London och amerikanska superkändisar

Eftersom det är tråkigt att bara ha ett jobb så har jag den här veckan dubbeljobbat. Lite kvällsjobb har väl ingen dött av? 

Vi har haft uthyrningar på Göta med standup-komiker från Amerika. Jodå. Fint ska det vara. Problemet är bara att undertecknad inte hade någon som helst aning om vilka dessa herrar var. Först ut var Bill Maher, tydligen känd. Sen hade vi Seth Meyers på besök igår, tydligen jättekänd. Typ "tremiljonerföljarepåtwitter"-känd. Ja, hela världen verkar visst ha koll på karln. Utom jag då. Men han var rolig (av det lilla jag såg) och det var väldigt trevligt att få komma tillbaka till Göta lite. 

Eftersom det var en hel månad sedan sist (när jag kom hem mitt i natten efter att ha provat på livet som bartender), var vi alla lite spralliga. Dessutom hittade vi godis som blivit gammalt, och en utgången cola zero. Stor lycka! Vi kan ha unnat oss lite. Annars var kvällens fråga: "Vad är en studentskiva?", något som Sundsvalls-Viktoria och min kollega från Dalarna inte hade någon som helst aning om. Tur att det fanns Stockholmare som kunde utbilda oss lantisar lite. Om två veckor ska jag nämligen jobba på en studentskiva och det kändes bra att ha lite hum om vad jag kan vänta mig.

På väg hem ringde min syster och ville boka Londonresa. Trevligt! Dessvärre var vi lite oense om när resan skulle bära av. Det hela slutar med att hon och mamma bokar en resa torsdag-söndag och jag bokar fredag-måndag. Så kan man också göra. Min resa är bäst. Jag får 4 heldagar i London till det nätta priset av 1500 kr. Mina reskamrater får istället nöja sig med 2 heldagar och lite strötid. I november kan vi utvärdera och se vem som fått den bästa resan. Eftersom min syster varit  i London en massa gånger har hon redan klarat av alla vanliga sevärdheter. Hon har därför utnämnt sig själv till reseplanerare och väljer således allt hon inte sett. Orättvist. Men det blir iaf Harry Potter-land och musikal. Inte helt fel. 

Eurovisionlycklig i själen!

Okej, det här blir ett rätt kort inlägg. Eftersom schlagerkalaset slutade sent igår, och jag har jobbat hela dagen, är jag rätt slut. Således väntar sängen. Men innan dess kör vi en kort uppdatering.

Sverige vann. Hurra!! Jag befann mig på fest hos några kompisar där vi alla tog Eurovision på oerhört stort allvar, som sig bör. Det tippades på utskrivna formulär, det tilldelades länder att heja på (jag fick Spanien, Azerbajdzjan och Slovenien. Helt värdelös) och framför allt jublades det. För vi vann ju! Jag lyckades dessutom pricka in hela pallplaceringen. Att det gick åt helvete med resten av tippningen behöver vi väl inte nämna....

Sedan jag började jobba på Göta har det här med Mello blivit lite viktigare. Det är plötsligt på liv och död. Och jag följer allt! Och har stenkoll. Därför är det kul att vi har börjat bli rätt bra på tävlingen. Vi fattar grejen. Enligt kompis med schlagerkoll är vi tydligen näst bäst någonsin på Eurovision. Det tycker jag känns trevligt. Och nu vann vi igen. Världsbäst!

Den stora frågan är nu vart finalen ska hållas och jag ser Stockholm som självklar vinnare. Typ för att jag bor här. Skulle inte det vara möjligt är jag också öppen för Sundsvall som värdstad. Nordichallen har ju trots allt hållit schlagerkalas förut. Att taket håller på att rasa in kanske vi kan mörka lite när Europas musikelit kommer på besök. 

Själv vill jag fruktansvärt gärna hjälpa till på något sätt. Flytta stolar, ringa till Ungern, blåsa upp ballonger. Tja, ett jobb helt enkelt. Eller obetald praktikplats. Jag är öppen för det mesta! Såå, om det är någon som känner någon, som kanske känner någon, som eventuellt i sin tur känner någon med makt, så får den personen gärna vinka. Jag är bra på det mesta. Ett storslaget CV finns givetvis.

Muminplåster är grejen

Idag är det rätt synd om mig. Fruktansvärt synd, faktiskt.

Jag pendlar ut till Ekerö varje dag och ibland får jag lite tid över i Brommaplan. Då brukar jag gå in på Ica. Eftersom det ofta är roligt inne på Ica kan det hända att jag blir lite sen till bussen som jag måste hinna med för att komma till jobbet i tid. Då får jag springa.

Idag var just en sådan dag. Trodde jag.

Såg bussen stå redo vid busshållplatsen en bit från Ica. Får panik. Springer således. Rakt in i en järnbalk som står i vägen.

Aj. Jättemycket aj. Mitt knä gråter.

Tror fortfarande att jag är sen till bussen och är därför tvungen att fortsätta springa. Haltar fram med handen på knät. Kommer fram till bussen. Inser att det är fyra minuter tills den ska gå. Gråter inombords.

Sen har jag ont hela dagen och haltar fram i slottet. Väl hemma bestämmer jag mig för att plåstra om det stackars knät, som nu måste vara helt blått och förmodligen rätt blodigt. Jag har ju trots allt haft jätteont.

Nä. På knät finns ett pyttelitet rött märke som bara syns i vissa ljus.

Eftersom jag nu ändå letat rätt på plåster sätter jag ändå två stycken med Lilla My-motiv på över knät. Nu ser det ut som att jag har ett jättestort sår.

Hurra! (Eller något...)

Slottsfru Hård

Den här helgen har jag bott på slott.

Eller tja, bott och bott. Jag har bott i personalbostaden bredvid ett slott, men det låter mycket coolare om jag säger att jag har bott i ett slott. Därför förfinar jag sanningen lite. Det får man faktiskt. Om man gör det snyggt.

När jag packade min resväska kändes det lite som att jag skulle åka på kollo. Tredagars kollo i anslutning till slott. Härligt! Jag har inte varit på så många kollon, så det var ju kul att pröva på det livet också. Dessutom fick jag betalt. Hurra!

Hur var det då? Jodå, oerhört mysigt och trevligt. Jag var lite orolig innan jag åkte eftersom jag inte kunde någonting om slottet i fråga, vilket nog kan vara en fördel. Men det var ingen fara, jag snappade rätt snabbt upp det viktigaste. Jag blev expert på kakel och kunde således babbla om det en bra stund. Underbart.

Jag är väldigt nöjd med min helg även om jag är en smula avundsjuk på min syster. Hon har också varit bortrest, men på lite mer exotiska breddgrader. Florens minsann. Ryktena säger att det har inköpts presenter till lillasyster Hård. Tummen upp för det!


Så här såg det ut. Typ...

(Stickspår innan vi avslutar dagens inlägg: Jag hatar just nu min granne som har fest i sin 22 kvadratmeter stora lägenhet. På en måndagskväll! Usch...)

Sofia Hård - Hipp hurra!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Sofia Hårds födelsedag. Hon fyller jämt och det ska givetvis firas. Eller tja, har redan firats. Vi körde firande förra veckan då jag åkte på snabbvisit till metropolen Sundsvall och fick hänga med barn och gå på restaurang. Inte helt fel. Själv åker hon på äventyr till Florens tillsammans med maken. Så kan man ju också göra. Jag har givetvis bett om presenter. Sån är jag.

Men men, för att uppmärksamma den nyblivna 30-åringen kommer här ett hyllningsinlägg. Eller tja, en liten sammanfattning helt enkelt. En kvartalsrapport, om vi nu räknar med att hon blir 120 år gammal, vilket jag tycker att vi gör.

Såå, jag har alltså känt Sofia i 24 år, åtta månader och en dag. Här kommer höjdpunkterna, i en käck liten lista.

6. Systrarna Hårds resebyrå.
Jag var nog runt 10 år, och Sofia var således 5 år äldre, då vi startade upp en resebyrå, inspirerade av utlandsresor med Farmor och Farfar. Sofia stod för administrationen, där avancerade dokument printades ut. Eftersom det här var på den gamla goda tiden, innan internet, fick man själv räkna ut hur mycket det kostade att åka till det hotellet man var intresserad av. Man fick helt enkelt hitta ett trevligt hotell i resekatalogen, kolla upp i den medföljande priskatalogen vad det kostade att åka exakt den veckan, och vilka pristillägg som tillkom. Detta förde vi sedan bok på, i Sofias avancerade dokument. Själv skötte jag kundkontakten. Tyvärr hade vi inte så många släktingar och vänner som ville åka på låstasresor, så efter ett tag fick jag hitta på intressenter. Nalle Puh var återkommande kund i vårt bolag...

5. Sofias tamagotchidagis
Minns ni tamagotchisarna? Små datorer som krävde omskötsel. Hela tiden. Gjorde man fel dog det lilla imaginära djuret. Fruktansvärt jobbigt. Som tur var hade Sofia en lösning till sin stackars lillasyster, som inte riktigt orkade med sin dator dygnet runt. Hon startade ett tamagotchidagis där man kunde lämna in sitt djur. Oerhört bra. Då fick ju hon ta hand om den istället!

4. Spelrecensent Hård
I vår familj är vi rätt bra på häftiga låtsasjobb. Själv får jag bla betalt för att sitta och titta på dyra musikalföreställningar, eller för att gå omkring på slott. Sofia insåg tidigt att man kunde kombinera nytta med nöje, och blev således spelrecensent. Först fick hon betalt för att spela tv-spel, bara en sådan grej bör hyllas. Men inte nog med det, plötsligt började alla spelföretag skicka hem gratisspel till henne. Lillasyster Hård tyckte väldigt mycket om storasysters jobb.

3. När Sofia flyttade hemifrån - och skaffade katt
När jag var 14-15 år lämnade Sofia vårt trygga hem och flyttade ut. Eller tja, så värst tryggt var det väl kanske inte. Vi hade precis flyttat till radhus och det fanns inte riktigt plats för hela familjen. Själv satte jag mig på tvären och var oerhört tveksam till flytt (helt förståeligt eftersom mamma och pappa sålde lägenheten innan de ens hade börjat fundera på vart vi skulle ta vägen!) och valde det största rummet. Sofia fick rummet på nedervåningen och sen var det slut på rum. Kvar fanns vardagsrummet och köket. Mor och far fick alltså slänga in en stor säng i ena änden av köket. Inget konstigt alls... Men som sagt, inte riktigt hållbart i längden. Så Sofia tog sitt pick och pack och flyttade. Jag tyckte det här var väldigt trevligt eftersom det också införskaffades en katt. Jag är visserligen hundmänniska, och lite allergisk mot katter, men det var kul med något nytt. Ibland behövde katten passas, och jag fick möjlighet att prova på livet som hemifrånflyttad några dagar. Tummen upp. Dock var det lite tomt utan Sofia hemma. Tur att hon bodde nära!

2. Resesällskapet Hård.
Eftersom vi båda gillar att resa, men samtidigt är lite bekväma av oss, är vi den perfekta resesällskapsmatchningen. Det är inte Amazonas djungel som besöks när vi är ute och far. Inte än, i alla fall. Hittills har vi varit 5 gånger i Spanien tillsammans och 3 gånger i Grekland. Just nu är det full planering inför nästa resa, London. Vi är båda ense om att det viktigaste med en resa är den lektyr man tagit med sig. Minst en bok per dag. Sen får det gärna vara fint väder och finnas möjlighet att äta glass. Och gärna någon form av kulturutflykt. En gång besökte vi Olympia och det var häftigt.

1. När Sofia blev fler.
En dag när jag hade flyttat in i en liten studentlägenhet på Lidingö ringer telefonen. Det var Sofia som vill berätta en hemlighet. Efter drygt 9 månader hade hela släktens titlar förändras. Plötsligt var jag Moster Vivi. Och en vacker sommardag, när jag var på väg hem från jobbet i sommarbutiken, ringer hon igen. Jodå. Ny hemlighet. Nu är jag dubbelmoster till två fantastiska barn. Så det hamnar givetvis högst upp på listan. Jorrå.

Så, eftersom jag nu har visat upp så många bra sidor hos Sofia kan vi kosta på oss några negativa upplevelser också. Ni bör ju ändå ha fattat att hon är en bra människa vid det här laget.

1. Hicka
När jag var liten och hade hicka fanns alltid Sofia där som ett bra stöd. Verkligen. Toppenbra.
"Vicky, vet du att det finns vissa människor som haft hicka i 10 år?"

2. Gameboy
En sommar bestämde Sofia att systrarna Hård skulle köpa ett Gameboy. Jodå. Hon hade nämligen räknat ut att hon inte skulle ha råd själv, utan behövde ekonomiskt bistånd. Därför skulle vi inte äta något godis på hela sommaren, och sedan lägga ihop alla våra pengar så att vi skulle ha råd. Lillasyster Hård tyckte att det här var ett rätt dumt arrangemang, men vågade inte riktigt ifrågasätta. Det blev ett Gameboy tillslut.

3. Glass
En gång skulle jag, fattig som jag var, bjuda Sofia på glass. En nätt liten sak hade jag tänkt. Eftersom Gatufesten var igång i Sundsvall vid den här tidpunkten så fanns det ett glasstånd med Ben och Jerry-glass. Tre olika storlekar kunde man välja på, Stor, Större och Störst. Oj, tänkte jag. Sofia tänkte inte så mycket, hon frågade glatt försäljaren "Går det att få en glass som är större än störst?". Det gick det...

Slut på negativt. Istället hurrar vi tycker jag.

Hurra!

Fröken Hurtbulle

Ni vet den där känslan när man bävar för att ge sig ut och träna, men tar sig i kragen och ger sig iväg ändå. Också känner man "Oj, vad skönt det här var. Vilken tur att jag inte stannade hemma och slappade med en härlig kopp te och en bra bok.". Den känslan.

Den känslan fick jag inte uppleva idag.

Efter många om och men, och "jag ska bara" tog jag mig ut på kvällens joggingtur. Den första på rätt länge. Bara det tog emot. Men jag tänkte att det skulle bli rofyllt, med fågelkvitter och frisk luft. Att det duggregnade lite såg jag inte som något problem, det är ju bara mysigt.

Ehh. Nä. Inte när duggregnet ändrar form. Och man har typ 3 km hem och noll paraply. Och en löparjacka av modell "åhh, regn! Jag suger åt mig allt!". Något fågelkvitter märkte jag aldrig av. Istället började jag, aningens maniskt, sjunga på alla regnsånger jag kunde komma på. Med en något bitter underton. Tack och lov var jag själv i löparspåret (alla andra löpare verkade ha fattat att regn kan eskalera och således hållit sig hemma).

Nu är jag övertygad om att min härliga lilla löptur kommer att resultera i en brakförkylning. Bara för att. Det är dock något som jag absolut inte har tid med, speciellt inte med tanke på att jag ska tillbringa helgen på ett slott. Jag tillbringar visserligen mycket tid på slott numera, men nu är det dags för ett nytt. Ett som ligger långt ute på landet dit nästan inga bussar går vilket innebär att man måste sova över. Trist. Verkligen.

Jag har faktiskt varit där en gång förut, på jaktmässa. Då fick jag se en radiostyrd björn (jepp!) och söta små springerspanielvalpar som förmodligen var till salu. Jag ville impulsköpa men blev stoppad av min far. Ringde till mamma för sympati och hon intygade att alla människor någon gång borde få impulsköpa en hund. Hon talar av egen erfarenhet. Tyvärr hade vi redan hunnit hem när hon kom med det kloka rådet. Dumt.

Hysterisk vecka!

Det är knappt att jag orkar skriva det här, så trött är jag. Jag har nämligen haft en helt galen vecka och det har en tendens att ta på krafterna.

Okej, vi började med Evitafest och kungapris till syster. Helt klart något att uppmärksamma och något utöver det vanliga. Jag hade varit nöjd där. MEN, det kom fler dagar!

Tisdag: Fick typ hundra samtal från folk som ville att jag skulle komma och jobba. Tackade nej eftersom jag var tvungen att åka och köpa skor. Jag behövde nämligen ett par snygga och svarta skor för att kunna vara respektabel på det nya jobbet. På kvällen dansade jag ett jazzpass med simonsonteknik och blev frälst. Tyvärr var vi bara två stycken men det blev bra ändå. Eftersom vi hade sådan fantastisk talang blev vi inbjudna att delta i lärarens ordinarie klass nästa vecka. Hurra! Håll tummarna för att jag inte blir sjuk.

Onsdag: Vaknade med träningsvärk. Aj. Sen bar det iväg till slottet, med mina nya skor. Provade ut uniform och gjorde mig redo. Utan någon vidare introduktion kastades jag rätt in i invigning av Hedvig Eleonora-året, som bland annat firades med tulpanutställning och champagne. Det sista tack vare mig. Första dagen på jobbet fick jag alltså servera champagne och snittar i kungliga sammanhang. Underligt men spännande. Jag var rätt slut när jag kom hem på kvällen. Fick också panik eftersom jag inte hade sån bra koll på Sveriges kungar.

Torsdag: Panikpluggade historia. Nu har jag stenkoll på Kalle 12 och gänget. Skönt. Jobbade på Göta på kvällen, där känd amerikansk artist var på besök. Joshua Radin var hans namn och jag kan eventuellt ha råkat hälsa på honom när han gick genom foajén. Det kan också vara så att jag var lite skeptiskt till den okända mannen som lite tvekande gick in i salongen, och därför hälsade (för att se att det inte var någon skummis!). Sen jämförde jag mannen med affischen på dörren...

Fredag: Det här var alltså igår, tror jag. Jag är rätt dagvill just nu. Så blir det när man jobbar 16 timmar uppdelat på två jobb, för att sedan sova 4 timmar och sen gå upp för att jobba 6 timmar till. Yes. En ganska hektisk dag. Först var det första dagen på det slott jag ska tillbringa maj och juni på. Väldigt mysigt och trevligt. Därefter bar det av till Göta och grekisk afton. Det var helt galet. Jag hade råkat säga att jag kunde jobba till 3 på natten vilket, med tanke på att jag numera har en massa jobb, kanske inte var så genomtänkt. Jag blev dessutom inslängd i baren, med löftet om att det nog skulle vara rätt enkelt. Jag skulle ha mitt lilla hörn och där skulle det nog vara lugnt. HAHA! Jag sprang oavbrutet fram och tillbaka till kl. 03.00. Men det var ändå rätt kul. Det flöt på rätt bra, trots att jag aldrig fått betalt för att blanda drinkar förut... Det kan vara så att jag försökte sälja in min specialare, Vodka och sprite (oerhört avancerad), till alla.

"Hej, har ni drinkar?"
"Jodå. Eller alltså. jag har vodka och sen har jag sprite. Också kan du få lite is. Yes?".
"Ehh...."

Sen sov jag och väcktes av min syster som tyckte jag sovit för länge. Hon undrade om det hade dansats Zorba på den grekiska festen. Jag sa att det hade det.

Men nu ska jag sova på riktigt! Eller tja, jag ska läsa lite i den supertjocka boken om slottet jag numera jobbar på. Men sen så!