Konståkning och mästerkockarna

Idag har jag sett tv-sport live. Det var trevligt. Jag hade aldrig varit i Globen och blev först besviken eftersom jag tyckte att det var lite litet. Sen började själva tävlingen och jag fick äta upp mina tidigare idéer. Jag satt på kortsidan och när åkarna var längst bort var de pyttesmå. Således stor lokal. Jag köpte mig också en flagga, tänkte att det kunde vara bra att ha. Den viftade jag lite försynt med när det var Sveriges tur.

Sammanfattning av dagen? Jag är nöjd. Kul med konståkning och killarna var duktiga och vältränade. Vissa föll, medan andra lyckades stå på skridskorna. Tyvärr hörde svensken till den första gruppen, men eftersom han egentligen är skadad är han ursäktad. Bäst var spanjoren som både var charmig och kunde hoppa. Bra kombo. Råkade nämna för mamma att norsken var rätt söt "Han är ju bara 17 år Vicky!! Du är ju nästan 25!". Tack för den mamma... Annan slutsats jag kunnat dra av dagen är att jag bör skaffa mig en konståkningsintresserad kompis som jag kan gå på sådana här spektakel med. Plus att jag borde börja med konståkning. Slut på sammanfattning.

Mästerkockarna står det också i rubriken, vad menar jag med det? Jo, ett stycke finalist bor visst granne med mig. Ludvig heter han och är tydligen rätt duktig. Så duktig att jag känner att han har något slags ansvar för sina stackars grannar. Att det borde vara en självklarhet att komma in med en överbliven söndagsstek när jag är som hungrigast. Det tycker jag känns rimligt. Måste bara komma på ett bra sätt att lägga fram den idén på...

Slut på rapport. Imorgon är jag blixtinkallad till Panini på morgonen, för att sedan köra ett pass på Göta på kvällen. Däremellan kör damerna sitt kortprogram, så jag lyckas nog klämma in det också. Kul med sport!

Viktoria recenserar: En man som heter Ove

Först vill jag be om ursäkt för informationen i det förra inlägget. En man som heter Ove spelas givetvis på Rival, inte Intiman som jag råkat informera om. Förlåt. Tack och lov hade jag egentligen fullständig koll på spelplatsen och begav mig således till rätt ställe när jag nu äntligen skulle få uppleva lite kultur igen. Av någon dum anledning bestämde jag mig för att gå dit. Det var kallt. Så den promenaden får dåligt betyg.

Men föreställningen då? Enmansföreställning med Johan Rheborg. Ett stycke man på scenen som skulle spela upp en text som handlar om en annan man. En som heter Ove. Kunde det verkligen bli bra?

Vi kan börja med lite bakgrundshistoria. Ove är inte vilken man som helst, han är rätt speciell. Och något arg. Han vill gärna att saker ska vara som de alltid har varit, att folk ska göra som det är tänkt. Och att de har rätt bilmärke. Väldigt gärna Saab, men Volvo funkar väl också. Om man är konsekvent. Man kan inte köra Volvo i 30 år, för att sedan plötsligt köpa en BMW. Det går minsann inte. Och framför allt får man inte köra franskt! Sådan är Ove.

Det fina i den här historien är att Ove utvecklas. Han är en rätt fin man ändå. Därför är det här en mycket fin föreställning. Jag älskade boken, som liksom föreställningen kräver att man hänger kvar trots den något sega inledningen, och jag tycker väldigt mycket om scenversionen. Stor eloge till Johan Rheborg, så mycket text som framfördes på ett exemplariskt sätt. Dessutom var den lagom lång med sina ca: 75 minuter utan paus. Mer brukar inte behövas, speciellt inte när det faktiskt bara är en person på scen och snålt med rekvisita.

Gå och se!




Just ja, det var en sak till! Jag är inte odelat positiv. Nä! På Rival får man ta med alkohol in i salongen, som enda teater i Stockholm med det tillståndet. Det här får man ganska ofta höra på mitt jobb, där vi saknar just den möjligheten. Nu har jag argument för att det är en oerhört dålig idé. Visst, det såg rätt trevligt ut med alla som satt med vinglas och småsmuttade. Så länge man höll det på den nivån! Det gjorde inte grabbgänget som satt precis framför mig och min vän. Nä, de hade fest. På första raden. Det klonkades med flaskor, halva sällskapet gick ut mitt i och köpte mer öl, en var bara tvungen att gå ut på toaletten och det flabbades. Tanten i mig ville säga åt killarna, men jag lät bli. Men som sagt. Det där med alkoholförbud i salong är nog inte så dumt. För allas bästa.

Konståkning, män som heter Ove, och vattenkokare

Jag har, för ovanlighetens skull, lite ledigt i veckorna eftersom jag just nu bara jobbar helg. Eftersom jag jobbat nonstop sen annandag jul känns det rätt lyxigt. Tiden lägger jag, som man kan se i tidigare inlägg, på att söka nya jobb. Så, cirkeln sluten.

Men jag har det rätt trevligt också. Imorgon ska jag till exempel gå på konståknings-em i Globen. Hurra! Jag är väldigt förtjust i sporten och sitter alltid naglad framför tvn i mästerskapssammanhang. Klart jag ska gå och se det live. Tyvärr jobbar jag ju helg och missar därför alla finaler. Men vad gör väl det när man ändå kan få se vältränade konståkare live? Jag köpte därför en biljett till herrarnas kortprogram. Rapport kommer.

Ikväll blir det kultur för hela slanten, En man som heter Ove, sätts upp som enmansföreställning på Intiman och jag har biljetter till publikrepet. Fredrik Backman är ett geni och därför borde det kunna bli rätt bra. Också här utlovar jag en rapport.

Annars då? Kikade lite på min bloggstatistik och blev något förbryllad. Fördelen med internet är att man kan söka på saker man vill få reda på, och därefter få tillgång till olika webbsidor som skriver om just det. Söker man alltså på "Vattenkokarens historia" kan man ha turen att hitta en så informativ bloggpost som den jag skrev i höstas Historien om vattenkokarna . Förlåt, du som besökte min blogg. Jag vet inte riktigt om du hittade det du sökte efter... Men en trevlig inblick i tre vattenkokares liv fick du minsann!

Kaosutmaningen 2015

Min syster har utmanat mig på bokläsartävling. Kaosutmaningen från bloggen Sagan om sagorna. Minst 20 punkter på listan ska bockas av innan 2015 är slut. Jag är peppad och tror att det kommer att gå rätt smidigt. Tur att man gillar att läsa.

Bok nr 1 är redan klar, den om fakiren. Jag ger den ett bra betyg, även om jag kanske önskat att den varit lite längre/kommit lite djupare. Den hade mer potential. Men rolig och trevlig!

Så, Fröken Hård, hur går det för dig?

Läs en bok med ett djur på omslaget. 

Läs en bok vari det inte finns någon telefon. 

Läs en bok som utspelar sig under vintern. 

Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den. 

Läs en bok av en författare med initialerna M.M. 

Läs en bok om gudar. 

Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA. 

Läs en bok med en huvudperson som bloggar   Lex bok - Sara Kadefors

Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. 

Läs en bok som kom ut 2011. 

Läs en bok på ett annat språk än svenska. 

Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord.    Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp. - Romain Puértolas

Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv.  Divergent - Veronica Roth

Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. 

Läs en bok om någon som pratar med djur. 

Läs en bok vars omslag är till största del grått. 

Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster. 

Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.

Läs en bok med ett pronomen i titeln. 

Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet. 

Läs en bok med idrottsanknytning. 

Läs en bok om att resa. 

Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. 

Läs en svensk ungdomsbok. 

Läs en bok med en flagga på omslaget. 

Läs en bok om en skolklass. 

Läs en bok med en hund i. 

Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn. 

Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här).

 Läs en novellsamling. 

Läs en bok från ett för dig nytt förlag. 

Läs en bok som utspelar sig i Malmö. 

Läs en bok du fått av någon annan. 

Läs en bok på vers. 

Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel:Mio, min Mio.)

Viktoria recenserar - Semmelwrap

Jag är av den åsikten att jag driver en rätt cool blogg, en sån som hänger med i tiden. Därför var jag ju tvungen att testa det där som alla pratar om just nu, den hippa semmelwrappen. Tja, eller så kan det vara så att min mamma ringde och skällde på mig igår.

"Varför har du inte testat den där semmelwrappen? Har ni inte sånt i Stockholm? Du måste testa, och sedan skriva om det!".

Jag vågade inte göra annat än lyda. Därför tog jag mig ut i snöstormen och åkte hela vägen till Tössebageriet på Karlavägen. Eller, först åkte jag fel med tunnelbanan så att jag fick åka tillbaka och byta. Men sen kom jag dit! Tydligen var det fler coola människor med samma mål som mig, så jag fick vackert köa en stund. Men efter en stund fick jag den, semmelwrappen.

Halleluja!

Jag är rätt såld, måste jag erkänna. Tydligen ska alla komponenter motsvara en vanlig semla, men i en mer lättätlig utgåva. Tunt bröd fyllt med mandelmassa och grädde. Mums! Kanske var det aningens mycket grädde, men det problemet brukar de vanliga varianterna också lida av. Men annars var den perfekt! Mycket bättre balanserad än en vanlig semla, och den räcker länge. Alla tummar upp för detta nya påhitt.

Sommarjobba som Bamse?

Den här veckan går under namnet "Stora jobbsökarveckan". För första gången på länge är jag tokladdad på att söka jobb och det är sommaren som är målet. Jag vill ha ett trevligt sommarjobb.

Jag är inte så kräsen, inte alls. Det får gärna vara soligt, gärna involvera glass, gärna vara i en trevlig sommarmiljö, gärna ha någon form av koppling till teater och gärna vara på ett ställe där jag kanske kan lösa boendefrågan också. Men annars är jag öppen för allt. Precis allt.

Därför har jag nu sökt jobb som Bamse. Inget konstigt med det. Jag inledde ansökan med:

"Jag heter Viktoria, är 24 år gammal och döpt efter Bamses båt. Så går det när storasyster Sofia, fem år äldre, tar sig friheten att bestämma namn på det nya tillskottet i familjen. Jag är således perfekt för jobbet, eftersom jag alltid identifierat mig med Bamsegänget. Jag kan min Bamse."

Om jag nu, mot all förmodan, trots allt inte skulle få jobbet så skickar jag här ut en förfrågan i cyberspace. Jag kan i stort sett allting, förutom att bära en massa tallrikar samtidigt och förstå kärnfysik. Men där tänker jag är möjligt att lära upp, förhoppningsvis. Har fem års kassavana, kan göra latte med blomblad, kan hålla upp ett program jättehögt, räkna växel i huvudet (nästan helt felfritt...), prata flytande kinesiska (ehh, nä? Men jag hyrde en lägenhet av en kinesisk familj, räknas det?) och är en rätt glad prick. Så, anställ mig!

Heja Stockholm!

Idag tycker jag att det är rätt trevligt att bo i Stockholm. Jag har nämligen varit ute och joggat.

Jepp, ni hörde rätt. Joggat. Mitt i vintern. Jag vet att det låter korkat, och kallt. Men oj, vad härligt det var! Förmodligen min bästa joggingtur. I livet. Speciellt med tanke på att jag inte joggat sen september, och det var kallt ute. Och aningens halt. Men som sagt, ändå helt underbart. Så många tummen upp att mina tummar inte räcker till. Bra betyg.

Andra saker Stockholm är bra på:

1. Man kan få betalt för att arbeta på teater. Och få möjlighet att se föreställningar på arbetstid. Behöver jag säga mer?

2. Man kan se älgbebisar på Skansen.

3. Man kan gå på mellandagsrea på LUSH. Det är rätt trevligt.

4. Man kan bo i närheten av bästa Sicklasjön, och ändå bara ha 2 minuter till närmsta köpcentrum. Och en halvtimmes promenad till Söder, vilket är oerhört praktiskt om man utnyttjat punkt nr. 1.

5. Det är bara 3,5 timme med tåg till Sundsvall!

Viktoria recenserar: Grotesco på Scala

Egentligen borde jag gå och lägga mig, med tanke på att jag ska upp och jobba imorgon. Det tycker uppenbarligen inte mitt undermedvetna är en bra idé, så istället använder jag det faktum att jag fortfarande är uppspeedad efter kvällens teaterföreställning, som en ursäkt för att skriva. Förlåt kroppen, du kommer att vara rätt så trött imorgon,

Yes, Grotesco på Scalateatern var det. Publikrepetition med premiär den 15 januari, alltså jättemånga dagar kvar. Eller tja, två stycken åtminstone. Själv skäms jag lite för att jag har relativt lite koll på gänget och tv-serien. Jag tycker att "Bögarnas fel" svänger lite, och att det var underhållande när Ryssland blev sura för att Tingeling hånade dem (sedan gjorde de nästan ett exakt likadant nummer i Eurovisionen, minus den dansande björnen).

Innan föreställningen börjar får vi i publiken några förhållningsregler, där den viktigaste rör att det inte är okej att skratta på fel ställe. Tyvärr råkar vi bryta mot den redan i inledningsscenen, och vips kommer Johan Rabaeus och berättar att vi alla kommer att dö, som straff. Trist läge. Som tur är blir vi underhållna på vägen dit.

Okej, jag erkänner. Första akten var rätt ojämn. Lite småroligt här och där, men stundtals lite segt. Men oj, vad det tog sig i andra akten! 100% hela tiden och alla hitsen. Tja, två stycken åtminstone. Tingeling och "Bögarnas fel". Men vad mer kan man begära? Jo, "Ett kilo mjöl", såklart! Helt underbart. Min bänkgranne och vän skrattade så mycket, innan ens numret börjat, att Henrik Dorsin fick stanna upp och fråga "Ska vi köra den här eller inte?", varpå hela publiken skrek ja.

Bäst på hela kvällen var numret "Julia och romen". Sagolikt bra och tänkvärt om romer och deras situation. Dessutom var Henrik Dorsin rätt söt som romsk tant.

Kul med nyår, verkligen.

Jag har inte skrivit på ett tag eftersom jag varit dödligt sjuk. Oerhört tråkigt. Förkyld kallas det visst. En jäkla EVIGHETSFÖRKYLNING! Jag blev sjuk strax innan jul och sedan var det ett kort uppehåll över juldagarna, för att sedan slå tillbaka tre gånger så mycket. Bara för att retas liksom. "Haha, trodde du att det var lugnt nu, att det värsta var över? Öhh, nej.". Jag låg med feber ett par dagar, inklusive nyårsafton. Det var sådär kul kan jag säga. Speciellt inte med tanke på att jag lämnat Sundsvall för att gå på trevlig nyårsfest (okej, lite för att jobba också...). Det gick ju inge vidare. Att fira nyår själv, i en liten lägenhet där man uppenbarligen inte ser några fyrverkerier, och med feber, ger jag 0 poäng av 7000 möjliga. Rekommenderas alltså inte. Om det nu var någon som ville försöka.

Annars då? Jag har mest jobbat. Det har ju faktiskt varit rätt trevligt. I lördags hade vi dessutom möjlighet att bjuda in nära och kära till föreställningen, vilket uppskattades av både mig och de lyckliga som fick komma. Sådant gillar vi. Idag har jag för ovanligheternas skull varit en heldag på Göta, på en måndag. Det fungerade ju det också. Anledningen är en superkonferens som ska hållas i slutet av veckan och vi behövde planera och fixa i ordning lite. På onsdag ska jag vara på jobbet kl. 7.00. Det kan hända att jag är rätt trött på kvällen. Och förvirrad eftersom jag aldrig varit på Göta så tidigt.

Om jag har tråkigt någon dag, och har lite tid över (haha, lycka till), ska jag skriva någon cool nyårslista. Typ bra och dåligt med 2014. Det kan eventuellt hända att den listan dröjer. I värsta fall till slutet av året. Då kanske jag kan få loss lite tid. Vi får se. Håll tummarna.

(För övrigt har jag teaterabstinens men är på tok för bortskämd med fribiljetter. Jag vet knappt längre hur man gör när man köper biljetter. Dagens i-landsproblem.)