Jag insåg ju i somras att jag gjort en tabbe när jag bokade min fabulösa Londonweekend som skulle sträcka sig från fredag till måndag. Kul med många dagar tänkte jag då. Sedan kom jag på vilken helg vi skulle åka... HALLOWEEN! Jag grät ett par tårar (nä, men nästan) och kollade till och med upp möjligheterna att boka om resan. Till slut fick jag helt enkelt inse att det var kört. Jag skulle missa halloweenfesten och istället få roa mig i London (svårt...).
MEN! Plötsligt ställdes föreställningen på den tänkta festdagen in. Då går det ju inte att ha fest! Och alternativ nr 2, att ha festen på lördagskvällen var uteslutet. Då är man ju trött! Jag såg min chans och la kanske fram ytterligare ett alternativ. Typ att ha festen när jag var hemma... Dessutom lönehelg! Solklar vinnare. Och så blev det! Dessvärre hade jag ju inte riktigt tänkt ut någon bra kostym eftersom jag ju inte skulle gå på fest. En vecka med panik innan jag löste det hela lite billigt och bra. Klänning för 75 kr (egentligen 200 kr, men pga av pyttereva i ryggen lyckades jag få den nedsatt) och flätor. Slut på kostym. Vem var jag då?
Wednesday Addams!
Jag fick mycket beröm för min lite spartanska kostym, även om de flesta hade lite svårt att placera mig (trots att jag var så oerhört lik!). En av deltagarna i den allmänna gissningstävlingen fick lite skamset meddela att han faktiskt gjorde rösten till pappan i den tecknade serien om Familjen Addams.
Trevlig fest med mycket folk! Jag kastade in handduken runt kl. 2, Då behövde tant Hård gå och lägga sig. Men tummen upp för fest!
