Sundsvall!

Förlåt för dålig uppdatering, jag har varit i Sundsvall. En godtagbar anledning till en tillfällig bloggpaus tycker jag. Dessutom har jag umgåtts mycket med mina flitigaste bloggläsare, så att dessutom skriva inlägg kändes lite överflödigt. Men nu är jag tillbaka, hurra!



Lånar en bild från systers blogg (http://frokenhard.wordpress.com/2014/10/27/familjen-hard-teatern-ger-moster-vivi-halsar-pa/) som kanske kan visa lite vad jag har sysslat med i veckan. Alltså skrämt barn. Inte alls konstigt. Det är ju ändå Halloween.


Jag har också bakat tårta. Moussetårta med browniebotten, limemousse, mangomousse, hallonspegel samt marängspöken. Gott. Bjöd också på hemmagjorda praliner, en fantastisk med mörk choklad och  tryffel på romerska bågar och en som jag döpte till Lakrits Blä. Den var alltså full med lakrits. Superäckligt. Fast det tyckte inte de delar av sällskapet som av någon outgrundlig anledning faktiskt gillar lakrits. Konstiga människor.

Summa summarum: En otroligt trevlig vecka där jag fått möjlighet att mysa mycket med Stor-Dam och Diddi som båda lärt sig mycket sen jag var hemma sist. Adam pratar betydligt mer (även om det ibland är lite svårt att fatta... Kan man inte Adam-språket kan det exempelvis vara oerhört förvirrande att förstå att "Voff-voff-varg" betyder Micke och Molle) och jag fick äran att spela Bamse-lotto med honom. Succe! Frida kunde numera både sitta upp och äta mat. Tummen upp för det. Dessutom fick jag hälsa på i nya radhuset, också det får högsta betyg. Som sagt, oerhört trevlig vecka.

Viktoria recenserar: Dödsdansen

Nyblivne teaterdirektör Persbrandt gör comeback på teaterscenen. Med sig har han de före detta makarna Endre och Hanzon. Pjäsen är Strindbergs bittra och galna äktenskapsdrama. Bäddat för succé!

Efter att det planerade publikrepet i fredags blev inställt har mitt mailkonto överrösts av biljettfrågor. Jag var således rätt utbränd när det äntligen var dags att få beskåda föreställningen. Ett stort tack till produktionsbolaget på Maxim som direkt ordnade nya biljetter.

Dödsdansen handlar om Edgar och Alice som ska fira silverbröllop. Hurra. Tyvärr så hatar de varandra. Jättemycket. Inget lyckligt äktenskap där inte. Inte har de några vänner heller, Edgar hatar nästan alla människor. Och barnen har tvingats flytta eftersom föräldrarna aktivt använde dem i sin krigsföring mot varandra. Så, det är ingen trevlig miljö vi möter. Efter en liten stund kommer Kurt, Alice kusin. Och Edgar visar sig vara dödligt sjuk. Tyvärr drar han ut på döendet, till Alice stora förtret, och hon passar istället på att vänsterprassla lite med Kurt.

Det var det hela.

Det är en bra föreställning, det är det. Det är väldigt avskalat, på scenen finns endast ett par stolar och en svart bakgrund där Edgar och Alice turas om att bygga ihop ordet "Dödsdansen" (de börjar med att skriva DÖ      SEN, för att sedan bygga på. Snyggt). Det händer inte jättemycket, men pjäsen är bra och de spelar den bra. Många plötsliga tysta ögonblick, när man plötsligt kan höra en knappnål falla i publiken, blandat med mer komiska inslag.

MEN, och här kommer det jag saknar. Magin. Det där storslagna som utlovats. Kemin dem emellan, framför allt mellan Lena Endre och Tomas Hanzon. De har ju för guds skull varit gifta! Istället känns spelet dem emellan stundtals påtvingat, och Strindbergs utlovade otrohet sker helt plötsligt och utan passion (en plikttrogen kyss). Men Persbrandt är bra, och Lena är bra, och föreställningen är bra. Men något saknades. Kanske dök detta upp på premiären som precis gått av stapeln?

(Smygfoto på förväntansfull premiärpublik som jag såg när jag gick förbi Maxim)

Linas matkasse - Dag 3

I fredags lagades det finmat i det Hårdska hemmet. Timjanskryddade färsbiffar med ugnsrostad potatis och västerbottensås. Mums.

Först fixade jag potatis. Ett flertal mindre potatisar halverades, lades på en plåt och kryddades med olivolja och timjan. In i ugnen och sen klart. Trevligt.

Sen stektes det biffar! En hel del timjan fick bo i dessa. För att komplicera saken ytterligare fick dessa göra potatisen sällskap i ugnen under tiden som jag lagade sås. Västerbottensås. Den skulle minsann mixas. Tur att man har en stavmixer.

Så här blev det! Ser kanske lite futtigt ut (den uppmärksamme kanske noterar att receptet visst innehåller skogschampinjoner. Haha säger jag om det. Blä!) men fruktansvärt gott. Jag tog med mig resterna till gårdagens trippelföreställningar på jobbet vilket var oerhört trevligt. Jag bakade också en kaka, eftersom ugnen ändå var på. Den var väldigt uppskattad. Tur det.

Betyg: Helt klart en fyra. Lätt och gott. Vad mer behövs?

Viktoria recenserar: Diplomati

En tuff teatervecka med inställda repetitioner, svårigheter att få publik till de repetitioner som faktiskt blev av, och mycket jobb. Men kul med teater!

I torsdags var det dags för ett första publikrep av Diplomati på Kulturhuset Stadsteatern.

Militärteater.

Jag gillar historia, det gör jag. Men hela militärhistorien skulle jag gärna hoppa över. Trååååkigt. Men ibland gnistrar det till och Diplomati får till viss del igång den gnistan. Men vägen dit är lång.

Kort summering:

Gubbe 1 vill spränga Paris. Han är tysk officier/general/någon annan högt uppsatt militär position som jag inte riktigt har koll på, i slutet av Andra världskriget. Eftersom Tyskland håller på att förlora är det dumt att dessutom spränga upp Paris.

Gubbe 2 vill att Gubbe 1 inte ska spränga Paris. Han är svensk diplomat.

Sen diskuterar Gubbe 1 och Gubbe 2 i ungefär 1,5 timme, och hur det hela slutar behöver jag nog inte berätta. Det är bara att åka till Paris och kolla.

Första halvtimmen var riktigt tråkig. Tyvärr. Män i uniform som diskuterar hur Paris bäst sprängs. Sen kom diplomaten och plötsligt blev det lite mer intressant. Och det stegrade! Intensiva och spännande samtal om att följa order istället för förnuftet. Det är dumt att spränga Paris i luften. Dessvärre var det ganska många textmissar och det hela stannade upp lite då och då (det var ju trots allt bara publikrep!) vilket var synd, men de visade att de har något bra på gång.

Viktoria recenserar: Chicago

Jag skulle nog säga att jag är den största musikalfantasten i min familj. Därefter kommer min mamma och syster på delad andra plats. Sist i raden har vi min far, som nog ändå har lite mer hum om musikalvärlden än de flesta pappor (förlåt för mina fördomar). Han kan jämföra och peka ut sin favorit-Judas men söker aldrig aktivt upp musikalföreställningar.

Av oss fyra är det en som varit på Broadway. Gissa vem? Och föreställningen som beskådades var Chicago, ett par år innan filmen kom. Jag är avundsjuk.

Men nu har jag också sett Chicago! Hurra! Efter lite bestyr där jag gick på personalmöte istället för det genrep jag fixat många biljetter till (jag fick istället möjlighet att glädja andra, inte fel det heller), så var det dags. Onsdagkväll=ingen Evita och således en lucka för annan kultur. Musikalkultur. Det hela utspelade sig på Kulturhuset Stadsteatern och 275 kr fick jag betala för biljetten, dyrare än vanligt men helt okej ändå.

Hur var det då?

Proffsigt. Ut i fingertopparna. Fantastisk ensemble och underbar dans. Att det var en koreograf som regisserat märktes. Verkligen. Snygg scenografi, med damorkestern (jo, endast en man skulle enligt programmet finnas. Uppenbarligen utklädd till kvinna, eftersom han inte kunde upptäckas med blotta ögat) placerade på scenen. Sharon Dyall och Lisa Nilsson glänste. Jag älskade den sistnämndda i Next to Normal (se en uppsättning av den om ni får chansen! Musikal som lämnat den glättiga Grease-genren, bra musik och med ett riktigt djup) och var lite orolig hur hon skulle gå från Diana till den, ursäkta uttrycket, lite mer blåsta Roxie. Men hon gjorde det bra, och dansen sköttes galant! Tummen upp. Fredrik Lycke var bra i en otacksam roll som Roxies något osynlige make.

Nackdelar då? Den är rätt seg ibland. Många långsamma jazziga ballader som inte för historien framåt. Chicago är inte den bästa musikalen, tyvärr. Den är lite för ojämn, skrapar bara på ytan och målar upp orealistiska karaktärer i en värld som är svår att relatera till. Men så kommer de där supernumren, som "Cell block tango", eller "We both reached for the gun" och man börjar åter igen njuta där i salongsstolen. Jag blir inte berörd, men jag blir underhållen. Och ibland räcker det.

Linas matkasse - Dag 2

Ny dag, ny mat. Denna gång Indisk kikärtscurry med spenat och naanbröd. Klassificerad som väldigt lättlagad och snabb. Toppen! Perfekt att slänga ihop efter baletten.

Jag började med att ta fram en liten kniv för att hacka en liten ingefära. Aj...

Nytt försök. Stor kniv och små grönsaker. Mycket bättre. Ingefära, vitlök, blomkål och paprika hackades och frästes i lite olivolja.

Sen slängde jag i en massa kryddor. Typ indiska sådana. Och kikärtor! En liten skvätt Philadelphia har jag också slängt i. Det hela fick koka en stund, samtidigt som jag fuskvärmde naanbröd i micron. Klart.

Betyg: Väldigt vegetariskt och väldigt indiskt. Gott. Betyget blir 3,5. Kommer förmodligen att tillagas igen. 

Nu blir det en kort paus i matlagandet, jag ska på teater ikväll och jobba imorgon. Vi kör igen på fredag tycker jag. Då blir det färsbiffar!

Linas matkasse dag 1

 

 

Idag dök den då upp, min matkasse. Mellan 17-22 kunde den komma, helt hopplöst för någon som tycker att det är tråkigt att sitta och vänta på saker. Som hellre vill gå på promenad. Som dessutom satt fast ute i Täby till kl. 16.45 och således blev lite stressad över att matkassen skulle levereras direkt på femslaget. Kl. 17.20 kom den. Jag firade med att gå ut på en promenad. Trevligt.

 

Sen började jag storkoket. Pad thai med kyckling, jordnötter och lime stod på menyn. En medelsvår rätt enligt recepthäftet. Gott med kyckling tänkte jag och satte igång.

 

Här förbereds jordnötsdressingen som hela kalaset skulle blandas med. Jag fick en chans att inviga min mixerskål som fylldes med jordnötter, lime, ingefära, vitvinsvinäger, sambal oelek, honung, soja och vitlök.

 

 

 

Så här blev det. Aptitligt va?

 

Sen skulle det stekas kyckling. Hurra!

 

 

Kyckling, vitlök och blomkål i en salig blandning. Sen blandade jag i ett ägg och äggnudlar. Till sist tillsattes den vackra jordnötdressingen och jag insåg att det kanske var dumt att bara halvera receptet på dressing. Det blev lite dressing till mycket kyckling/blomkål.

 

Jag hackade sockerärtor också! Och skivade lime! Så här fint blev det då:

 

 

Resultat:

 

Gott och lättlagat. Trevliga tillbehör. Lite för lite sås kanske, och det skulle nog ha varit japansk soja istället för ett kryddmått av den kinesiska som var den enda jag hade hemma. Nästa gång minskar jag på honungen också, jag är inget stort fan. Men helhetsmässigt var det gott!

 

Min Pajja

Jag har glömt att skriva om min fina Ipad. Eller pajja, om vi pratar Adam-språk. Vilket jag tycker att vi gör.

Jag har blivit med Ipad mini. Det hela skedde förra veckan, i samband med den nedriga flytten. Jag har tidigare lyckats övertala min mamma att väldigt motvilligt låna ut sin Ipad eftersom jag ville testa hur det var att använda den till studier. Jag läser just nu många kurser som har kurslitteraturen på PDF. Min dator är helt hopplös när det gäller att läsa långa dokument och jag lockades av tanken att litteraturen blev lite mer bärbar. Jag tänkte helt enkelt plugg på mysiga caféer. Givetvis fungerade den helt underbart och jag bestämde mig för att införskaffa en egen.

Jag är väldigt nöjd. Lite för nöjd. Jag har laddat ned appen som man kan läsa PDF-filer med och jag har läst ca: 20 sidor. Sen har jag mest spelat mitt nya favoritspel, Farmville (Jo, jag vet att jag är lite sen). Så otroligt simpelt. Man odlar lite, man köper en ko som gör mjölk, Man bakar bullar. Mycket trevligt. Så tyvärr hinner jag inte plugga. Trist.

Annars då? Jag har jobbat. Dubbla igår och matiné idag. Jag satt inne på dagens föreställning vilket var väldigt lugnt och trevligt. Konstigt jobb man har ibland. Att få betalt för att titta på teater. Men jag klagar inte. Imorgon ska jag jobba med mitt hemliga jobb, sedan ska jag ta emot en matkasse på kvällen. Mer om det senare. Det är nämligen nästa veckas hälsogrej, matkasse! Rapporter utlovas.

PAJJA

Tomas Andersson Wij, balett, SVT, hjärtstartare och ännu en helg på Göta

Det har hänt lite sen sist. Så mycket att jag inte hunnit blogga. Förlåt för det. Nu kommer istället en snabbrepris.

I måndags var jag på någon slags premiär på Teater Brunnsgatan fyra, Fahl i samtal. När jag äntrade teatern fick jag minsann ställa mig för att bli fotograferad. Är det premiär så är det!

Samtalspartnern för kvällen var Tomas Andersson Wij, en man jag inte hade någon som helst koll på. Han visade sig vara rätt vettig, men stundtals på gränsen till pretentiös. Det är en svår balansgång och helhetsmässigt gillade jag det. Själva formen på föreställningen ger jag tummen upp, podcast a la Värvet i teaterformat. Det uppskattades.

På tisdagen Paninijobbade jag på morgonen och sedan blev det balett på kvällen. Inte mer med det. Förutom att det är fruktansvärt jobbigt att dansa balett och att det inte blir bättre av att man haft sommaruppehåll. Aj.

Sen blev det spännande igen. På onsdagen gick jag upp supertidigt och hoppade i en taxibil som betalades med licenspengar (ja, eftersom jag är så pass laglydig att jag betalar så kan man väl säga att det kom ur egen ficka. Typ). En heldag som statist på Fröken Frimans krig 2. Vet inte om jag vågar säga mer än så, men det var oerhört kul och spännande att få bära tidsenliga kläder, mitt bland alla turister i gamla stan. Det fotades hejvilt kan jag avslöja. Själv var jag lite sämre på just det där med dokumentation, jag hade fullt upp med annat. Typ som att ha ont i fötterna. Men kul var det!

Igår fick jag nöjet att gå en kurs i att rädda liv. Alltid bra att kunna. Det finns numera en hjärtstartare på jobbet och jag är en av dem som vet hur den fungerar. Läskigt om något händer men skönt att ändå ha något hum om vad man bör göra.

Nu är det jobb som gäller, hela helgen. Idag fick jag höra från två olika håll att jag har en gullig dialekt. Hoppsan, Sundsvallsmålet minsann! Där sätter vi punkt för snabbreprisen. Hejdå.

Jag och min blomma

 

Jag har köpt en blomma. Frans heter han. En kaktus med rosa blommor. Kan det bli bättre?

Konsten att flytta 100 meter

Ibland känns livet lite trist. Så där att man känner att det borde hända något. Typ att man borde flytta. Men om man trivs i området och lägenheten man bor i kan det bli svårt, då får man tänka outside the box. Typ: "Undra om det finns en exakt likadan lägenhet, med exakt samma hyra och inventarier, typ 100 meter härifrån?". Sen slösar man alla sina ködagar (ca: 1600 st), storstädar den gamla lägenheten och flyttar alla prylar. Så kan man göra. Jag skulle dock inte rekommendera det, då är det bättre att bara hyra en film för att bota tristessen.

Jag har alltså flyttat. En oerhört ovälkommen flytt som bara inneburit stress. Helt utan kompensation eller ens ett "förlåt" från hyresbolagets sida. Men en semla bjöd de minsann på när det vankades möte för att berätta att vi måste flytta. Jag, som annars är en väldigt lugn och snäll person, har varit väldigt förbannad. Men nu är flytten klar och jag börjar komma i ordning (HAHA, det kommer att ta minst en månad till innan jag orkat packa upp allt. Det där med porslin är väl ändå inte så viktigt?). Tyvärr är det en exakt likadan lägenhet, men lite sämre. Just nu har jag exempelvis ingen möjlighet att frysa in saker, vilket är dumt om man gillar glass. Vilket jag gör. Som sagt, dumt. Den enda fördelen är att det är lite närmre till tvättstugan, vilket passar bra eftersom jag bokat tvättid imorgon. Men jag är lite tveksam till att det skulle vara en godtagbar anledning till flytt.

Radiotjänst var här och välkomnade mig alldeles nyss också. Jag är ju väldigt laglydig och betalar (passande om jag någon gång får för mig att bli politiker, det är tydligen det allra viktigaste man kan göra. Annars blir man minsann granskad och uthängd i Expressen) men kontrollantmannen var aningens skeptisk. Först tyckte han att jag hade fel kön och namn. Sen ville han inte riktigt tro på att jag betalade, eftersom jag inte riktigt var registrerad som betalande på den här lägenheten. Och som sagt, fel kön och namn. Men smart som jag är insåg jag att han hade en hel radda av namn på sitt papper med betalande, och eftersom jag bara flyttat några nummer fanns jag med. Tummen upp för det.

Jag blev förresten inringad av Säpovakter idag på jobbet. Inget konstigt alls...

Hur jag lyckades gå plus genom att gå på chokladfestival...

 

Igår var det chokladfestival i stan, något jag givetvis var tvungen att gå på. Choklad och festival, kan det bli fel? Det hela utspelade sig ute i Älvsjö och för att dryga ut det hela hade de också valt att arrangera en hem & villamässa samtidigt. Den var inte lika rolig, speciellt inte om man inte hade lust att köpa en takfläkt eller någon form av träbräda. Så jag fokuserade på chokladen.

 

Jag råkade köpa med mig lite saker hem, trots att jag egentligen lever på existensminimum ett par veckor till (glapp mellan jobb). Men, jag är ganska så säker på att jag inte alls förlorat på denna underbara festival utan istället gått plus. Vi gör en liten uträkning för att se om så är fallet:

 

Kostnader:

Inträde: 120 kr. Jag hade dock en kupong från Allt om mat som gjorde att jag sparade 40 kr. Trevligt. (Originalpris: 160 kr)

Choklad: 100 kr.

Linas matkasse: 299 kr

Grytunderlägg med arga ugglor: 140 kr (Helt fantastisk! Från Nadja Wedin, den heter Arga ugglor på riktigt!)

Bakbok från Allt om mat: 150 kr (också här hade jag kupong, hade kostat 200 kr)

Jordärtskockor från Gotland: 15 kr

Förlängning av min prenumeration på Allt om mat: 149 kr för 6 nr.

Strössel och chokladpralinark: 50 kr

 

Sammanlagt: 1023 kr

 

Slut på kostnader.

Nu kommer den roliga delen. Här kommer allt jag tjänat/fått.

 

Intäkter:

Provsmakning av choklad: 0 kr intjänade, men en glad Viktoria som inte behövde äta lunch.

Delicatobollar: 10 kr

Päron: 5 kr (Från Delicato, som nog insåg att det var ohälsosamt att bara bjuda på bollar).

Celciusdryck: 20 kr (Den fick jag för att jag fyllde i någon tävling. Om jag dessutom vinner så är det dubbelplus!).

Allmänt godis: 10 kr

Disktrasor: 10 kr kanske? Alltid bra att ha.

Goodiebag från Allt om mat:

Choklad från Anthon Berg: 3x24 kr. Trevligt!

Iiitalalykta: 150 kr kanske?

Kniv från Fiskars: 150 kr?

Kasse: 20 kr?

Oliver: 25 kr

Kakao och chilikrydda: 30 kr

Pengar intjänade eftersom Allt om mat blir billigare: 149 kr

Linas matkasselåda: 30 kr

Linas matkassekasse: 20 kr

Linas matkassevattenflaska: 20 kr

 

Sammanlagda intäkter:

721 kr.

 

Det innebär att jag alltså endast har betalat 302 kr för Chokladfestivalen. En festival full med choklad - där jag dessutom fick med mig en massa saker hem.

 

MEN, vi är inte klara där!

 

Fler intäkter:

Choklad istället för lunch: 70 kr

Matkasse istället för att köpa mat i affären: Plus minus noll. -299 kr från totalsumman.

Allt om mat för 149 kr: Jag har redan Allt om mat och har således redan budgeterat för det här. Typ.

 - 149 kr från totalsumman.

Jordärtskockor från Gotland: Dessa ska planteras och växa så att jag blir ett självhushåll med endast jordärtskockor som föda. Den besparingen går inte ens att beräkna! Men jag nöjer mig med att dra av 15 kr.

 

Nu har vi plötsligt fått fram summan 231 kr, vilket alltså är vad jag tjänat på festivalen. Tufft. Om det finns några oklarheter kring min uträkning kan ni maila mig. Eller inte. Jag tycker att det är klart som korvspad. Tummen upp för chokladfestivaler.