater med 1100 platser, och om man dessutom bjudit alla dessa människor på champagne samt tagit emot ungefär 70 000 blommor. Så trött är jag.
Champagne alltså. Till alla. Vilket innebar extremt många glas att ta reda på i den alldeles för korta första akten. Men vi fixade det, trots lite kras. Guldstjärna till oss.
Och blommor. Herregud. Jag har drömt mardrömmar om källare fulla med blombuketter i natt. För så var det. Fruktansvärda mängder som vi bar fram och tillbaka, ner i källaren, upp från källaren (även kallat vårt personalrum), in bakom scen, upp på scen. Två av mina kollegor gjorde ett helt fantastiskt jobb med att sortera allt och trots ett litet missöde i slutet (trappor som plötsligt inte fanns) gick det bra.
Sen skålade vi i bubbel och fortsatte med en egen liten premiärfest på Mcdonalds. Fint ska det va.
(De första recensionerna har förresten kommit, Expressen skriver fint och Aftonbladet behöver ni inte läsa. Som jag anade, blandade åsikter.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar