Det har hänt lite sen sist. Så mycket att jag inte hunnit blogga. Förlåt för det. Nu kommer istället en snabbrepris.
I måndags var jag på någon slags premiär på Teater Brunnsgatan fyra, Fahl i samtal. När jag äntrade teatern fick jag minsann ställa mig för att bli fotograferad. Är det premiär så är det!
Samtalspartnern för kvällen var Tomas Andersson Wij, en man jag inte hade någon som helst koll på. Han visade sig vara rätt vettig, men stundtals på gränsen till pretentiös. Det är en svår balansgång och helhetsmässigt gillade jag det. Själva formen på föreställningen ger jag tummen upp, podcast a la Värvet i teaterformat. Det uppskattades.
På tisdagen Paninijobbade jag på morgonen och sedan blev det balett på kvällen. Inte mer med det. Förutom att det är fruktansvärt jobbigt att dansa balett och att det inte blir bättre av att man haft sommaruppehåll. Aj.
Sen blev det spännande igen. På onsdagen gick jag upp supertidigt och hoppade i en taxibil som betalades med licenspengar (ja, eftersom jag är så pass laglydig att jag betalar så kan man väl säga att det kom ur egen ficka. Typ). En heldag som statist på Fröken Frimans krig 2. Vet inte om jag vågar säga mer än så, men det var oerhört kul och spännande att få bära tidsenliga kläder, mitt bland alla turister i gamla stan. Det fotades hejvilt kan jag avslöja. Själv var jag lite sämre på just det där med dokumentation, jag hade fullt upp med annat. Typ som att ha ont i fötterna. Men kul var det!
Igår fick jag nöjet att gå en kurs i att rädda liv. Alltid bra att kunna. Det finns numera en hjärtstartare på jobbet och jag är en av dem som vet hur den fungerar. Läskigt om något händer men skönt att ändå ha något hum om vad man bör göra.
Nu är det jobb som gäller, hela helgen. Idag fick jag höra från två olika håll att jag har en gullig dialekt. Hoppsan, Sundsvallsmålet minsann! Där sätter vi punkt för snabbreprisen. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar