Glasstest 2015 - Marabou Schweizernötpinne

Min nya grej är visst att skippa lunch och äta glass istället. Förlåt mamma...

Men gott med glass! Tyvärr är jag ändå besviken. Inget större fel på glassen, den smakade som utlovat - nötter, men jag hann ju knappt ta en tugga innan den var slut! Och 20 kronor fick jag betala för detta spektakel. Nä, usch och fy! Min systerson hade förmodligen döpt om den till "Pyttepytte ass", vilket inte är riktigt okej.

Jag har dessutom svårt att se syftet med den här glassen. En helt okej kopia av Magnum mandel vilket enbart hade varit en godtagbar ursäkt om Magnumditon inte varit med på glasskartan i år. Vilket den givetvis är. Med en prisskillnad på två kronor. Två kronor mer för en RIKTIG GLASS, en som är en godkänd lunchersättning. Typ.

 Marabou Pytte Pytte

Annars då? Jodå. Jag har budat på en lägenhet. Oerhört konstigt. Jag har ju inte så mycket pengar, speciellt inte miljonbelopp. Men tydligen går sådana saker att lösa. Nu ska man tydligen ha någon slags strategi för att vinna budgivningen. Det tycker jag låter läskigt... Jag kör på känsla istället. Och slänger in lite monopolpengar om det börjar bli högt. Idiotsäker plan.

Glasstest 2015 - GB Magnum pink

Magnum Pink - För dagar du känner dig spontan och flirtig.

Yes.

Jag testade alltså glass igår. En ny Magnum. Inte så jätteinnovativt från GBs sida, kan jag kanske tycka.

"Ehh, hörrni. Vi behöver en ny glass. Några idéer? Nehepp. Ska vi köra på Magnum igen då? Va?! Skulle det vara tråkigt? Kan jag aldrig tänka mig. Men okej då, om vi blandar in lite hallonsmak i smeten, och färgar den rosa? Med lite glitter i? Hörde jag ett rungande ja? Ehh, vi kör på det ändå..."

Kanske var problemet att jag varken kände mig spontan eller flirtig igår? Jag var på väg till jobbet och hade egentligen tänkt välja den nya marabouglassen, den med nötter. Det var planen. Den gick dock i stöpet eftersom min lokala glassförsäljare uppenbarligen inte delade min vision om ett lyckat glassinköp. Således fick jag nöja mig med reserven.

Okej då, den var inte äcklig. Verkligen inte. Glass är oftast gott. Men den var tråkig. Jättetråkig. Och mesig. Man kunde kanske ana en svag ton av hallon, om man ansträngde sig riktigt noga.

Så här ser Hallon ut, GB. Gör om, gör rätt.

Glasstest 2015 - GB Cornetto Peanut butter love

Ny dag, nytt glasstest. Tyvärr också i kombination med långpromenad och iskyla. Glass är inte bäst på vintern, sanna mina ord. Dagens testobjekt blev Cornetto Peanut butter love, alltså Cornetto med jordnötssmak.

Var det gott då?

Jepp. Mycket. Ni vet chokladbitarna på vanliga Cornetto, de med nötter som man äter upp först och sedan sörjer eftersom de var så få? Här har man tänkt till. Samma choklad men nu över hela toppen. Tänk noblesse, men lite tjockare och full med karamelliserade pekannötter. Mums! Själva glassen smakade visserligen jordnöt, men det tog aldrig över. Det enda minuset går till kolasåsen, där GB som så många gånger förut valt att överdosera. Det är gott med sås, visst. Men en stor klump i mitten av glassen? Nej tack.

Glasstest 2015 - Ben & Jerrys Cinnamon Buns

Tjohooo, glassäsongen har börjat! Sommaren är här!!!

Eller inte.

Det är faktiskt skitkallt ute. Så kallt att jag fick köpa med mig en glass för att sedan äta upp den hemma. Tyvärr råkade jag komma på en idiotisk regel som gick ut på att jag var tvungen att gå hem från jobbet för att få köpa glass. Sa jag att det var kallt?

Eftersom jag faktiskt genomled promenaden bestämde jag mig för att jag var värd den dyraste glassen. Ren logik. Det blev således Ben & Jerrys nya glass, som till min lycka fanns i glassdisken hos Pressbyrån i Hammarby Sjöstad. Hurra! Glass med kanelbullesmak. Inget konstigt alls.

Så, hur lyder domen? Först blev jag sur. Det smakade äppelkaka. Jag är inget större fan, speciellt inte om man tar bort den obligatoriska vaniljsåsen (som vissa, icke äppelkakefanatiker, har en tendens att sleva i sig, vilket sällan uppskattas av övriga i sällskapet). Sen tog den sig och jag vande mig vid smaken. Kanelbullebitarna var lite konstiga, men goda. Glassen var ändå helt okej och jag kan tänka mig att äta den igen, men skulle jag välja får Phish food alltid min röst. Chokladfiskar och marshmallowsfluff. Det är gott det.

Annars har jag varit på visning på min drömlägenhet idag. Balkong, mysigt litet kök, sovalkov och vardagsrum. Allt på 26 kvadrat. Helt fantastisk. Och dyr. Så nu är jag i sorg. Tyvärr.

Viktoria och jakten på lägenheten - Snart på en biograf nära dig

Jag har lite ångest. Lägenhetsångest. Det lutar lite åt att jag kanske måste flytta inom en snar framtid. Det kan vara så att min nya lägenhet också rivs. Närmare bestämt i juni. Men SSSB har bjudit in till möte i början av mars, och enligt uppgift ska det bjudas på macka. Tack. När jag var på möte med dem förra året fick vi en semla. Det blev lite "Hej och välkomna. Tyvärr måste vi riva huset och vi har ingen idé om var ni ska bo sen. Men vi bjuder på semlor!". Det här med boende är spännande.

För att lösa problemet har jag börjat kolla på bostadsrätter. Eller tja, jag har kollat ett tag. Hemnetknarka heter det visst. Tyvärr har alla lägenheter en tendens att bli hysteriskt dyra, och den senaste tiden har det eskalerat. Jag har dessvärre inte två miljoner, vilket alla andra människor i världen verkar ha. I alla fall i Sickla. Då blir man lätt lite deppig.

Idag var jag på lägenhetsvisning. Alldeles själv. Det var lite ensamt. Men fruktansvärt fin lägenhet, något jag uppenbarligen inte var ensam att tycka. Budgivningen är redan igång och jag hinner inte riktigt med. Jag håller istället tummarna för att det dyker upp nya lägenheter. Med badrocksavstånd till sjön. Och gärna billiga. Det är väl inte för mycket begärt?












Kanske något sånt här?

Jag gick för övrigt på långpromenad idag. Det var lite för fint väder för att låta bli, och jag fick feeling. För att utmana ödet promenerade jag utan mål, till helt nya platser. Tyvärr gick jag vilse på Skogskyrkogården och fick hjälp av en trevlig man i traktor. Han gav mig en karta, och plötsligt var jag i Skarpnäck. Så kan det också gå.

Sundsvall och David Batra

Den här veckan har jag varit i Sundsvall. Slutsatsen efter det blir att det är onödigt mycket snö i Norrland. Jag är inget större fan. Däremot gillar jag att umgås med min familj och det fanns det många möjligheter till. Bland annat var jag, i sällskap av mormor, en fantastisk barnvakt till båda syskonbarnen när deras föräldrar skulle jobba. Eller tja, allt gick helt perfekt tills treåringen får för sig att det är en bra idé att stå på sackosäcken. Dumt. Det blev många tårar när han föll rakt fram och slog i huvudet. Tack och lov gick det ändå bra och jag tröstade honom med att titta på bilder av Olof (från filmen Frost, för er som inte hänger med i svängarna) på instagram. Dagens barn är lätta att underhålla...



På måndagen lekte vi av oss på Sundsvalls lekpalats, Drakborgen. Det tyckte jag var kul. Det fanns bollhav, en hoppborg och rutschkanor. Dessutom kunde man äta glass. Full poäng! Jag och systersonen gick och köpte två stycken, en till honom och en till mig. För säkerhetsskull tog jag en extra sked, eftersom barnamodern också såg lite hungrig ut. Fick hon smaka då? Nepp, sa systersonen också åt vi upp all glass. Så kan det gå. Vi byggde också ett hus av stora duploklossar. Oerhört fint. Tyvärr kom det, till vår stora förskräckelse, två vilda barn och rev huset. Systersonen blev helt förfärad och sprang fram och skrek "Stopp! De e mitt husch!". Barnen lyssnade dessvärre inte riktigt. Sen dess har han pratat om hur vi var på borgen och om huset som förstördes... Traumatiska minnen.

  Ja, här har vi då en 24-åring som åker rutschkana. Inget konstigt alls. Det fanns barn med i bilden, jag lovar! Fru fotograf har bara valt att inte fokusera på dem...

Just ja, David Batra ska vi visst prata om också! Jag tokfyndade hans indiska kokbok på Åhlens (39 kr!) och nu är jag frälst. Varför har jag någonsin ätit något annat än indiskt? Nu har jag till exempel kokat mig en sats Masala chai-te vilket blev helt fantastiskt gott. Igår marinerade jag lax över natten och lagade till matlåda, som jag sedan åt glatt på jobbet. Hurra för David Batra!