Enligt min syster var det idag dags för Äppelkakste, något som direkt gjorde mig en smula tveksam. Jag gillar inte äppelkaka. Det är tydligen en synd, om man frågar hela familjen Hård, men så är det. Trist. Vaniljsås är jag dock oerhört förtjust i men förutom en utlovad vaniljsmak, verkar det vara ont om den ingridiensen i te-versionen av efterrätten.
Så, ett utlåtande:
Trååååkigt. Tyvärr. Jag gjorde först misstaget att ta en tugga av den fantastiskt goda pepparkakan som jag ägnat förmiddagen åt att baka, och insåg att teet inte smakade någonting. Det måste vara pepparkakans fel, helt klart. Gjorde därför om hela proceduren, men efter att ha tagit ett smörgåsrån innan (som professionell provsmakare råkar jag veta att det ska ta bort alla andra konstiga smaker).
Nä. Det smakade fortfarande ingenting.
Kränku, jag älskar er. Men det här var inte riktigt min kopp av te. (Men humor, det har jag!).
(För övrigt är jag ledsen i själen eftersom Sverigedemokraterna ges möjlighet till makt. Någonting är riktigt ruttet med det politiska systemet när ett rasistiskt parti som 87 % av befolkningen inte vill ha får den chansen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar