Broadway!

Den här veckan har jag haft roligt. Jag går nämligen en sommarkurs i musikal. Det är precis så trevligt som det låter. Och varierande! Jag blir halshuggen i en blodig version av "Let it go" ur Frost, spelar en förnärmad Eliza Doolittle med en blandning av cockneydialekt och norrländska, är väldigt kissnödig i Urinetown, är spöke i "Empty chairs and empty tables" samt är allmänt förkrossad och kär i Legally Blonde och Phantom of the Opera. Jepp, så ser min vecka ut. Helt perfekt för ett musikalfreak.

Ännu trevligare om jag inte tappar rösten lite då och då. Jag hängde nämligen med två små söta barn i helgen och av tidigare erfarenheter kan jag säga att det inte alltid är så klokt om man har något inplanerat den närmsta tiden. Typ en dyr kurs i musikalsång. Där det kan vara trevligt att kunna prata och sjunga. Det kan bli så att skaparna av de två barnen inom kort får hem en faktura.

Tyvärr har jag ju en tendens att alltid hamna på första sopranstämman vilket oftast är trevligt. Ja, när man inte har tappat rösten då. Det kan bli vissa svårigheter... Men jag är glad ändå! Att den ena sololåten är "All I ask of you" ur Fantomen (alltså musikalen, inte seriefiguren) kan vara lite problematiskt. Men jag kör på ändå! Hur fel kan det bli? Vi har alltså konsert imorgon men eftersom publiken inte betalar inträde och dessutom blir bjuden på fika så får de helt enkelt stå ut med lite kraxande.

För jag har tagit studenten!

Ja, eller det var ju ett tag sedan jag tog studenten. Närmare bestämt 5 år sedan. Jovars, nu är man gammal. En som däremot är nybliven student är min kompis Estrid. Hon tog studenten igår och jag fick gå på kalas. Supergod mat, trevligt sällskap och dåligt väder (men även det tog sig!). Det hela utspelade sig på en liten ö på söder som jag vill flytta till. Ska bara skaffa lite pengar först. Estrids föräldrar höll också ett fint tal till sin dotter, något jag blev lite avundsjuk på. Inte fick jag något tal på min student! Är det något man kan kräva i efterhand? Kanske till midsommar? En liten tanke bara. Tur att jag tycker väldigt mycket om mina föräldrar ändå.

En annan sak som har hänt är att jag varit på äventyr i Motala. I vår släkt har vi inte riktigt fattat det där med att tajma in så att alla generationer är lika gamla. Det innebär att alla mammas kusiner på morfars sida är över 80 år gamla. Det innebär också att man får höra ganska många spännande historier om livet under Kalla kriget och hur man cyklar Vätternrundan trots att man är 75 år. En mycket trevlig helg som också den innehöll en massa god mat. Jag är ganska bortskämd just nu. Tur att jag väger upp det hela med att äta tortellini med ketchup till middag idag. Någon måtta får det väl ändå vara.

Till sist har jag hunnit spela in en reklamfilm för ICA. Det var oerhört lättsamt och bra betalt. Vi fikade mycket och sedan gick vi runt lite i låtsasbutiken under tiden som det filmades. Typ så var det. Inte helt fel. (En mer ingående redogörelse får ni inte för jag har skrivit på papper där det stod att det var strängt förbjudet att avslöja något). Min mamma tycker att jag numera ska kallas Ica-Vicky men där är jag aningens tveksam.

Tillbaka igen

Jag har visst fått lite kritik för att det uppdateras för sällan. Ska försöka bättra mig. Skyller allt på Spanien! Jag lyckades bli sjuk precis innan avfärd (det skyller jag på Göta) och flög således med förkylning. Det är dumt. Superdumt faktiskt. Jag tror aldrig att jag har haft så ont i öronen (eller i någon annan kroppsdel!). Herregud, ren tortyr. Dessutom jobbade jag med mellanlandning och fick således återuppleva hela spektaklet en gång till. Därefter blev jag döv och hörde  därför ingenting under mitt första dygn i Spanien. Det var spännande. På något underligt vis lyckades jag ändå förflytta mig från flygplatsen till hotellet och därefter till den lilla orten där min spanska skola låg.

Att gå på språkskola i Spanien var spännande och lärorikt. Tyvärr visade det sig ganska så snart att det är poppis att åka till Valencia om man kommer från Tyskland. Eller Holland med för den delen. Att komma som svensk var väldigt ovanligt. Så ovanligt att jag knappt hade någon att prata med under veckan, eftersom jag dessvärre varken behärskar tyska eller holländska. Men spanska lärde jag mig! Så mycket att jag sista dagen kunde skriva ett vykort till min syster. Det hade kommit fram nu och hon fattade ingenting. Hon har nämligen inte gått på spansk språkskola i Spanien.

Sista dagarna bodde jag på hotell inne i Valencia. Det var väldigt trevligt och jag promenerade mycket. Så mycket att stegräknaren gick över 35000 steg en dag. Så går det när man vill gå både till stan och havet, och dessutom inte behärskar språket så bra att det känns tryggt att åka buss (och komma fram till rätt ställe...) Så det blev promenader istället. Inte helt fel ändå.

När det gäller spanskan så har jag numera stenkoll. Eller snarare är det så att jag efter ett tag lärde mig att det är klokast att låtsas som att man alltid förstår. Då slipper man verka dum. Typ.