Min syster verkar fundera på att säga upp bekantskapen med mig om jag inte bloggar. Det kan jag tycka är aningens hårt. Men eftersom vi ska fira jul hemma hos henne kan det nog vara bra att jobba lite på relationen. Således kommer här ett blogginlägg.
Okej, vi börjar med Stalin. I måndags såg jag ett helt fantastiskt showcase av den nyskrivna musikalen "Stalin-the musical". Det låter som en liten missmatch, komedi-musikal-Stalin, men det fungerade. Humorn behövdes för att man skulle orka ta in allt hemskt, och melodierna var vansinnigt vackra. Dessutom framfördes det med bravur av artister som verkligen var i sitt esse. Jag har trots allt sett de flesta av dem göra huvudroller på Göta, men här kom de till sin rätt i all enkelhet. Det känns som att det finns väldigt mycket hjärta i projektet, från alla håll. Jag var i alla fall oerhört imponerad och hoppas att den sätts upp någonstans snarast.
Annars då? Försöker jobba ihjäl mig för att ha råd med lite ledighet nästa vecka. Går rätt bra. ´Tur att man gillar att jobba. Tack och lov blir det mest biljettkassa den här veckan (justja, jag har fått nytt jobb!) så det är ändå rätt lugnt. Idag köpte jag till exempel två biljetter själv. Tänkte att försäljningen skulle se så mycket bättre ut då. Eller så fick min syster bekosta detta eftersom hon väldigt gärna vill se Hedwig and the angry inch som kommer till Göta i maj. "Jag vill sitta i Ola Salos knä", sa hon och jag gjorde mitt bästa. Rad 3 i mitten fick hon. Typ samma.
Min syster tycker också att jag måste skriva en önskelista (trots att hon igår annonserade att min julklapp skulle finansierats av pengarna hon istället köpte musikalbiljetter för...). Tydligen är det julafton nästa vecka! Helst skulle jag vilja ha hela souvenirshoppen från Harry Potter-landet i London (okej, jag blev 11-år igen när jag var där) men jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Fina saker till hemmet önskar jag mig också (jag flyttar visst om ett par veckor?!) men det är rätt tråkigt. Allmänt musikaliga grejer är också rätt kul. Typ en resa till Broadway ;)
JAG HÖLL PÅ ATT GLÖMMA DET VIKTIGASTE!
Jag har blivit med personlig bankman! Jodå, det kom ett brev idag. "Hej, jag är din Personliga bankman och vill därför börja med att personligen hälsa dig välkommen".
Detta innebär att jag numera är vuxen. Tufft.
(Det innebär tydligen också att jag har lån med fler nollor än jag vågar tänka på. Men det behöver vi inte prata om nu...)
onsdag 16 december 2015
måndag 23 november 2015
Hemmansägare Hård!
Okej, jag erkänner. Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Ibland kommer helt enkelt livet emellan. Typ behovet att hitta tak över huvudet.
JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!!
En jättedyr! Så nu är jag oerhört fattig men glad ändå. Efter att ha letat i evigheter (som man kan läsa om i bloggen...) så gick marknaden plötsligt in i någon slags stiltje och ingen ville längre köpa något. Haha sa jag, och knep åt mig en jättefin lägenhet på 32 kvadrat och uteplats. Med tanke på att de flesta andra lägenheter jag tittat på varit max 18 kvadrat (jo...) så känns det vansinnigt bra. Det blev visserligen rätt dyrt, vilket jag försöker undvika att tänka på, men jag fick den utan budgivning och grannlägenheten hade sålts för 100 000 mer månaden innan. Låt oss alla hoppas att den där bostadsbubblan låter bli att spricka...
Det absolut bästa med lägenheten, förutom uteplatsen (där jag ska odla obskyra växter), golvvärme i badrummet, stoooort förråd precis utanför dörren, är diskmaskinen. Det är alltså ett riktigt kök i lägenheten och i detta kök finns en diskmaskin. Världsbäst!!! Jag har pratat så om denna diskmaskin att alla i min omgivning förmodligen tror att det bara är en diskmaskin jag köpt. En diskmaskin för typ 2 miljoner.
Inflytt sker i mitten av januari och nu pågår planeringen för fullt. Trots sina 32 kvadrat vill jag ha ett stycke loftsäng så att man får loss lite mer yta. En loftsäng jag tänkte att min far skulle få bygga. Han verkar dock inte lika peppad. Konstigt... Tur att jag har hittat en färdig på blocket:
Den har rutchkana!!! Tänk att få vakna varje morgon med ett åk! Jag ville ha en sån redan när jag var liten, men av någon konstig anledning sa mina föräldrar nej... Dumt. Så nu är det väl dags?
JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!!
En jättedyr! Så nu är jag oerhört fattig men glad ändå. Efter att ha letat i evigheter (som man kan läsa om i bloggen...) så gick marknaden plötsligt in i någon slags stiltje och ingen ville längre köpa något. Haha sa jag, och knep åt mig en jättefin lägenhet på 32 kvadrat och uteplats. Med tanke på att de flesta andra lägenheter jag tittat på varit max 18 kvadrat (jo...) så känns det vansinnigt bra. Det blev visserligen rätt dyrt, vilket jag försöker undvika att tänka på, men jag fick den utan budgivning och grannlägenheten hade sålts för 100 000 mer månaden innan. Låt oss alla hoppas att den där bostadsbubblan låter bli att spricka...
Det absolut bästa med lägenheten, förutom uteplatsen (där jag ska odla obskyra växter), golvvärme i badrummet, stoooort förråd precis utanför dörren, är diskmaskinen. Det är alltså ett riktigt kök i lägenheten och i detta kök finns en diskmaskin. Världsbäst!!! Jag har pratat så om denna diskmaskin att alla i min omgivning förmodligen tror att det bara är en diskmaskin jag köpt. En diskmaskin för typ 2 miljoner.
Inflytt sker i mitten av januari och nu pågår planeringen för fullt. Trots sina 32 kvadrat vill jag ha ett stycke loftsäng så att man får loss lite mer yta. En loftsäng jag tänkte att min far skulle få bygga. Han verkar dock inte lika peppad. Konstigt... Tur att jag har hittat en färdig på blocket:
Den har rutchkana!!! Tänk att få vakna varje morgon med ett åk! Jag ville ha en sån redan när jag var liten, men av någon konstig anledning sa mina föräldrar nej... Dumt. Så nu är det väl dags?
måndag 26 oktober 2015
Halloween! (aningens för tidigt...)
På mitt jobb tycker vi att det är rätt roligt att festa till lite ibland. Typ när det finns något att fira. Premiär, 100 föreställningar, melodifestivalen (jodå, alla delfinaler också) avslutning samt halloween. Då tar vi på oss finkläderna och korkar upp champagnen. Ungefär.
Jag insåg ju i somras att jag gjort en tabbe när jag bokade min fabulösa Londonweekend som skulle sträcka sig från fredag till måndag. Kul med många dagar tänkte jag då. Sedan kom jag på vilken helg vi skulle åka... HALLOWEEN! Jag grät ett par tårar (nä, men nästan) och kollade till och med upp möjligheterna att boka om resan. Till slut fick jag helt enkelt inse att det var kört. Jag skulle missa halloweenfesten och istället få roa mig i London (svårt...).
MEN! Plötsligt ställdes föreställningen på den tänkta festdagen in. Då går det ju inte att ha fest! Och alternativ nr 2, att ha festen på lördagskvällen var uteslutet. Då är man ju trött! Jag såg min chans och la kanske fram ytterligare ett alternativ. Typ att ha festen när jag var hemma... Dessutom lönehelg! Solklar vinnare. Och så blev det! Dessvärre hade jag ju inte riktigt tänkt ut någon bra kostym eftersom jag ju inte skulle gå på fest. En vecka med panik innan jag löste det hela lite billigt och bra. Klänning för 75 kr (egentligen 200 kr, men pga av pyttereva i ryggen lyckades jag få den nedsatt) och flätor. Slut på kostym. Vem var jag då?
Wednesday Addams!
(här vill jag ha en bild på mig själv så att ni alla kan se hur oerhört lik jag var. Tyvärr har jag inte lyckats leta reda på en sådan bild än. Förlåt...)
Jag fick mycket beröm för min lite spartanska kostym, även om de flesta hade lite svårt att placera mig (trots att jag var så oerhört lik!). En av deltagarna i den allmänna gissningstävlingen fick lite skamset meddela att han faktiskt gjorde rösten till pappan i den tecknade serien om Familjen Addams.
Trevlig fest med mycket folk! Jag kastade in handduken runt kl. 2, Då behövde tant Hård gå och lägga sig. Men tummen upp för fest!
Jag insåg ju i somras att jag gjort en tabbe när jag bokade min fabulösa Londonweekend som skulle sträcka sig från fredag till måndag. Kul med många dagar tänkte jag då. Sedan kom jag på vilken helg vi skulle åka... HALLOWEEN! Jag grät ett par tårar (nä, men nästan) och kollade till och med upp möjligheterna att boka om resan. Till slut fick jag helt enkelt inse att det var kört. Jag skulle missa halloweenfesten och istället få roa mig i London (svårt...).
MEN! Plötsligt ställdes föreställningen på den tänkta festdagen in. Då går det ju inte att ha fest! Och alternativ nr 2, att ha festen på lördagskvällen var uteslutet. Då är man ju trött! Jag såg min chans och la kanske fram ytterligare ett alternativ. Typ att ha festen när jag var hemma... Dessutom lönehelg! Solklar vinnare. Och så blev det! Dessvärre hade jag ju inte riktigt tänkt ut någon bra kostym eftersom jag ju inte skulle gå på fest. En vecka med panik innan jag löste det hela lite billigt och bra. Klänning för 75 kr (egentligen 200 kr, men pga av pyttereva i ryggen lyckades jag få den nedsatt) och flätor. Slut på kostym. Vem var jag då?
Wednesday Addams!
Jag fick mycket beröm för min lite spartanska kostym, även om de flesta hade lite svårt att placera mig (trots att jag var så oerhört lik!). En av deltagarna i den allmänna gissningstävlingen fick lite skamset meddela att han faktiskt gjorde rösten till pappan i den tecknade serien om Familjen Addams.
Trevlig fest med mycket folk! Jag kastade in handduken runt kl. 2, Då behövde tant Hård gå och lägga sig. Men tummen upp för fest!
söndag 27 september 2015
Kortblogg
Okej, min syster Sofia har nu tjatat på mig i veckor om att blogga. Jag har blivit lillasystertjurig och vägrat. Istället har jag jobbat. Typ dygnet runt. Jag har ju då inte bara ett jobb, det vore ju oerhört tråkigt. Nä, minst tre ska det vara. Nästa vecka kommer jag därför att jobba för fyra olika arbetsgivare. Helt rimligt.
Vad har hänt sedan sist?
Vad har hänt sedan sist?
- Jag har blivit gammal. Supergammal. Det blev mycket tårta och många paket. Trevligt. Sen blev jag sjuk. Det tillhör tydligen ålderdomen.
- Jag har varit i Sundsvall och lekt med barn, Tyvärr var jag ju supersjuk men det tog inte barnen så mycket hänsyn till. Men trevligt ändå. Vi la mystiskt Mimmipussel från Köpenhamn. Jag och Frida satt på ett hörn och försökte sätta ihop två bitar, samtidigt som Adam skötte 160-bitars pusslet på egen hand. Imponerande.
- Vi har haft premiär! Storartad galapremiär med bubbel och fina recensioner. Har ni tråkigt rekommenderar jag ett besök på Göta Lejon och musikalen "Förklädet". En väldigt speciell metamusikal (jag älskar meta!) som handlar om en man som sitter på sin kammare och lyssnar på musikaler. Oroväckande mycket igenkänning där... Premiärkvällen slutade med premiärfest som jag lite spontant jobbade på. Blev helt plötsligt ansvarig för matsektionen utan några vidare förkunskaper. Så här kunde det låta:
Hungrig musikalartist: Vad är det här för något gott?
Jag (oerhört självsäkert): Öhh, jag tror att det är kyckling. Med någon slags krydda.
Annan hungrig teaterarbetare: Har du något vegetariskt?
Jag: Jag har något här som ser ut som bruléépudding.
Annan hungrig teaterarbetare: Tofu?
Jag: Ehh, mycket möjligt...
Succé!
Utöver det har jag som sagt mest jobbat. Kör sista svängen på slotten nu innan vi går in i lågsäsong. Det känns lite vemodigt, men ändå rätt skönt. Det tar på kroppen att traska runt på slott.
Har också vunnit 60 kronor på en trisslott. Jag jublade så högt att hela kvarteret vaknade. Typ.
fredag 4 september 2015
Ute på äventyr
Den här sommaren har jag jobbat oerhört mycket. Faktum är att det är först nu jag har fått lyxen att vara ledig två dagar i rad, annars har det varit full fart sedan slutet av april. Således har semesterresorna lyst med sin frånvaro. Jag har dock varit en kort sväng i Sundsvall, den stora världsmetropolen.
Det här tyckte jag ju var lite tråkigt och bestämde mig för att göra något åt det. Eftersom jag har så få lediga dagar var det svårt att ge sig iväg på något lång och exotisk resa. Jag fick titta på närmre håll istället. Helsingfors, Oslo och Köpenhamn blev tillslut kandidaterna som fick göra upp om att få ett besök av mig. Oslo ledde länge, men föll på att alla slott hade stängt för säsongen. Dumt. Helsingfors var också med i kampen ett tag, men föll på att man var tvungen att åka båt jättelänge. Dumt.
Vinnaren blev alltså: KÖPENHAMN! Jag har besökt Danmark! Ett stycke snabbvisit som påbörjades kl. 05.21 (jag fick gå upp jäääättetidigt) och avslutades kl. 01.00 (på tok för sent!). Helt lagom lång resa.
Eftersom tiden var knapp fick jag vara effektiv. Knyckte därför åt mig en karta på tågstationen och tog sikte på olika slott. Började med Christiansborgs slott, som låg mitt i stan. Himla bra. Gick in och tog ett kort på mig själv i en spegel och hittade en bild på Kungen. Slut på besök. Därefter var det dags för Den lille havsfruen. Såklart. Dessvärre var det superlångt att gå och jag gick lite vilse. Trots karta.
Mötte David på vägen. Underligt att Danmark inte skyltar mer med att de har den berömda statyn av Michelangelo i sin ägo. Och min syster som säger att hon såg honom när hon var i Florens, det tror jag ju på, verkligen... Alla vet väl att han finns i Köpenhamn!
Sen hittade jag henne. Ariel! Tyvärr var det fler som hört talas om sjöjungfrun. Chockerades över män som promt skulle klättra upp på statyn för att posera. Sen hade de svårt att komma ned... Och fick ta spjärn mot den värdefulla statyn! Museivärden i mig blev förfärad och ville genast säga till.
Efter denna kulturella upplevelse hälsade jag på hos Drottningen. Typ. Där fanns det män i roliga mössor och guider som inte hade strikt klädkod. Vår hade därför jeans och uggletröja. Men trevligt besök! Amalienborg var alltså platsen i fråga.
Där bor hon!
Sedan gick jag på stan och gick vilse. Jättevilse. Hittade ytterligare en karta, men inte hjälpte det. Hittade dock en saluhall och köpte danskt te. Trevligt. Efter en liten stund lyckades jag trots allt hitta rätt (nästan...) och fick plötsligt oerhört bråttom till tåget. Men jag hann! Tyvärr hade tåget inte lika bråttom, utan blev en timme försenat. Usch!
Glassrecension: Blev hungrig och vågade inte köpa dansk mat. Är ju lite anti danskt kött och var sådär halvsugen på danska delikatesser. Dessutom hade jag inte riktigt tid att engagera mig i matfrågan, jag skulle ju uppleva kultur! Köpte därför en glass. En dansk glass, vilket man ser eftersom det är en dansk man i rolig mössa på förpackningen. Glassen smakade ananas och citron och påminde mycket om ananas-split. Gott men kanske inte så spännande. Har lite svårt att koppla smaken till det ack så genuina danska temat.
Det här tyckte jag ju var lite tråkigt och bestämde mig för att göra något åt det. Eftersom jag har så få lediga dagar var det svårt att ge sig iväg på något lång och exotisk resa. Jag fick titta på närmre håll istället. Helsingfors, Oslo och Köpenhamn blev tillslut kandidaterna som fick göra upp om att få ett besök av mig. Oslo ledde länge, men föll på att alla slott hade stängt för säsongen. Dumt. Helsingfors var också med i kampen ett tag, men föll på att man var tvungen att åka båt jättelänge. Dumt.
Vinnaren blev alltså: KÖPENHAMN! Jag har besökt Danmark! Ett stycke snabbvisit som påbörjades kl. 05.21 (jag fick gå upp jäääättetidigt) och avslutades kl. 01.00 (på tok för sent!). Helt lagom lång resa.
Eftersom tiden var knapp fick jag vara effektiv. Knyckte därför åt mig en karta på tågstationen och tog sikte på olika slott. Började med Christiansborgs slott, som låg mitt i stan. Himla bra. Gick in och tog ett kort på mig själv i en spegel och hittade en bild på Kungen. Slut på besök. Därefter var det dags för Den lille havsfruen. Såklart. Dessvärre var det superlångt att gå och jag gick lite vilse. Trots karta.
Mötte David på vägen. Underligt att Danmark inte skyltar mer med att de har den berömda statyn av Michelangelo i sin ägo. Och min syster som säger att hon såg honom när hon var i Florens, det tror jag ju på, verkligen... Alla vet väl att han finns i Köpenhamn!
Sen hittade jag henne. Ariel! Tyvärr var det fler som hört talas om sjöjungfrun. Chockerades över män som promt skulle klättra upp på statyn för att posera. Sen hade de svårt att komma ned... Och fick ta spjärn mot den värdefulla statyn! Museivärden i mig blev förfärad och ville genast säga till.
Efter denna kulturella upplevelse hälsade jag på hos Drottningen. Typ. Där fanns det män i roliga mössor och guider som inte hade strikt klädkod. Vår hade därför jeans och uggletröja. Men trevligt besök! Amalienborg var alltså platsen i fråga.
Där bor hon!Sedan gick jag på stan och gick vilse. Jättevilse. Hittade ytterligare en karta, men inte hjälpte det. Hittade dock en saluhall och köpte danskt te. Trevligt. Efter en liten stund lyckades jag trots allt hitta rätt (nästan...) och fick plötsligt oerhört bråttom till tåget. Men jag hann! Tyvärr hade tåget inte lika bråttom, utan blev en timme försenat. Usch!
Glassrecension: Blev hungrig och vågade inte köpa dansk mat. Är ju lite anti danskt kött och var sådär halvsugen på danska delikatesser. Dessutom hade jag inte riktigt tid att engagera mig i matfrågan, jag skulle ju uppleva kultur! Köpte därför en glass. En dansk glass, vilket man ser eftersom det är en dansk man i rolig mössa på förpackningen. Glassen smakade ananas och citron och påminde mycket om ananas-split. Gott men kanske inte så spännande. Har lite svårt att koppla smaken till det ack så genuina danska temat.
onsdag 26 augusti 2015
En fabulös onsdag
Idag är jag glad. Det har nämligen varit en fin dag. En dag när allting funkar prima. Typ som att man druckit av sånt där lyckoelixir som Harry Potter har, där någon kraft ser till att allt bara går bra. En sån dag. Typ.
Började med att åka till jobbet. Trevligt. Efter ett par stressiga timmar med mycket folk blev jag ivägskickad till andra sidan jorden. Till Kina alltså. Inget konstigt alls... Där var allting oerhört lugnt och mysigt. Dessutom bjöds det på ballerinakakor. Fantastiskt!
Under arbetsdagen hörde också min mor av sig. Hon hade pratat med banken som hade bestämt att jag får låna typ alla pengar i världen. Nästan. Åtminstone så mycket pengar som krävs för att köpa ett stycke lägenhet i El stockholmo. Alltså rätt mycket pengar. Det här är trevliga nyheter för en flicka som alltid riskerar att bli smått hemlös. Nu ska det bara dyka upp lite trevliga hemman också så att jag kan slå till. Såååå, om ni sitter på en stilig etta i Nacka är det bara att hojta. Jag har stålar!
När jag kom hem gick jag och köpte en frys. Tänkte att det kunde vara rätt bra att ha. En granne skulle flytta och sålde sin minivariant. Nu bor den under mitt köksbord. Ringde dock min far för skötselråd och han var oerhört noga med att man ska låta frysen vila ett dygn om man hade haft den upp och ner. Försökte förklara att vi burit den oerhört försiktigt och verkligen inte vänt på den, men det var tydligen bättre att ta det säkra före det osäkra. Kanske rätt klokt. Frågan är om jag någonsin kommer att våga sätta på den nu...
Efter frysinköp gick jag på kör. Terminsstart vilket passade bra eftersom jag var oerhört sångsugen. Tyvärr kommer jag att jobba i stort sett alla onsdagar den närmsta tiden vilket passar dåligt med körrep. Dumt. Men kul ändå! När jag kom dit tisslades det om att Doug Seegers (https://www.youtube.com/watch?v=pjfbHiVpvrc) satt utanför och jammade. Plötsligt hade någon övertalat honom att komma och sjunga med oss lite, och han körde en kort minikonsert. Magiskt och rätt overkligt.
Började med att åka till jobbet. Trevligt. Efter ett par stressiga timmar med mycket folk blev jag ivägskickad till andra sidan jorden. Till Kina alltså. Inget konstigt alls... Där var allting oerhört lugnt och mysigt. Dessutom bjöds det på ballerinakakor. Fantastiskt!
Under arbetsdagen hörde också min mor av sig. Hon hade pratat med banken som hade bestämt att jag får låna typ alla pengar i världen. Nästan. Åtminstone så mycket pengar som krävs för att köpa ett stycke lägenhet i El stockholmo. Alltså rätt mycket pengar. Det här är trevliga nyheter för en flicka som alltid riskerar att bli smått hemlös. Nu ska det bara dyka upp lite trevliga hemman också så att jag kan slå till. Såååå, om ni sitter på en stilig etta i Nacka är det bara att hojta. Jag har stålar!
När jag kom hem gick jag och köpte en frys. Tänkte att det kunde vara rätt bra att ha. En granne skulle flytta och sålde sin minivariant. Nu bor den under mitt köksbord. Ringde dock min far för skötselråd och han var oerhört noga med att man ska låta frysen vila ett dygn om man hade haft den upp och ner. Försökte förklara att vi burit den oerhört försiktigt och verkligen inte vänt på den, men det var tydligen bättre att ta det säkra före det osäkra. Kanske rätt klokt. Frågan är om jag någonsin kommer att våga sätta på den nu...
Efter frysinköp gick jag på kör. Terminsstart vilket passade bra eftersom jag var oerhört sångsugen. Tyvärr kommer jag att jobba i stort sett alla onsdagar den närmsta tiden vilket passar dåligt med körrep. Dumt. Men kul ändå! När jag kom dit tisslades det om att Doug Seegers (https://www.youtube.com/watch?v=pjfbHiVpvrc) satt utanför och jammade. Plötsligt hade någon övertalat honom att komma och sjunga med oss lite, och han körde en kort minikonsert. Magiskt och rätt overkligt.
måndag 17 augusti 2015
Kulturvecka med picknick
Den senaste veckan har varit fullproppad med kulturella upplevelser. Hmm, tänker ni. Är det verkligen så ovanligt? Är det inte kulturvetare jag är utbildad till? Jobbar jag inte på slott? Kan det bli mer kulturellt?
Jepp!
Vi börjar från början.
Måndag: Okej, kanske inte jättemycket kultur. Men man måste börja lugnt. Jobbade i alla fall i oerhört kulturell miljö.
Tisdag: Nu blir det lite mer! Delade ut biljetter på Stadsteatern till publikrepet av Sara Sara Sara. Åkte därefter direkt till kulturellt styrelsemöte för teaterföreningen jag är medlem i.
Onsdag: Ledig dag! Kulturell upplevelse nr. 1 var Stadsteaterns höstsamling. Oj så mycket kultur! Dessvärre var det lite väl långt. Jag förstår att man vill visa upp alla delar av verksamheten, men man skulle verkligen vinna på att istället visa kortare bitar av allt, samt stryka all tråkig presentation (obs, gäller inte Robert Fux som är fantastisk!). Nu höll jag och alla pensionärer på att dö ut i sommarvärmen. Då blir det inte många kvar som kan gå på teater. Helt klart dåligt för affärerna.
För att utnyttja den lediga dagen maximalt begav jag mig sedan iväg till Hägersten där det vankades parkteater. Köp hjärtan med Vanna Rosenberg, en väldigt charmig liten pjäs om Ulla Billqvist. Ska inte spoila slutet, men det går åt helvete. Men jag var glad ändå, jag hade ju fått en stor dos kultur!
Torsdag: Förutom jobb var det nu dags för mig att få se Sara Sara Sara på Stadsteatern. Tyvärr var jag inte överförtjust. Den var väldigt rörig och jag skulle nog ha läst på lite mer om Sara Lidman innan jag såg den. Nu föreföll sig mycket oförståeligt. Men kul med kultur!
Fredag: Okej. Noll kultur på fredagen. Istället åkte jag ut till Rotebro för att ha grillpicknick eftersom en kompis flyttar till Göteborg för att plugga musikal. Det är ju iof kulturellt. Det får räknas. Trevligt var det i alla fall.
Lördag: Kultur! "Fulkultur" skulle kanske tråkiga människor kalla det. Själv blev jag väldigt begeistrad i folkfesten Diggiloo som spelade sin sista föreställning för sommaren. Det hela utspelades i Ulriksdals slottsträdgård (bara det låter ju kulturellt) och jag och mina vänner körde picknick i gräset. Världsbäst.
Söndag: Ny ledig dag! Som bäddat för kultur. Denna gång hade jag sett annons på stan om att det var gratiskonsert med Helen Sjöholm utanför Sjöhistoriska museet. Jag tvingade med mig min Nackakompis och vi dukade upp för picknick. Såklart. Det visade sig att det inte bara var vi som ville gå på gratiskonsert. 40 000 människor befann sig tydligen på platsen, lika sugna på kultur och picknick. Trots det lyckades vi få finfin plats under ett träd. Oerhört trevligt. Höjdpunkten kom när Helen Sjöholm hyllade Sundsvalls kulturskola och alla fantastiska talanger som fått frodas där.
Tack för den säger jag.
Slut på kulturell rapport.
Jepp!
Vi börjar från början.
Måndag: Okej, kanske inte jättemycket kultur. Men man måste börja lugnt. Jobbade i alla fall i oerhört kulturell miljö.
Tisdag: Nu blir det lite mer! Delade ut biljetter på Stadsteatern till publikrepet av Sara Sara Sara. Åkte därefter direkt till kulturellt styrelsemöte för teaterföreningen jag är medlem i.
Onsdag: Ledig dag! Kulturell upplevelse nr. 1 var Stadsteaterns höstsamling. Oj så mycket kultur! Dessvärre var det lite väl långt. Jag förstår att man vill visa upp alla delar av verksamheten, men man skulle verkligen vinna på att istället visa kortare bitar av allt, samt stryka all tråkig presentation (obs, gäller inte Robert Fux som är fantastisk!). Nu höll jag och alla pensionärer på att dö ut i sommarvärmen. Då blir det inte många kvar som kan gå på teater. Helt klart dåligt för affärerna.
För att utnyttja den lediga dagen maximalt begav jag mig sedan iväg till Hägersten där det vankades parkteater. Köp hjärtan med Vanna Rosenberg, en väldigt charmig liten pjäs om Ulla Billqvist. Ska inte spoila slutet, men det går åt helvete. Men jag var glad ändå, jag hade ju fått en stor dos kultur!
Torsdag: Förutom jobb var det nu dags för mig att få se Sara Sara Sara på Stadsteatern. Tyvärr var jag inte överförtjust. Den var väldigt rörig och jag skulle nog ha läst på lite mer om Sara Lidman innan jag såg den. Nu föreföll sig mycket oförståeligt. Men kul med kultur!
Fredag: Okej. Noll kultur på fredagen. Istället åkte jag ut till Rotebro för att ha grillpicknick eftersom en kompis flyttar till Göteborg för att plugga musikal. Det är ju iof kulturellt. Det får räknas. Trevligt var det i alla fall.
Lördag: Kultur! "Fulkultur" skulle kanske tråkiga människor kalla det. Själv blev jag väldigt begeistrad i folkfesten Diggiloo som spelade sin sista föreställning för sommaren. Det hela utspelades i Ulriksdals slottsträdgård (bara det låter ju kulturellt) och jag och mina vänner körde picknick i gräset. Världsbäst.
Söndag: Ny ledig dag! Som bäddat för kultur. Denna gång hade jag sett annons på stan om att det var gratiskonsert med Helen Sjöholm utanför Sjöhistoriska museet. Jag tvingade med mig min Nackakompis och vi dukade upp för picknick. Såklart. Det visade sig att det inte bara var vi som ville gå på gratiskonsert. 40 000 människor befann sig tydligen på platsen, lika sugna på kultur och picknick. Trots det lyckades vi få finfin plats under ett träd. Oerhört trevligt. Höjdpunkten kom när Helen Sjöholm hyllade Sundsvalls kulturskola och alla fantastiska talanger som fått frodas där.
Tack för den säger jag.
Slut på kulturell rapport.
onsdag 12 augusti 2015
Putte i blåbärsskogen får konkurrens!
Idag är jag ledig, något som verkligen är värt att hylla. Eftersom det är högsäsong på slottet jag jobbar på är jag rätt slutkörd. Det tar på kroppen att springa runt i kvav slottsmiljö dag ut och dag in. Därför tycker jag att det är rätt trevligt med lediga dagar. Eftersom dessa dagar är rätt få är det viktigt att göra exakt allting man inte hunnit med innan. Typ som att plocka blåbär.
Idag stod alltså blåbärsplockning på agendan. Jag ska börja med att erkänna att jag är oerhört bortskämd när det gäller blåbär. I sommarstugan i Hälsingland räcker det med att gå en meter från altanen - så har man plockat hela vinterns blåbärslager. Ganska lätt alltså. Däremot finns det där möjlighet till huggormsmöte, så jag brukar överlämna själva plockbiten till resten av familjen...
Igår kom jag plötsligt på att det borde vara möjligt att plocka blåbär också i Stockholm. Det är ju trots allt väldigt nyttigt, billigt och framför allt gott. Perfekt alltså. Jag googlade på "Stockholm" och "blåbär" och insåg snabbt att det borde gå att finna några bär i nackareservatet, vilket passade perfekt eftersom jag bor typ där. Så. På med bärplockarkläder och påsar att fylla med trevliga blåbär. Jag var rätt optimistisk i det här läget.
Eftersom jag tänkte att blåbär förmodligen trivdes bäst i mörka urskogen lämnade jag glatt stigen för att upptäcka nya delar av mitt område. Dumt. Efter en liten stund hittade jag visserligen en massa blåbärsris, men blåbären lyste med sin frånvaro. Det gjorde däremot inte myggen. Och otäcka stora insekter som bet mig på armen. Jag hittade visserligen ett tiotal blåbär långt ner i risen, men inte kunde det väga upp det faktum att hela armen höll på att skifta färg och klia outhärdligt. Jag kliade givetvis, eftersom det är det enda vettiga man kan göra i det läget. Jaaa, jag vet att det egentligen bara blir värre (säger min pappa...) men ibland (typ varje gång man får ett myggbett) måste man få ge efter! Jag gav upp och gick tillbaka till stigen, med fler myggbett än blåbär.
Efter en liten stund hittar jag jättemycket blåbärsris. Precis intill stigen. Noll myggor. Skitskog.
Dagens resultat: En deciliter blåbär och en miljon myggbett. Blåbärsplock i Stockholmsmiljö får 1 blåbär i betyg.
Idag stod alltså blåbärsplockning på agendan. Jag ska börja med att erkänna att jag är oerhört bortskämd när det gäller blåbär. I sommarstugan i Hälsingland räcker det med att gå en meter från altanen - så har man plockat hela vinterns blåbärslager. Ganska lätt alltså. Däremot finns det där möjlighet till huggormsmöte, så jag brukar överlämna själva plockbiten till resten av familjen...
Igår kom jag plötsligt på att det borde vara möjligt att plocka blåbär också i Stockholm. Det är ju trots allt väldigt nyttigt, billigt och framför allt gott. Perfekt alltså. Jag googlade på "Stockholm" och "blåbär" och insåg snabbt att det borde gå att finna några bär i nackareservatet, vilket passade perfekt eftersom jag bor typ där. Så. På med bärplockarkläder och påsar att fylla med trevliga blåbär. Jag var rätt optimistisk i det här läget.
Eftersom jag tänkte att blåbär förmodligen trivdes bäst i mörka urskogen lämnade jag glatt stigen för att upptäcka nya delar av mitt område. Dumt. Efter en liten stund hittade jag visserligen en massa blåbärsris, men blåbären lyste med sin frånvaro. Det gjorde däremot inte myggen. Och otäcka stora insekter som bet mig på armen. Jag hittade visserligen ett tiotal blåbär långt ner i risen, men inte kunde det väga upp det faktum att hela armen höll på att skifta färg och klia outhärdligt. Jag kliade givetvis, eftersom det är det enda vettiga man kan göra i det läget. Jaaa, jag vet att det egentligen bara blir värre (säger min pappa...) men ibland (typ varje gång man får ett myggbett) måste man få ge efter! Jag gav upp och gick tillbaka till stigen, med fler myggbett än blåbär.
Efter en liten stund hittar jag jättemycket blåbärsris. Precis intill stigen. Noll myggor. Skitskog.
Dagens resultat: En deciliter blåbär och en miljon myggbett. Blåbärsplock i Stockholmsmiljö får 1 blåbär i betyg.
måndag 3 augusti 2015
Hej och förlåt
Det har tydligen varit sommar. Sägs det. Själv har jag inte riktigt märkt av något. Höst däremot!
Eftersom "sommaren" till stora delar har tillbringats på slott för min del, varvat med Hälsingland och Sundsvallsvistelse, har bloggen fått stå lite i bakgrunden. Mer fokus på kungar och glass. Men nu är jag tillbaka!
Min "semester" (med alldeles för mycket jobb) har varit oerhört trevlig med mycket familjehäng. Syskonbarnen höll låda och visade upp sina nya trick. Vaknade flera dagar av att ett stycke 1:åring plötsligt satt bredvid mig i sängen. Systerson 3 år var inte lika diskret, utan väckte ofta upp mig genom att kasta en badboll och säga "upp och hoppa lat". En dag åkte allihop, minus undertecknade, till Furuvik och tittade på apor (det fanns tydligen ingen plats i bilen för mig...). Sa till systersonen att han skulle köpa en apa till mig. Han förde glatt vidare budskapet till sin mor. Tyvärr har han inte riktigt lärt sig att säga "köpa" än, utan omformulerade det lite. "Mamma, mamma. Vicky apa!". Ehhh... Tack för den Adam.
Idag har jag jobbat på slott. Ny månad, nytt slott. Den här gången ett ordentligt ett, med en massa besökare. Eftersom jag är så oerhört språkbegåvad så pratar jag givetvis flytande franska. Såklart. Idag hade jag till exempel en hel konversation på felfri franska med en besökare. Så här lät det:
Han: Le chinois? (Pekar på kartan han har i handen)
Jag: Le chinois?
Han: Oui
Jag: Ahh, c´est ici! (Jag pekar på kartan, på femman)
Han: Cinq?
Jag: Oui!
Han: Merci
Slut på konversation.
Eftersom "sommaren" till stora delar har tillbringats på slott för min del, varvat med Hälsingland och Sundsvallsvistelse, har bloggen fått stå lite i bakgrunden. Mer fokus på kungar och glass. Men nu är jag tillbaka!
Min "semester" (med alldeles för mycket jobb) har varit oerhört trevlig med mycket familjehäng. Syskonbarnen höll låda och visade upp sina nya trick. Vaknade flera dagar av att ett stycke 1:åring plötsligt satt bredvid mig i sängen. Systerson 3 år var inte lika diskret, utan väckte ofta upp mig genom att kasta en badboll och säga "upp och hoppa lat". En dag åkte allihop, minus undertecknade, till Furuvik och tittade på apor (det fanns tydligen ingen plats i bilen för mig...). Sa till systersonen att han skulle köpa en apa till mig. Han förde glatt vidare budskapet till sin mor. Tyvärr har han inte riktigt lärt sig att säga "köpa" än, utan omformulerade det lite. "Mamma, mamma. Vicky apa!". Ehhh... Tack för den Adam.
Idag har jag jobbat på slott. Ny månad, nytt slott. Den här gången ett ordentligt ett, med en massa besökare. Eftersom jag är så oerhört språkbegåvad så pratar jag givetvis flytande franska. Såklart. Idag hade jag till exempel en hel konversation på felfri franska med en besökare. Så här lät det:
Han: Le chinois? (Pekar på kartan han har i handen)
Jag: Le chinois?
Han: Oui
Jag: Ahh, c´est ici! (Jag pekar på kartan, på femman)
Han: Cinq?
Jag: Oui!
Han: Merci
Slut på konversation.
lördag 13 juni 2015
Världsrekord i myggbett och kungligt blod
Igår var jag på fest. Grillfest. Eftersom vädret var fint var det oerhört trevligt. Vi firade en kompis som precis fyllt år och det hela gick av stapeln vid en mysig sjö i Rotebro. Jag lyckades grilla ett stycke köttbit och allt var till belåtenhet.
Tja, nästan allt. Det var ju det här med mygg. För det första är mygg ett oerhört enerverande djur. Usch. De låter lite väl jobbigt helt enkelt. Sådär surrande, så att man aldrig kan känna sig trygg. För det andra kan man ha oturen att bli biten av detta hemska djur. Då börjar det att klia. Det funkar ju om man bara har fått ett bett, då kan man antingen försöka ignorera bettet (ja, vanliga människor kanske lyckas med det. Jag kliar på ALLT) eller klia sönder det också är det bra så.
Jag har just nu 15-20 bett utspridda lite överallt. Ett rent helvete helt enkelt! Jag är övertygad om att jag håller på att dö. Verkligen. Så, tyck gärna synd om mig.
Vi ska ju ta upp det här med kungligt blod också. Det har ju varit bröllop idag. Den nyblivna prinsessan är ju uppvuxen i Älvdalen och jag har ju älvdalskt blod. Mitt efternamn är till exempel därifrån, liksom stora delar av pappas släkt. Därför blev jag ju lite glad när jag läste en artikel i Expressen, http://www.expressen.se/nyheter/kungligt/sofias-mormor-vi-onskar-dem-lycka-till/
Släktforskaren konstaterar glatt att alla i Älvdalen typ är släkt med varandra, och att alla således numera har kopplingar till Sveriges kungahus. Givetvis sällar jag mig till den här trevliga skaran. Att det kanske inte är sådär jättebra att höra till ett sådant gäng, där alla är släkt med alla, tycker jag att vi bortser ifrån...
Tja, nästan allt. Det var ju det här med mygg. För det första är mygg ett oerhört enerverande djur. Usch. De låter lite väl jobbigt helt enkelt. Sådär surrande, så att man aldrig kan känna sig trygg. För det andra kan man ha oturen att bli biten av detta hemska djur. Då börjar det att klia. Det funkar ju om man bara har fått ett bett, då kan man antingen försöka ignorera bettet (ja, vanliga människor kanske lyckas med det. Jag kliar på ALLT) eller klia sönder det också är det bra så.
Jag har just nu 15-20 bett utspridda lite överallt. Ett rent helvete helt enkelt! Jag är övertygad om att jag håller på att dö. Verkligen. Så, tyck gärna synd om mig.
Vi ska ju ta upp det här med kungligt blod också. Det har ju varit bröllop idag. Den nyblivna prinsessan är ju uppvuxen i Älvdalen och jag har ju älvdalskt blod. Mitt efternamn är till exempel därifrån, liksom stora delar av pappas släkt. Därför blev jag ju lite glad när jag läste en artikel i Expressen, http://www.expressen.se/nyheter/kungligt/sofias-mormor-vi-onskar-dem-lycka-till/
Släktforskaren konstaterar glatt att alla i Älvdalen typ är släkt med varandra, och att alla således numera har kopplingar till Sveriges kungahus. Givetvis sällar jag mig till den här trevliga skaran. Att det kanske inte är sådär jättebra att höra till ett sådant gäng, där alla är släkt med alla, tycker jag att vi bortser ifrån...
tisdag 2 juni 2015
Florenspresenter och spagat
Igår fick jag post och idag har min syster tjatat på mig hela dagen eftersom hon tycker att jag måste blogga. Om posten jag fick igår. Jag försökte skylla på att det är jobbigt att fota posten men hon ville inte lyssna. Tydligen räcker det att jag målar lite beskrivande med mina ord.
Okej då.
Det kom alltså ett stort paket som fyllde upp hela min brevlåda. Avsändare var den där kvinnan uppe i Sundsvall som jag brukar kalla Ia (något som systersonen snappade upp en gång och blev väldigt förvånad. Han har stenkoll på Häxan Hia Hia från Bamse och tyckte förmodligen att det var lite konstigt av mig att kalla hans mamma så). Hon har nyligen varit i Florens och eftersom jag är så snäll hade hon köpt presenter. Hurra!
Först blev jag lite orolig, eftersom det lät lite oroväckande om paketet. Som om något hade fallit i tusen bitar. Typ en kopia av Michelangelos David. Jag hann börja fundera på om jag skulle säga något om detta till min syster, eller helt enkelt bara försöka limma ihop det hela lite snyggt och låtsas som ingenting. Tack och lov behövde jag inte oroa mig. Det var bara hundratals (okej, en liten överdrift) små tic tac-askar som skvalpade omkring. Gott! I paketet fanns också anteckningsbok med naken dam på framsidan (Venus födelse av Botticelli), Dress me up - magneter med David, alltså naken staty som man kan sätta fast magnetkläder på. Typ hawaiiskjorta och solglasögon. Jag fick också klistermärken med Botticellimålningar samt magnet med Dante. Klart bra paket.
Förutom att ta emot trevliga paket har jag varit ute och sprungit. Tyvärr har årets springturer hittils inneburit mycket regn. Typ 2/3 turer har slutat med att jag blivit jätteblöt. Inte okej. Idag var jag dock envis nog att ta ytterligare ett varv runt sjön och då slutade det regna. Helt klart min förtjänst. Ibland får jag för mig att jag ska stretcha efter dessa pass och målet är då att lyckas gå ner i spagat. Det här sker oerhört oregelbundet och absolut inte så ofta som det rekommenderas att man ska göra för att bli vig. Trots det går det oförtjänt bra. Jag har alltså latat mig i flera månader, utan att överhuvudtaget försöka. För någon vecka sedan tog jag mig dock i kragen och när jag försökte nyss var jag nästan helt nere. Jag är i chock! Sommarens mål blir alltså att lyckas helt, gärna utan att skada mig på kuppen.
Wish me luck!
fredag 29 maj 2015
London och amerikanska superkändisar
Eftersom det är tråkigt att bara ha ett jobb så har jag den här veckan dubbeljobbat. Lite kvällsjobb har väl ingen dött av?
Vi har haft uthyrningar på Göta med standup-komiker från Amerika. Jodå. Fint ska det vara. Problemet är bara att undertecknad inte hade någon som helst aning om vilka dessa herrar var. Först ut var Bill Maher, tydligen känd. Sen hade vi Seth Meyers på besök igår, tydligen jättekänd. Typ "tremiljonerföljarepåtwitter"-känd. Ja, hela världen verkar visst ha koll på karln. Utom jag då. Men han var rolig (av det lilla jag såg) och det var väldigt trevligt att få komma tillbaka till Göta lite.
Eftersom det var en hel månad sedan sist (när jag kom hem mitt i natten efter att ha provat på livet som bartender), var vi alla lite spralliga. Dessutom hittade vi godis som blivit gammalt, och en utgången cola zero. Stor lycka! Vi kan ha unnat oss lite. Annars var kvällens fråga: "Vad är en studentskiva?", något som Sundsvalls-Viktoria och min kollega från Dalarna inte hade någon som helst aning om. Tur att det fanns Stockholmare som kunde utbilda oss lantisar lite. Om två veckor ska jag nämligen jobba på en studentskiva och det kändes bra att ha lite hum om vad jag kan vänta mig.
På väg hem ringde min syster och ville boka Londonresa. Trevligt! Dessvärre var vi lite oense om när resan skulle bära av. Det hela slutar med att hon och mamma bokar en resa torsdag-söndag och jag bokar fredag-måndag. Så kan man också göra. Min resa är bäst. Jag får 4 heldagar i London till det nätta priset av 1500 kr. Mina reskamrater får istället nöja sig med 2 heldagar och lite strötid. I november kan vi utvärdera och se vem som fått den bästa resan. Eftersom min syster varit i London en massa gånger har hon redan klarat av alla vanliga sevärdheter. Hon har därför utnämnt sig själv till reseplanerare och väljer således allt hon inte sett. Orättvist. Men det blir iaf Harry Potter-land och musikal. Inte helt fel.
söndag 24 maj 2015
Eurovisionlycklig i själen!
Okej, det här blir ett rätt kort inlägg. Eftersom schlagerkalaset slutade sent igår, och jag har jobbat hela dagen, är jag rätt slut. Således väntar sängen. Men innan dess kör vi en kort uppdatering.
Sverige vann. Hurra!! Jag befann mig på fest hos några kompisar där vi alla tog Eurovision på oerhört stort allvar, som sig bör. Det tippades på utskrivna formulär, det tilldelades länder att heja på (jag fick Spanien, Azerbajdzjan och Slovenien. Helt värdelös) och framför allt jublades det. För vi vann ju! Jag lyckades dessutom pricka in hela pallplaceringen. Att det gick åt helvete med resten av tippningen behöver vi väl inte nämna....
Sedan jag började jobba på Göta har det här med Mello blivit lite viktigare. Det är plötsligt på liv och död. Och jag följer allt! Och har stenkoll. Därför är det kul att vi har börjat bli rätt bra på tävlingen. Vi fattar grejen. Enligt kompis med schlagerkoll är vi tydligen näst bäst någonsin på Eurovision. Det tycker jag känns trevligt. Och nu vann vi igen. Världsbäst!
Den stora frågan är nu vart finalen ska hållas och jag ser Stockholm som självklar vinnare. Typ för att jag bor här. Skulle inte det vara möjligt är jag också öppen för Sundsvall som värdstad. Nordichallen har ju trots allt hållit schlagerkalas förut. Att taket håller på att rasa in kanske vi kan mörka lite när Europas musikelit kommer på besök.
Själv vill jag fruktansvärt gärna hjälpa till på något sätt. Flytta stolar, ringa till Ungern, blåsa upp ballonger. Tja, ett jobb helt enkelt. Eller obetald praktikplats. Jag är öppen för det mesta! Såå, om det är någon som känner någon, som kanske känner någon, som eventuellt i sin tur känner någon med makt, så får den personen gärna vinka. Jag är bra på det mesta. Ett storslaget CV finns givetvis.
onsdag 20 maj 2015
Muminplåster är grejen
Idag är det rätt synd om mig. Fruktansvärt synd, faktiskt.
Jag pendlar ut till Ekerö varje dag och ibland får jag lite tid över i Brommaplan. Då brukar jag gå in på Ica. Eftersom det ofta är roligt inne på Ica kan det hända att jag blir lite sen till bussen som jag måste hinna med för att komma till jobbet i tid. Då får jag springa.
Idag var just en sådan dag. Trodde jag.
Såg bussen stå redo vid busshållplatsen en bit från Ica. Får panik. Springer således. Rakt in i en järnbalk som står i vägen.
Aj. Jättemycket aj. Mitt knä gråter.
Tror fortfarande att jag är sen till bussen och är därför tvungen att fortsätta springa. Haltar fram med handen på knät. Kommer fram till bussen. Inser att det är fyra minuter tills den ska gå. Gråter inombords.
Sen har jag ont hela dagen och haltar fram i slottet. Väl hemma bestämmer jag mig för att plåstra om det stackars knät, som nu måste vara helt blått och förmodligen rätt blodigt. Jag har ju trots allt haft jätteont.
Nä. På knät finns ett pyttelitet rött märke som bara syns i vissa ljus.
Eftersom jag nu ändå letat rätt på plåster sätter jag ändå två stycken med Lilla My-motiv på över knät. Nu ser det ut som att jag har ett jättestort sår.
Hurra! (Eller något...)
Jag pendlar ut till Ekerö varje dag och ibland får jag lite tid över i Brommaplan. Då brukar jag gå in på Ica. Eftersom det ofta är roligt inne på Ica kan det hända att jag blir lite sen till bussen som jag måste hinna med för att komma till jobbet i tid. Då får jag springa.
Idag var just en sådan dag. Trodde jag.
Såg bussen stå redo vid busshållplatsen en bit från Ica. Får panik. Springer således. Rakt in i en järnbalk som står i vägen.
Aj. Jättemycket aj. Mitt knä gråter.
Tror fortfarande att jag är sen till bussen och är därför tvungen att fortsätta springa. Haltar fram med handen på knät. Kommer fram till bussen. Inser att det är fyra minuter tills den ska gå. Gråter inombords.
Sen har jag ont hela dagen och haltar fram i slottet. Väl hemma bestämmer jag mig för att plåstra om det stackars knät, som nu måste vara helt blått och förmodligen rätt blodigt. Jag har ju trots allt haft jätteont.
Nä. På knät finns ett pyttelitet rött märke som bara syns i vissa ljus.
Eftersom jag nu ändå letat rätt på plåster sätter jag ändå två stycken med Lilla My-motiv på över knät. Nu ser det ut som att jag har ett jättestort sår.
Hurra! (Eller något...)
måndag 18 maj 2015
Slottsfru Hård
Den här helgen har jag bott på slott.
Eller tja, bott och bott. Jag har bott i personalbostaden bredvid ett slott, men det låter mycket coolare om jag säger att jag har bott i ett slott. Därför förfinar jag sanningen lite. Det får man faktiskt. Om man gör det snyggt.
När jag packade min resväska kändes det lite som att jag skulle åka på kollo. Tredagars kollo i anslutning till slott. Härligt! Jag har inte varit på så många kollon, så det var ju kul att pröva på det livet också. Dessutom fick jag betalt. Hurra!
Hur var det då? Jodå, oerhört mysigt och trevligt. Jag var lite orolig innan jag åkte eftersom jag inte kunde någonting om slottet i fråga, vilket nog kan vara en fördel. Men det var ingen fara, jag snappade rätt snabbt upp det viktigaste. Jag blev expert på kakel och kunde således babbla om det en bra stund. Underbart.
Jag är väldigt nöjd med min helg även om jag är en smula avundsjuk på min syster. Hon har också varit bortrest, men på lite mer exotiska breddgrader. Florens minsann. Ryktena säger att det har inköpts presenter till lillasyster Hård. Tummen upp för det!
Så här såg det ut. Typ...
(Stickspår innan vi avslutar dagens inlägg: Jag hatar just nu min granne som har fest i sin 22 kvadratmeter stora lägenhet. På en måndagskväll! Usch...)
Eller tja, bott och bott. Jag har bott i personalbostaden bredvid ett slott, men det låter mycket coolare om jag säger att jag har bott i ett slott. Därför förfinar jag sanningen lite. Det får man faktiskt. Om man gör det snyggt.
När jag packade min resväska kändes det lite som att jag skulle åka på kollo. Tredagars kollo i anslutning till slott. Härligt! Jag har inte varit på så många kollon, så det var ju kul att pröva på det livet också. Dessutom fick jag betalt. Hurra!
Hur var det då? Jodå, oerhört mysigt och trevligt. Jag var lite orolig innan jag åkte eftersom jag inte kunde någonting om slottet i fråga, vilket nog kan vara en fördel. Men det var ingen fara, jag snappade rätt snabbt upp det viktigaste. Jag blev expert på kakel och kunde således babbla om det en bra stund. Underbart.
Jag är väldigt nöjd med min helg även om jag är en smula avundsjuk på min syster. Hon har också varit bortrest, men på lite mer exotiska breddgrader. Florens minsann. Ryktena säger att det har inköpts presenter till lillasyster Hård. Tummen upp för det!
Så här såg det ut. Typ...
(Stickspår innan vi avslutar dagens inlägg: Jag hatar just nu min granne som har fest i sin 22 kvadratmeter stora lägenhet. På en måndagskväll! Usch...)
torsdag 14 maj 2015
Sofia Hård - Hipp hurra!
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Sofia Hårds födelsedag. Hon fyller jämt och det ska givetvis firas. Eller tja, har redan firats. Vi körde firande förra veckan då jag åkte på snabbvisit till metropolen Sundsvall och fick hänga med barn och gå på restaurang. Inte helt fel. Själv åker hon på äventyr till Florens tillsammans med maken. Så kan man ju också göra. Jag har givetvis bett om presenter. Sån är jag.
Men men, för att uppmärksamma den nyblivna 30-åringen kommer här ett hyllningsinlägg. Eller tja, en liten sammanfattning helt enkelt. En kvartalsrapport, om vi nu räknar med att hon blir 120 år gammal, vilket jag tycker att vi gör.
Såå, jag har alltså känt Sofia i 24 år, åtta månader och en dag. Här kommer höjdpunkterna, i en käck liten lista.
6. Systrarna Hårds resebyrå.
Jag var nog runt 10 år, och Sofia var således 5 år äldre, då vi startade upp en resebyrå, inspirerade av utlandsresor med Farmor och Farfar. Sofia stod för administrationen, där avancerade dokument printades ut. Eftersom det här var på den gamla goda tiden, innan internet, fick man själv räkna ut hur mycket det kostade att åka till det hotellet man var intresserad av. Man fick helt enkelt hitta ett trevligt hotell i resekatalogen, kolla upp i den medföljande priskatalogen vad det kostade att åka exakt den veckan, och vilka pristillägg som tillkom. Detta förde vi sedan bok på, i Sofias avancerade dokument. Själv skötte jag kundkontakten. Tyvärr hade vi inte så många släktingar och vänner som ville åka på låstasresor, så efter ett tag fick jag hitta på intressenter. Nalle Puh var återkommande kund i vårt bolag...
5. Sofias tamagotchidagis
Minns ni tamagotchisarna? Små datorer som krävde omskötsel. Hela tiden. Gjorde man fel dog det lilla imaginära djuret. Fruktansvärt jobbigt. Som tur var hade Sofia en lösning till sin stackars lillasyster, som inte riktigt orkade med sin dator dygnet runt. Hon startade ett tamagotchidagis där man kunde lämna in sitt djur. Oerhört bra. Då fick ju hon ta hand om den istället!
4. Spelrecensent Hård
I vår familj är vi rätt bra på häftiga låtsasjobb. Själv får jag bla betalt för att sitta och titta på dyra musikalföreställningar, eller för att gå omkring på slott. Sofia insåg tidigt att man kunde kombinera nytta med nöje, och blev således spelrecensent. Först fick hon betalt för att spela tv-spel, bara en sådan grej bör hyllas. Men inte nog med det, plötsligt började alla spelföretag skicka hem gratisspel till henne. Lillasyster Hård tyckte väldigt mycket om storasysters jobb.
3. När Sofia flyttade hemifrån - och skaffade katt
När jag var 14-15 år lämnade Sofia vårt trygga hem och flyttade ut. Eller tja, så värst tryggt var det väl kanske inte. Vi hade precis flyttat till radhus och det fanns inte riktigt plats för hela familjen. Själv satte jag mig på tvären och var oerhört tveksam till flytt (helt förståeligt eftersom mamma och pappa sålde lägenheten innan de ens hade börjat fundera på vart vi skulle ta vägen!) och valde det största rummet. Sofia fick rummet på nedervåningen och sen var det slut på rum. Kvar fanns vardagsrummet och köket. Mor och far fick alltså slänga in en stor säng i ena änden av köket. Inget konstigt alls... Men som sagt, inte riktigt hållbart i längden. Så Sofia tog sitt pick och pack och flyttade. Jag tyckte det här var väldigt trevligt eftersom det också införskaffades en katt. Jag är visserligen hundmänniska, och lite allergisk mot katter, men det var kul med något nytt. Ibland behövde katten passas, och jag fick möjlighet att prova på livet som hemifrånflyttad några dagar. Tummen upp. Dock var det lite tomt utan Sofia hemma. Tur att hon bodde nära!
2. Resesällskapet Hård.
Eftersom vi båda gillar att resa, men samtidigt är lite bekväma av oss, är vi den perfekta resesällskapsmatchningen. Det är inte Amazonas djungel som besöks när vi är ute och far. Inte än, i alla fall. Hittills har vi varit 5 gånger i Spanien tillsammans och 3 gånger i Grekland. Just nu är det full planering inför nästa resa, London. Vi är båda ense om att det viktigaste med en resa är den lektyr man tagit med sig. Minst en bok per dag. Sen får det gärna vara fint väder och finnas möjlighet att äta glass. Och gärna någon form av kulturutflykt. En gång besökte vi Olympia och det var häftigt.
1. När Sofia blev fler.
En dag när jag hade flyttat in i en liten studentlägenhet på Lidingö ringer telefonen. Det var Sofia som vill berätta en hemlighet. Efter drygt 9 månader hade hela släktens titlar förändras. Plötsligt var jag Moster Vivi. Och en vacker sommardag, när jag var på väg hem från jobbet i sommarbutiken, ringer hon igen. Jodå. Ny hemlighet. Nu är jag dubbelmoster till två fantastiska barn. Så det hamnar givetvis högst upp på listan. Jorrå.
Så, eftersom jag nu har visat upp så många bra sidor hos Sofia kan vi kosta på oss några negativa upplevelser också. Ni bör ju ändå ha fattat att hon är en bra människa vid det här laget.
1. Hicka
När jag var liten och hade hicka fanns alltid Sofia där som ett bra stöd. Verkligen. Toppenbra.
"Vicky, vet du att det finns vissa människor som haft hicka i 10 år?"
2. Gameboy
En sommar bestämde Sofia att systrarna Hård skulle köpa ett Gameboy. Jodå. Hon hade nämligen räknat ut att hon inte skulle ha råd själv, utan behövde ekonomiskt bistånd. Därför skulle vi inte äta något godis på hela sommaren, och sedan lägga ihop alla våra pengar så att vi skulle ha råd. Lillasyster Hård tyckte att det här var ett rätt dumt arrangemang, men vågade inte riktigt ifrågasätta. Det blev ett Gameboy tillslut.
3. Glass
En gång skulle jag, fattig som jag var, bjuda Sofia på glass. En nätt liten sak hade jag tänkt. Eftersom Gatufesten var igång i Sundsvall vid den här tidpunkten så fanns det ett glasstånd med Ben och Jerry-glass. Tre olika storlekar kunde man välja på, Stor, Större och Störst. Oj, tänkte jag. Sofia tänkte inte så mycket, hon frågade glatt försäljaren "Går det att få en glass som är större än störst?". Det gick det...
Slut på negativt. Istället hurrar vi tycker jag.
Hurra!
Men men, för att uppmärksamma den nyblivna 30-åringen kommer här ett hyllningsinlägg. Eller tja, en liten sammanfattning helt enkelt. En kvartalsrapport, om vi nu räknar med att hon blir 120 år gammal, vilket jag tycker att vi gör.
Såå, jag har alltså känt Sofia i 24 år, åtta månader och en dag. Här kommer höjdpunkterna, i en käck liten lista.
6. Systrarna Hårds resebyrå.
Jag var nog runt 10 år, och Sofia var således 5 år äldre, då vi startade upp en resebyrå, inspirerade av utlandsresor med Farmor och Farfar. Sofia stod för administrationen, där avancerade dokument printades ut. Eftersom det här var på den gamla goda tiden, innan internet, fick man själv räkna ut hur mycket det kostade att åka till det hotellet man var intresserad av. Man fick helt enkelt hitta ett trevligt hotell i resekatalogen, kolla upp i den medföljande priskatalogen vad det kostade att åka exakt den veckan, och vilka pristillägg som tillkom. Detta förde vi sedan bok på, i Sofias avancerade dokument. Själv skötte jag kundkontakten. Tyvärr hade vi inte så många släktingar och vänner som ville åka på låstasresor, så efter ett tag fick jag hitta på intressenter. Nalle Puh var återkommande kund i vårt bolag...
5. Sofias tamagotchidagis
Minns ni tamagotchisarna? Små datorer som krävde omskötsel. Hela tiden. Gjorde man fel dog det lilla imaginära djuret. Fruktansvärt jobbigt. Som tur var hade Sofia en lösning till sin stackars lillasyster, som inte riktigt orkade med sin dator dygnet runt. Hon startade ett tamagotchidagis där man kunde lämna in sitt djur. Oerhört bra. Då fick ju hon ta hand om den istället!
4. Spelrecensent Hård
I vår familj är vi rätt bra på häftiga låtsasjobb. Själv får jag bla betalt för att sitta och titta på dyra musikalföreställningar, eller för att gå omkring på slott. Sofia insåg tidigt att man kunde kombinera nytta med nöje, och blev således spelrecensent. Först fick hon betalt för att spela tv-spel, bara en sådan grej bör hyllas. Men inte nog med det, plötsligt började alla spelföretag skicka hem gratisspel till henne. Lillasyster Hård tyckte väldigt mycket om storasysters jobb.
3. När Sofia flyttade hemifrån - och skaffade katt
När jag var 14-15 år lämnade Sofia vårt trygga hem och flyttade ut. Eller tja, så värst tryggt var det väl kanske inte. Vi hade precis flyttat till radhus och det fanns inte riktigt plats för hela familjen. Själv satte jag mig på tvären och var oerhört tveksam till flytt (helt förståeligt eftersom mamma och pappa sålde lägenheten innan de ens hade börjat fundera på vart vi skulle ta vägen!) och valde det största rummet. Sofia fick rummet på nedervåningen och sen var det slut på rum. Kvar fanns vardagsrummet och köket. Mor och far fick alltså slänga in en stor säng i ena änden av köket. Inget konstigt alls... Men som sagt, inte riktigt hållbart i längden. Så Sofia tog sitt pick och pack och flyttade. Jag tyckte det här var väldigt trevligt eftersom det också införskaffades en katt. Jag är visserligen hundmänniska, och lite allergisk mot katter, men det var kul med något nytt. Ibland behövde katten passas, och jag fick möjlighet att prova på livet som hemifrånflyttad några dagar. Tummen upp. Dock var det lite tomt utan Sofia hemma. Tur att hon bodde nära!
2. Resesällskapet Hård.
Eftersom vi båda gillar att resa, men samtidigt är lite bekväma av oss, är vi den perfekta resesällskapsmatchningen. Det är inte Amazonas djungel som besöks när vi är ute och far. Inte än, i alla fall. Hittills har vi varit 5 gånger i Spanien tillsammans och 3 gånger i Grekland. Just nu är det full planering inför nästa resa, London. Vi är båda ense om att det viktigaste med en resa är den lektyr man tagit med sig. Minst en bok per dag. Sen får det gärna vara fint väder och finnas möjlighet att äta glass. Och gärna någon form av kulturutflykt. En gång besökte vi Olympia och det var häftigt.
1. När Sofia blev fler.
En dag när jag hade flyttat in i en liten studentlägenhet på Lidingö ringer telefonen. Det var Sofia som vill berätta en hemlighet. Efter drygt 9 månader hade hela släktens titlar förändras. Plötsligt var jag Moster Vivi. Och en vacker sommardag, när jag var på väg hem från jobbet i sommarbutiken, ringer hon igen. Jodå. Ny hemlighet. Nu är jag dubbelmoster till två fantastiska barn. Så det hamnar givetvis högst upp på listan. Jorrå.
Så, eftersom jag nu har visat upp så många bra sidor hos Sofia kan vi kosta på oss några negativa upplevelser också. Ni bör ju ändå ha fattat att hon är en bra människa vid det här laget.
1. Hicka
När jag var liten och hade hicka fanns alltid Sofia där som ett bra stöd. Verkligen. Toppenbra.
"Vicky, vet du att det finns vissa människor som haft hicka i 10 år?"
2. Gameboy
En sommar bestämde Sofia att systrarna Hård skulle köpa ett Gameboy. Jodå. Hon hade nämligen räknat ut att hon inte skulle ha råd själv, utan behövde ekonomiskt bistånd. Därför skulle vi inte äta något godis på hela sommaren, och sedan lägga ihop alla våra pengar så att vi skulle ha råd. Lillasyster Hård tyckte att det här var ett rätt dumt arrangemang, men vågade inte riktigt ifrågasätta. Det blev ett Gameboy tillslut.
3. Glass
En gång skulle jag, fattig som jag var, bjuda Sofia på glass. En nätt liten sak hade jag tänkt. Eftersom Gatufesten var igång i Sundsvall vid den här tidpunkten så fanns det ett glasstånd med Ben och Jerry-glass. Tre olika storlekar kunde man välja på, Stor, Större och Störst. Oj, tänkte jag. Sofia tänkte inte så mycket, hon frågade glatt försäljaren "Går det att få en glass som är större än störst?". Det gick det...
Slut på negativt. Istället hurrar vi tycker jag.
Hurra!
tisdag 12 maj 2015
Fröken Hurtbulle
Ni vet den där känslan när man bävar för att ge sig ut och träna, men tar sig i kragen och ger sig iväg ändå. Också känner man "Oj, vad skönt det här var. Vilken tur att jag inte stannade hemma och slappade med en härlig kopp te och en bra bok.". Den känslan.
Den känslan fick jag inte uppleva idag.
Efter många om och men, och "jag ska bara" tog jag mig ut på kvällens joggingtur. Den första på rätt länge. Bara det tog emot. Men jag tänkte att det skulle bli rofyllt, med fågelkvitter och frisk luft. Att det duggregnade lite såg jag inte som något problem, det är ju bara mysigt.
Ehh. Nä. Inte när duggregnet ändrar form. Och man har typ 3 km hem och noll paraply. Och en löparjacka av modell "åhh, regn! Jag suger åt mig allt!". Något fågelkvitter märkte jag aldrig av. Istället började jag, aningens maniskt, sjunga på alla regnsånger jag kunde komma på. Med en något bitter underton. Tack och lov var jag själv i löparspåret (alla andra löpare verkade ha fattat att regn kan eskalera och således hållit sig hemma).
Nu är jag övertygad om att min härliga lilla löptur kommer att resultera i en brakförkylning. Bara för att. Det är dock något som jag absolut inte har tid med, speciellt inte med tanke på att jag ska tillbringa helgen på ett slott. Jag tillbringar visserligen mycket tid på slott numera, men nu är det dags för ett nytt. Ett som ligger långt ute på landet dit nästan inga bussar går vilket innebär att man måste sova över. Trist. Verkligen.
Jag har faktiskt varit där en gång förut, på jaktmässa. Då fick jag se en radiostyrd björn (jepp!) och söta små springerspanielvalpar som förmodligen var till salu. Jag ville impulsköpa men blev stoppad av min far. Ringde till mamma för sympati och hon intygade att alla människor någon gång borde få impulsköpa en hund. Hon talar av egen erfarenhet. Tyvärr hade vi redan hunnit hem när hon kom med det kloka rådet. Dumt.
Den känslan fick jag inte uppleva idag.
Efter många om och men, och "jag ska bara" tog jag mig ut på kvällens joggingtur. Den första på rätt länge. Bara det tog emot. Men jag tänkte att det skulle bli rofyllt, med fågelkvitter och frisk luft. Att det duggregnade lite såg jag inte som något problem, det är ju bara mysigt.
Ehh. Nä. Inte när duggregnet ändrar form. Och man har typ 3 km hem och noll paraply. Och en löparjacka av modell "åhh, regn! Jag suger åt mig allt!". Något fågelkvitter märkte jag aldrig av. Istället började jag, aningens maniskt, sjunga på alla regnsånger jag kunde komma på. Med en något bitter underton. Tack och lov var jag själv i löparspåret (alla andra löpare verkade ha fattat att regn kan eskalera och således hållit sig hemma).
Nu är jag övertygad om att min härliga lilla löptur kommer att resultera i en brakförkylning. Bara för att. Det är dock något som jag absolut inte har tid med, speciellt inte med tanke på att jag ska tillbringa helgen på ett slott. Jag tillbringar visserligen mycket tid på slott numera, men nu är det dags för ett nytt. Ett som ligger långt ute på landet dit nästan inga bussar går vilket innebär att man måste sova över. Trist. Verkligen.
Jag har faktiskt varit där en gång förut, på jaktmässa. Då fick jag se en radiostyrd björn (jepp!) och söta små springerspanielvalpar som förmodligen var till salu. Jag ville impulsköpa men blev stoppad av min far. Ringde till mamma för sympati och hon intygade att alla människor någon gång borde få impulsköpa en hund. Hon talar av egen erfarenhet. Tyvärr hade vi redan hunnit hem när hon kom med det kloka rådet. Dumt.
lördag 2 maj 2015
Hysterisk vecka!
Det är knappt att jag orkar skriva det här, så trött är jag. Jag har nämligen haft en helt galen vecka och det har en tendens att ta på krafterna.
Okej, vi började med Evitafest och kungapris till syster. Helt klart något att uppmärksamma och något utöver det vanliga. Jag hade varit nöjd där. MEN, det kom fler dagar!
Tisdag: Fick typ hundra samtal från folk som ville att jag skulle komma och jobba. Tackade nej eftersom jag var tvungen att åka och köpa skor. Jag behövde nämligen ett par snygga och svarta skor för att kunna vara respektabel på det nya jobbet. På kvällen dansade jag ett jazzpass med simonsonteknik och blev frälst. Tyvärr var vi bara två stycken men det blev bra ändå. Eftersom vi hade sådan fantastisk talang blev vi inbjudna att delta i lärarens ordinarie klass nästa vecka. Hurra! Håll tummarna för att jag inte blir sjuk.
Onsdag: Vaknade med träningsvärk. Aj. Sen bar det iväg till slottet, med mina nya skor. Provade ut uniform och gjorde mig redo. Utan någon vidare introduktion kastades jag rätt in i invigning av Hedvig Eleonora-året, som bland annat firades med tulpanutställning och champagne. Det sista tack vare mig. Första dagen på jobbet fick jag alltså servera champagne och snittar i kungliga sammanhang. Underligt men spännande. Jag var rätt slut när jag kom hem på kvällen. Fick också panik eftersom jag inte hade sån bra koll på Sveriges kungar.
Torsdag: Panikpluggade historia. Nu har jag stenkoll på Kalle 12 och gänget. Skönt. Jobbade på Göta på kvällen, där känd amerikansk artist var på besök. Joshua Radin var hans namn och jag kan eventuellt ha råkat hälsa på honom när han gick genom foajén. Det kan också vara så att jag var lite skeptiskt till den okända mannen som lite tvekande gick in i salongen, och därför hälsade (för att se att det inte var någon skummis!). Sen jämförde jag mannen med affischen på dörren...
Fredag: Det här var alltså igår, tror jag. Jag är rätt dagvill just nu. Så blir det när man jobbar 16 timmar uppdelat på två jobb, för att sedan sova 4 timmar och sen gå upp för att jobba 6 timmar till. Yes. En ganska hektisk dag. Först var det första dagen på det slott jag ska tillbringa maj och juni på. Väldigt mysigt och trevligt. Därefter bar det av till Göta och grekisk afton. Det var helt galet. Jag hade råkat säga att jag kunde jobba till 3 på natten vilket, med tanke på att jag numera har en massa jobb, kanske inte var så genomtänkt. Jag blev dessutom inslängd i baren, med löftet om att det nog skulle vara rätt enkelt. Jag skulle ha mitt lilla hörn och där skulle det nog vara lugnt. HAHA! Jag sprang oavbrutet fram och tillbaka till kl. 03.00. Men det var ändå rätt kul. Det flöt på rätt bra, trots att jag aldrig fått betalt för att blanda drinkar förut... Det kan vara så att jag försökte sälja in min specialare, Vodka och sprite (oerhört avancerad), till alla.
"Hej, har ni drinkar?"
"Jodå. Eller alltså. jag har vodka och sen har jag sprite. Också kan du få lite is. Yes?".
"Ehh...."
Sen sov jag och väcktes av min syster som tyckte jag sovit för länge. Hon undrade om det hade dansats Zorba på den grekiska festen. Jag sa att det hade det.
Men nu ska jag sova på riktigt! Eller tja, jag ska läsa lite i den supertjocka boken om slottet jag numera jobbar på. Men sen så!
Okej, vi började med Evitafest och kungapris till syster. Helt klart något att uppmärksamma och något utöver det vanliga. Jag hade varit nöjd där. MEN, det kom fler dagar!
Tisdag: Fick typ hundra samtal från folk som ville att jag skulle komma och jobba. Tackade nej eftersom jag var tvungen att åka och köpa skor. Jag behövde nämligen ett par snygga och svarta skor för att kunna vara respektabel på det nya jobbet. På kvällen dansade jag ett jazzpass med simonsonteknik och blev frälst. Tyvärr var vi bara två stycken men det blev bra ändå. Eftersom vi hade sådan fantastisk talang blev vi inbjudna att delta i lärarens ordinarie klass nästa vecka. Hurra! Håll tummarna för att jag inte blir sjuk.
Onsdag: Vaknade med träningsvärk. Aj. Sen bar det iväg till slottet, med mina nya skor. Provade ut uniform och gjorde mig redo. Utan någon vidare introduktion kastades jag rätt in i invigning av Hedvig Eleonora-året, som bland annat firades med tulpanutställning och champagne. Det sista tack vare mig. Första dagen på jobbet fick jag alltså servera champagne och snittar i kungliga sammanhang. Underligt men spännande. Jag var rätt slut när jag kom hem på kvällen. Fick också panik eftersom jag inte hade sån bra koll på Sveriges kungar.
Torsdag: Panikpluggade historia. Nu har jag stenkoll på Kalle 12 och gänget. Skönt. Jobbade på Göta på kvällen, där känd amerikansk artist var på besök. Joshua Radin var hans namn och jag kan eventuellt ha råkat hälsa på honom när han gick genom foajén. Det kan också vara så att jag var lite skeptiskt till den okända mannen som lite tvekande gick in i salongen, och därför hälsade (för att se att det inte var någon skummis!). Sen jämförde jag mannen med affischen på dörren...
Fredag: Det här var alltså igår, tror jag. Jag är rätt dagvill just nu. Så blir det när man jobbar 16 timmar uppdelat på två jobb, för att sedan sova 4 timmar och sen gå upp för att jobba 6 timmar till. Yes. En ganska hektisk dag. Först var det första dagen på det slott jag ska tillbringa maj och juni på. Väldigt mysigt och trevligt. Därefter bar det av till Göta och grekisk afton. Det var helt galet. Jag hade råkat säga att jag kunde jobba till 3 på natten vilket, med tanke på att jag numera har en massa jobb, kanske inte var så genomtänkt. Jag blev dessutom inslängd i baren, med löftet om att det nog skulle vara rätt enkelt. Jag skulle ha mitt lilla hörn och där skulle det nog vara lugnt. HAHA! Jag sprang oavbrutet fram och tillbaka till kl. 03.00. Men det var ändå rätt kul. Det flöt på rätt bra, trots att jag aldrig fått betalt för att blanda drinkar förut... Det kan vara så att jag försökte sälja in min specialare, Vodka och sprite (oerhört avancerad), till alla.
"Hej, har ni drinkar?"
"Jodå. Eller alltså. jag har vodka och sen har jag sprite. Också kan du få lite is. Yes?".
"Ehh...."
Sen sov jag och väcktes av min syster som tyckte jag sovit för länge. Hon undrade om det hade dansats Zorba på den grekiska festen. Jag sa att det hade det.
Men nu ska jag sova på riktigt! Eller tja, jag ska läsa lite i den supertjocka boken om slottet jag numera jobbar på. Men sen så!
måndag 27 april 2015
Sista Evita, slutfest och kungapris
Igår var det då dags. Den absolut sista föreställningen av Evita på Göta Lejon. Det tyckte jag var rätt skönt, speciellt med tanke på att jag jobbat på dem alla. Alltså runt 140 föreställningar. Jag har haft en ledig helg sen premiären i september och då blev jag givetvis sjuk. Därför känns det helt okej att det är slut nu. Sista föreställningen var trevlig, av det lilla jag såg. Jag hade mest fokus på blommor eftersom alla medverkande barn skulle få lämna blommor till ensemblen. Men det gick rätt smidigt! Eftersom vi var så många på scenen kunde vi inte gå av scenen som vanligt utan fick gå ut genom byxorna. Där höll vi på att inte hitta ut. Min kollega såg en trapp och tyckte att det verkade vara en bra väg. Det var det inte. Den ledde nämligen rakt upp på balkongen som Evita står och gör sitt paradnummer (Gråt inte mer Argentina) på. Det hade kunnat bli lite konstigt, men jag hann inse att vi var fel ute. Tur.
När publiken hade gått hem blev det fest. Tummen upp! God mat, roliga människor och härligt familjärt. Det hela avslutades rätt sent för min del, och desto senare blev det när nattbussen jag satt mig på visade sig köra en massa omvägar. Efter 20 minuters färd var jag inte ett dugg närmre hemmet utan istället tillbaka vid Göta. Dumt. Men tillslut tog den sig ändå hela vägen till Nacka och jag kunde gå och lägga mig. Vilket behövdes eftersom jag skulle på storslagen prisutdelning.
(Den här bilden har jag snott från Charlotte Perrellis blogg. Jag tyckte det kändes okej eftersom den faktiskt föreställer min vackra rygg.).
Såå, min syster har alltså fått pris av Kungen idag. Eller tja, det riktiga priset delas ut den 27 januari nästa år (passande nog döpt till 27januaripriset) men det här var en föraning om vad som komma skall. Hon fick också en ros av Lill Lindfors som jag släpat genom hela Stockholm. Man kan ju inte slänga en sån ros! Förutom stolt syster agerade jag proffsfotograf. Eller så pass bra fotograf man kan vara med en kamera som oftast lever sitt egna liv. Men jag är rätt nöjd över att ha lyckats få till en bild på handslaget!
Mitt i prisutdelningen ringer min mobil. Tur att ljudet var avstängt! Eftersom det är oartigt att prata i telefon när Kungen delar ut pris tryckte jag snabbt bort samtalet. Det roliga i kråksången är att det var hovet som ringde, eftersom jag ska jobba på slott i sommar. Sicken tajming.
När publiken hade gått hem blev det fest. Tummen upp! God mat, roliga människor och härligt familjärt. Det hela avslutades rätt sent för min del, och desto senare blev det när nattbussen jag satt mig på visade sig köra en massa omvägar. Efter 20 minuters färd var jag inte ett dugg närmre hemmet utan istället tillbaka vid Göta. Dumt. Men tillslut tog den sig ändå hela vägen till Nacka och jag kunde gå och lägga mig. Vilket behövdes eftersom jag skulle på storslagen prisutdelning.
(Den här bilden har jag snott från Charlotte Perrellis blogg. Jag tyckte det kändes okej eftersom den faktiskt föreställer min vackra rygg.).
Såå, min syster har alltså fått pris av Kungen idag. Eller tja, det riktiga priset delas ut den 27 januari nästa år (passande nog döpt till 27januaripriset) men det här var en föraning om vad som komma skall. Hon fick också en ros av Lill Lindfors som jag släpat genom hela Stockholm. Man kan ju inte slänga en sån ros! Förutom stolt syster agerade jag proffsfotograf. Eller så pass bra fotograf man kan vara med en kamera som oftast lever sitt egna liv. Men jag är rätt nöjd över att ha lyckats få till en bild på handslaget!
Mitt i prisutdelningen ringer min mobil. Tur att ljudet var avstängt! Eftersom det är oartigt att prata i telefon när Kungen delar ut pris tryckte jag snabbt bort samtalet. Det roliga i kråksången är att det var hovet som ringde, eftersom jag ska jobba på slott i sommar. Sicken tajming.
måndag 13 april 2015
Junibacken och rum för barn - Barnversionen av Stockholm
Det är lite tomt i min lägenhet nu, syster, systerson, Mimmi och nytillskottet Kråkan har åkt hem. Kvar är jag och en blå ballong som inte riktigt fick följa med tillbaka till Sundsvall. Trist för den. Herr systerson stal för övrigt en ballong på Pressbyrån när det var dags att åka tåg hem, och jag och syster gjorde det enda rätta: sprang. Typ så. Jag fick dock dåligt samvete och insåg att den kriminella banan inte var något för mig, så när Adam lessnat på ballongen gick jag och lämnade tillbaka den lite diskret.
I torsdags åkte vi till Junibacken, något jag velat göra rätt länge men aldrig haft någon riktig anledning till. Tydligen är det konstigt med 24:åringar som glatt hoppar runt i Pettssons hus, eller sitter i knäet på Mamma Mu. Jag förstår det inte alls... Men nu hade jag Adam som förkläde, hurra! Det blev stor succé hos oss två som fick leka av oss helt. Bäst var barnteatrarna, en Muminföreställning och en om Gittan och älgbrorsorna. Adam satt som ett ljus i mitt knä och tittade på Mumindockorna. Teatervetaren ger tummen upp! Det sämsta var att sagotågets speakerröst la av och vi fick hitta på själva. Tur att man har fantasi. Vi fick erbjudande om att åka om men eftersom Adam var helnöjd med vår version behövdes inte det.
Två nöjda barn hoppar hage. Helt normalt...
På fredagen hade vi några timmar över innan det var dags för resten av gänget att åka hem, och då tog vi chansen att besöka Rum för barn på kulturhuset. Ett minibibliotek för barn, fullt av böcker, roliga saker att klättra på, spel att låna, drakägg som skulle kläckas och ett målarrum. Det sistnämnda besöktes givetvis av herr konstnär och vi roade oss med att stämpla olika bokstäver. Pedagogiskt och roligt. Adam målade också av sin favoritmoster, men vi var lite oense om huruvida det var likt eller inte... Bildbevis finns dessvärre ej, men ni kan använda er fantasi. Tänk svart boll, med armar, ben och hatt. Men fruktansvärt trevligt ställe och helt perfekt när man behöver roa en treåring i väntan på tåg!
I torsdags åkte vi till Junibacken, något jag velat göra rätt länge men aldrig haft någon riktig anledning till. Tydligen är det konstigt med 24:åringar som glatt hoppar runt i Pettssons hus, eller sitter i knäet på Mamma Mu. Jag förstår det inte alls... Men nu hade jag Adam som förkläde, hurra! Det blev stor succé hos oss två som fick leka av oss helt. Bäst var barnteatrarna, en Muminföreställning och en om Gittan och älgbrorsorna. Adam satt som ett ljus i mitt knä och tittade på Mumindockorna. Teatervetaren ger tummen upp! Det sämsta var att sagotågets speakerröst la av och vi fick hitta på själva. Tur att man har fantasi. Vi fick erbjudande om att åka om men eftersom Adam var helnöjd med vår version behövdes inte det.
Två nöjda barn hoppar hage. Helt normalt...
På fredagen hade vi några timmar över innan det var dags för resten av gänget att åka hem, och då tog vi chansen att besöka Rum för barn på kulturhuset. Ett minibibliotek för barn, fullt av böcker, roliga saker att klättra på, spel att låna, drakägg som skulle kläckas och ett målarrum. Det sistnämnda besöktes givetvis av herr konstnär och vi roade oss med att stämpla olika bokstäver. Pedagogiskt och roligt. Adam målade också av sin favoritmoster, men vi var lite oense om huruvida det var likt eller inte... Bildbevis finns dessvärre ej, men ni kan använda er fantasi. Tänk svart boll, med armar, ben och hatt. Men fruktansvärt trevligt ställe och helt perfekt när man behöver roa en treåring i väntan på tåg!
onsdag 8 april 2015
Påsk, älg och finbesök
Påsken är slut och den kan väl sammanfattas med ett överätande av godis. Men rätt gott ändå. Själv har jag jobbat och fick således ta mig upp till familjens påskfirande ett par dagar försent. Tur att jag var välkommen ändå. Tog tåget på påskdagen och hoppade av i Hudiksvall för att köra en snabbversion av "Påsk i sommarstugan".
I stugan läste jag två och en halv bok (Barnbruden av Anna Laestadius Larsson, Trolldom av Margit Sandemo och Vi av David Nicholls. Korta titlar var tydligen temat...), gick på en långpromenad i skogsmiljö och träffade en älg. Den sistnämnda var rätt så sällskaplig av sig, och vägrade att gå hem. Den uppehöll sig på vår tomt i en halvtimme och hade nog väldigt trevligt. Att det stod en älgjägare, en skällande jakthund, två fotograferande damer och en hund som bara var allmänt glad (han fattade inte grejen utan sprang in och hämtade en sko), på altanen var inget som spelade någon roll. Således en älg som helt saknar självbevarelsedrift. Trist för honom, men kul för oss som fick en intressant naturupplevelse.
Sen åkte vi hem och jag fick chans att hänga med syskonbarn, vilket leder oss till det finbesök som rubriken åsyftar. Jag fick nämligen med mig ett barn hem (i sällskap av syster). Vi ska göra barnversionen av Stockholm och ha allmänt trevligt. Idag har vi åkt tåg och ätit pizza, imorgon blir det Junibacken. Oerhört trevligt.
Mimmi är också med. Såklart.
I stugan läste jag två och en halv bok (Barnbruden av Anna Laestadius Larsson, Trolldom av Margit Sandemo och Vi av David Nicholls. Korta titlar var tydligen temat...), gick på en långpromenad i skogsmiljö och träffade en älg. Den sistnämnda var rätt så sällskaplig av sig, och vägrade att gå hem. Den uppehöll sig på vår tomt i en halvtimme och hade nog väldigt trevligt. Att det stod en älgjägare, en skällande jakthund, två fotograferande damer och en hund som bara var allmänt glad (han fattade inte grejen utan sprang in och hämtade en sko), på altanen var inget som spelade någon roll. Således en älg som helt saknar självbevarelsedrift. Trist för honom, men kul för oss som fick en intressant naturupplevelse.
Sen åkte vi hem och jag fick chans att hänga med syskonbarn, vilket leder oss till det finbesök som rubriken åsyftar. Jag fick nämligen med mig ett barn hem (i sällskap av syster). Vi ska göra barnversionen av Stockholm och ha allmänt trevligt. Idag har vi åkt tåg och ätit pizza, imorgon blir det Junibacken. Oerhört trevligt.
Mimmi är också med. Såklart.
söndag 29 mars 2015
Glasstest 2015 - Daim chocolate
Eftersom det är så fruktansvärt härligt väder ute idag var jag tvungen att köpa en glass. Eller nä, så var det kanske inte. Regn och blåst triggade väl egentligen inte igång något speciellt glassbehov, men Aftonbladet körde kampanj och jag behövde lunch. Två flugor i en släng. Om man köpte ett stycke Aftonblad fick man en glass på köpet. Som hittat. Jag valde givetvis en dyr en, man får väl inte vara dum.
Så, vilken spännande och innovativ glass har då blivit offer för dagens glasstest? Okej, håll i hatten nu.
Daim chocolate. En daimstrut med chokladsmak. Alltså chokladglass istället för vanilj. Oj oj oj!
Och hur smakade denna nykomling då, kanske ni undrar? Tja, som daimstrut med chokladglass istället för vanilj. Rätt tråkigt alltså. Dessutom kändes själva chokladglassen något konstgjord och smaklös, och jag hoppade väl inte direkt högt av lycka över den fabulösa glassupplevelsen. Nä, tacka vettja vanlig daimstrut.
Så, vilken spännande och innovativ glass har då blivit offer för dagens glasstest? Okej, håll i hatten nu.
Daim chocolate. En daimstrut med chokladsmak. Alltså chokladglass istället för vanilj. Oj oj oj!
Och hur smakade denna nykomling då, kanske ni undrar? Tja, som daimstrut med chokladglass istället för vanilj. Rätt tråkigt alltså. Dessutom kändes själva chokladglassen något konstgjord och smaklös, och jag hoppade väl inte direkt högt av lycka över den fabulösa glassupplevelsen. Nä, tacka vettja vanlig daimstrut.
fredag 27 mars 2015
Jobbelijobb
Jag har försökt förverkliga mig själv genom att skaffa ett nytt jobb. Nu har jag alltså jättemånga jobb. Ju fler, desto bättre människa är man. Eller hur det nu var... Förutom mitt foajevärdsjobb (som har utökats och således är flera jobb i ett), caféjobb, mystery shopper, provsmakare, statist och sommarbutiksbiträde så har jag numera också ett slottsjobb. Alltså jobb i slottsmiljö. Där ska jag arbeta maj, juni och augusti. Första månaderna på ett slott, och augusti på ett annat. Hurra!
Jag har ju ett ganska högt antal högskolepoäng i bagaget (så många att jag nästan hade dubbelt så många som akademikernas a-kassa krävde för medlemskap, och då krävdes det ändå rätt många) och nästan alla hör hemma inom humaniora. Att arbeta på historiskt slott är således en rätt trevlig grej. Den här veckan har jag varit på utbildning, vilket får full poäng. Oj, vad jag har lärt mig saker! Och blivit lite nojig inför sommarens arbete. Men det ska nog gå bra. Om det inte dyker upp några huggormar, vill säga. Otäcka skyltar varnade för att "huggormar finns på båda sidor av vägen", precis i närheten av det ena slottet. Själv är jag ingen medlem av föreningen för huggormarnas rättigheter, och tycker att det kanske vore en bra idé att flytta dessa istället för att bara sätta upp pedagogiska skyltar.
Annars då? Jag har huvudvärk och har tagit en lugn eftermiddag hemma. Böcker, musik och planering för framtiden. Har dessutom målat naglarna i påskfärger. Det är bra det. Nu blir det snart det sista ur burken med pulled pork/chili utan bönor som jag fyndade för 35 kr. Bor man själv blir det lätt ganska så enformig mat ett tag efter att man hittat billiga erbjudanden... Men gott!
Jag har ju ett ganska högt antal högskolepoäng i bagaget (så många att jag nästan hade dubbelt så många som akademikernas a-kassa krävde för medlemskap, och då krävdes det ändå rätt många) och nästan alla hör hemma inom humaniora. Att arbeta på historiskt slott är således en rätt trevlig grej. Den här veckan har jag varit på utbildning, vilket får full poäng. Oj, vad jag har lärt mig saker! Och blivit lite nojig inför sommarens arbete. Men det ska nog gå bra. Om det inte dyker upp några huggormar, vill säga. Otäcka skyltar varnade för att "huggormar finns på båda sidor av vägen", precis i närheten av det ena slottet. Själv är jag ingen medlem av föreningen för huggormarnas rättigheter, och tycker att det kanske vore en bra idé att flytta dessa istället för att bara sätta upp pedagogiska skyltar.
Annars då? Jag har huvudvärk och har tagit en lugn eftermiddag hemma. Böcker, musik och planering för framtiden. Har dessutom målat naglarna i påskfärger. Det är bra det. Nu blir det snart det sista ur burken med pulled pork/chili utan bönor som jag fyndade för 35 kr. Bor man själv blir det lätt ganska så enformig mat ett tag efter att man hittat billiga erbjudanden... Men gott!
onsdag 18 mars 2015
Glasstest 2015 - Triumf Zero
Eftersom jag har haft fullt upp med vuxna saker den senaste veckan har glasstestet fått vänta. Förlåt. Nu blir det förhoppningsvis bättring. Jag har åtminstone hunnit testa en ny glass, det var väl ändå duktigt?
Triumf Zero, glassvärldens motsvarighet till Cola light. Det är alltså nyttigt. Eller sägs vara det i alla fall. Själv tycker jag bara att det är äckligt. Superäckligt. Blä.
Det är alltså en helt vanlig glass, full med en massa choklad och rån, men med den skillnaden att den är sockerfri. Istället har den en massa bismaker som inte bidrar till att göra glassätandet till en angenäm upplevelse. Jag är inget större fan av lightprodukter och detta går inte hem hos mig. Jag fattar inte riktigt grejen. Antingen är man nyttig, och då skippar man glassen, eller så unnar man sig. Jag brukar förespråka nummero 2. Ett stort problem är att man har överdoserat av sötningsmedelindränkta ingredienser (exempelvis chokladlocket) vilket tar över allt. Fy.
Den här glassen får alltså noll tummar upp. Jag slängde min efter ett tag och det är ett dåligt betyg.
Annars då? Jag har gått med i A-kassan, sett norrsken för första gången (och då är jag ändå norrlänning i grunden...), fått sommarjobb och budat på en lägenhet jag ville bo i. Det sistnämnda gick dessvärre inge vidare och jag får glatt fortsätta leta. Dumt. Å andra sidan kanske det är dumt att betala 1,4 miljoner för 18 kvadrat. När jag tänker efter låter det rätt idiotiskt. Men lägenheten var fin och jag såg framför mig hur jag satt i fönstret med en god bok. Det var nästan som en balkong. Nästan.
Jag får också 12 000 tillbaka på skatten. Det tycker jag känns trevligt. Helt klart ett bra system. I alla fall i år.
Triumf Zero, glassvärldens motsvarighet till Cola light. Det är alltså nyttigt. Eller sägs vara det i alla fall. Själv tycker jag bara att det är äckligt. Superäckligt. Blä.
Det är alltså en helt vanlig glass, full med en massa choklad och rån, men med den skillnaden att den är sockerfri. Istället har den en massa bismaker som inte bidrar till att göra glassätandet till en angenäm upplevelse. Jag är inget större fan av lightprodukter och detta går inte hem hos mig. Jag fattar inte riktigt grejen. Antingen är man nyttig, och då skippar man glassen, eller så unnar man sig. Jag brukar förespråka nummero 2. Ett stort problem är att man har överdoserat av sötningsmedelindränkta ingredienser (exempelvis chokladlocket) vilket tar över allt. Fy.
Den här glassen får alltså noll tummar upp. Jag slängde min efter ett tag och det är ett dåligt betyg.
Annars då? Jag har gått med i A-kassan, sett norrsken för första gången (och då är jag ändå norrlänning i grunden...), fått sommarjobb och budat på en lägenhet jag ville bo i. Det sistnämnda gick dessvärre inge vidare och jag får glatt fortsätta leta. Dumt. Å andra sidan kanske det är dumt att betala 1,4 miljoner för 18 kvadrat. När jag tänker efter låter det rätt idiotiskt. Men lägenheten var fin och jag såg framför mig hur jag satt i fönstret med en god bok. Det var nästan som en balkong. Nästan.
Jag får också 12 000 tillbaka på skatten. Det tycker jag känns trevligt. Helt klart ett bra system. I alla fall i år.
tisdag 10 mars 2015
Viktoria recenserar - Orfeus och Eurydike
Den uppmärksamme har märkt att det var länge sedan det recenserades teater på den här bloggen. Det ber jag om ursäkt för. Jag har helt enkelt inte haft tid att gå och se någonting. Istället har jag sett Evita på jobbet ca: 25 gånger. Det gäller att prioritera. Dessutom har jag haft fullt upp med att äta och recensera glass, som ni kanske märkt. (Fler glassrecensioner kommer också, jag är i Sundsvall och har utnyttjat det faktum att föräldrarna har frys).
Så, teater var det alltså. Soppteater. Minus soppa. Det brukar bli så när jag ser soppteater. Ni behöver dock inte oroa er, jag är övertygad om att det kommer att serveras soppa om ni bestämmer er för att gå och se detta. Det ligger ju trots allt lite i den här teaterformens natur.
Orfeus och Eurydike var alltså pjäsen för dagen, omarbetad till 60 minuter musikal. Det är samma gäng som i den fabulösa uppsättningen "Den allvarsamma leken", bara det en anledning att gå och se. Jag fick snabbkolla wikipedia innan för att uppdatera mig om handlingen, vilket jag dock inte behövt eftersom det hela inleddes med en snabbgenomgång av just den. Pedagogiskt och bra. Ganska så snabbt kommer det fram att det hela är en moderniserad version av myten, där Eurydike kommer från Karlstad, Orfeus heter Lundin i efternamn och Hades är en flitig instagrammare. Jag blev först lite skeptisk, men räds ej! Det var snyggt gjort och gav föreställningen ett lyft. Det hela gick ändå åt helvete (ordvits...), eftersom Orfeus är dum i huvudet. En regel fick han, TITTA ALDRIG BAKÅT FÖR GUDS SKULL! Men ja, han fick faktiskt skylla sig själv lite.
Scenografin bestod av ett stycke piano och en enorm videoskärm där det hela tiden projekterades filmer som hjälpte handlingen framåt. Tänk videoinstallation på Moderna museet. Det här var dock det första publikrepet och projektorn var lite trött. Det var faktiskt ganska så mycket som gick fel, vilket är det charmiga med att springa på publikrep. Vid ett tillfälle blev det exempelvis tyst, och en liten röst från främre borden på Soppteatern hördes "Det ska komma ett rim här, men jag har inte riktigt skrivit det än". Författaren alltså. Annars var det lite omtagningar här och där, men i slutet pustade skådespelarna ut och konstaterade att de åtminstone tog sig igenom allt. Tummen upp!
Och till sist, det som gör att man bör lämna allt man har för händerna och genast springa till Stadsteatern (eller tja, det kan ju vara klokt att kolla att pjäsen spelas först...), MUSIKEN! Det är som att de har hittat på en egen genre, på gränsen till folkmusik, där allt bara är så vackert och teatraliskt. Stämsång i sin allra bästa form, ackompanjerat av piano och cello. Jag är så såld att jag saknar ord, men ändå har kraft nog att kräva en cd-skiva. Nu direkt!
Så, teater var det alltså. Soppteater. Minus soppa. Det brukar bli så när jag ser soppteater. Ni behöver dock inte oroa er, jag är övertygad om att det kommer att serveras soppa om ni bestämmer er för att gå och se detta. Det ligger ju trots allt lite i den här teaterformens natur.
Orfeus och Eurydike var alltså pjäsen för dagen, omarbetad till 60 minuter musikal. Det är samma gäng som i den fabulösa uppsättningen "Den allvarsamma leken", bara det en anledning att gå och se. Jag fick snabbkolla wikipedia innan för att uppdatera mig om handlingen, vilket jag dock inte behövt eftersom det hela inleddes med en snabbgenomgång av just den. Pedagogiskt och bra. Ganska så snabbt kommer det fram att det hela är en moderniserad version av myten, där Eurydike kommer från Karlstad, Orfeus heter Lundin i efternamn och Hades är en flitig instagrammare. Jag blev först lite skeptisk, men räds ej! Det var snyggt gjort och gav föreställningen ett lyft. Det hela gick ändå åt helvete (ordvits...), eftersom Orfeus är dum i huvudet. En regel fick han, TITTA ALDRIG BAKÅT FÖR GUDS SKULL! Men ja, han fick faktiskt skylla sig själv lite.
Scenografin bestod av ett stycke piano och en enorm videoskärm där det hela tiden projekterades filmer som hjälpte handlingen framåt. Tänk videoinstallation på Moderna museet. Det här var dock det första publikrepet och projektorn var lite trött. Det var faktiskt ganska så mycket som gick fel, vilket är det charmiga med att springa på publikrep. Vid ett tillfälle blev det exempelvis tyst, och en liten röst från främre borden på Soppteatern hördes "Det ska komma ett rim här, men jag har inte riktigt skrivit det än". Författaren alltså. Annars var det lite omtagningar här och där, men i slutet pustade skådespelarna ut och konstaterade att de åtminstone tog sig igenom allt. Tummen upp!
Och till sist, det som gör att man bör lämna allt man har för händerna och genast springa till Stadsteatern (eller tja, det kan ju vara klokt att kolla att pjäsen spelas först...), MUSIKEN! Det är som att de har hittat på en egen genre, på gränsen till folkmusik, där allt bara är så vackert och teatraliskt. Stämsång i sin allra bästa form, ackompanjerat av piano och cello. Jag är så såld att jag saknar ord, men ändå har kraft nog att kräva en cd-skiva. Nu direkt!
fredag 6 mars 2015
Glasstest 2015 - Sia Nötkrokant och Triumfglass Tutti Frutti
Idag kör vi två flugor i en smäll. Dubbelglass med andra ord. Några butiker har börjat smygsläppa också de andra företagens nyheter (de ska annars börja komma under nästa vecka) och jag var inte sen med att leta rätt på dessa.
TGR (min nya favoritaffär) har något slags samarbete med Sia och säljer många sorter för 10 kr. Helt klart trevligt. Däribland fanns nyheten Nötkrokant, en chokladglass med nötkrokantöverdrag. Kändes sådär lockande, men fick ändå följa med hem. Jag hade trots allt gott på långpromenad till Södermalm för att köpa glass.
.jpg)
Summa summarum: Är du sugen på en 88:an men det enda som erbjuds är Sias sortiment, då är Nötkrokant ett okej substitut. Den var helt okej, men ack så välbekant.
Glass nummero två, Tutti Frutti från Triumfglass. Hittades på mitt lokala Ica idag. Hurra! Jag är ett stort fan av tuttifruttismaken, trots att jag förätit mig lite på tablettasken under mina barndomsår eftersom jag var övertygad om att dessa var det enda botemedlet mot åksjuka i samband med tågfärd.
Det här var alltså isglass med tuttifruttismak blandat med vanlig vaniljglass. Efter en tugga tänkte jag snabbt tanken att jag ville gifta mig med den här glassen. Oj, så mycket smak av Tuttifrutti! Sen la sig smaken lite, och glassen blev lite tråkigare. Men betyget blir ändå högt. Gott!
måndag 2 mars 2015
En uppdatering kanske?
Idag har jag ont i huvudet. Usch. Slut på uppdatering.
Äsch, vi kör en lite längre variant. Det har visserligen inte hänt så mycket, men kanske något kan vara av intresse?
Uppdatering nummer 1:
Jag budade på en lägenhet. Det var spännande. Tyvärr dök det plötsligt upp en budgivare 3 och en budgivare 4. Oerhört onödigt. Jag drog mig ur och lägenheten slutade på 70 000 över mitt sista bud. Således köpte jag nästan en lägenhet.
Uppdatering nummer 2:
Jag har fått fler arbetsuppgifter. Kul.
Uppdatering nummer 3:
Jag lever numera utan sl-kort. Det går rätt bra och min stegräknare berättar att jag snittar på ungefär 20 000 steg om dagen. Motion som man tjänar pengar på är min melodi. Tummen upp för det. Eller tja, igår när det spöregnade, var iskallt och blåste, var jag inte lika positiv. Men nu är det fint väder igen!
Uppdatering nummer 4:
Mellohelvetet. Okej, Måns Zelmerlöv kommer ju att vinna allt och det är helt okej. Han har trots allt ett gäng snögubbekompisar på scenen, det kan ju inte gå fel. Men resten? Jag och resten av Göta/musikalsverige hejade givetvis på Annika Herlitz i lördags under den traditionella visningen av mellon på storbildsskärmen efter föreställningen. Men inte hjälpte det! Nä, usch och fy!
Uppdatering nummer 5:
Jag ska på ny lägenhetsvisning ikväll. På en likadan lägenhet i samma hus. Dock har budgivningen redan startat och den skulle kräva en köksrenovering för att funka. Jag får nog avvakta och hålla tummarna för att det kommer upp en massa fina och billiga lägenheter i maj istället. På onsdag ska jag på möte angående huset jag bor i just nu. Det är ju rivningshotat. I så fall måste jag ändå flytta den 30 juni. Det här med att vara vuxen är rätt komplicerat.
Äsch, vi kör en lite längre variant. Det har visserligen inte hänt så mycket, men kanske något kan vara av intresse?
Uppdatering nummer 1:
Jag budade på en lägenhet. Det var spännande. Tyvärr dök det plötsligt upp en budgivare 3 och en budgivare 4. Oerhört onödigt. Jag drog mig ur och lägenheten slutade på 70 000 över mitt sista bud. Således köpte jag nästan en lägenhet.
Uppdatering nummer 2:
Jag har fått fler arbetsuppgifter. Kul.
Uppdatering nummer 3:
Jag lever numera utan sl-kort. Det går rätt bra och min stegräknare berättar att jag snittar på ungefär 20 000 steg om dagen. Motion som man tjänar pengar på är min melodi. Tummen upp för det. Eller tja, igår när det spöregnade, var iskallt och blåste, var jag inte lika positiv. Men nu är det fint väder igen!
Uppdatering nummer 4:
Mellohelvetet. Okej, Måns Zelmerlöv kommer ju att vinna allt och det är helt okej. Han har trots allt ett gäng snögubbekompisar på scenen, det kan ju inte gå fel. Men resten? Jag och resten av Göta/musikalsverige hejade givetvis på Annika Herlitz i lördags under den traditionella visningen av mellon på storbildsskärmen efter föreställningen. Men inte hjälpte det! Nä, usch och fy!
Uppdatering nummer 5:
Jag ska på ny lägenhetsvisning ikväll. På en likadan lägenhet i samma hus. Dock har budgivningen redan startat och den skulle kräva en köksrenovering för att funka. Jag får nog avvakta och hålla tummarna för att det kommer upp en massa fina och billiga lägenheter i maj istället. På onsdag ska jag på möte angående huset jag bor i just nu. Det är ju rivningshotat. I så fall måste jag ändå flytta den 30 juni. Det här med att vara vuxen är rätt komplicerat.
måndag 23 februari 2015
Glasstest 2015 - Marabou Schweizernötpinne
Min nya grej är visst att skippa lunch och äta glass istället. Förlåt mamma...
Men gott med glass! Tyvärr är jag ändå besviken. Inget större fel på glassen, den smakade som utlovat - nötter, men jag hann ju knappt ta en tugga innan den var slut! Och 20 kronor fick jag betala för detta spektakel. Nä, usch och fy! Min systerson hade förmodligen döpt om den till "Pyttepytte ass", vilket inte är riktigt okej.
Jag har dessutom svårt att se syftet med den här glassen. En helt okej kopia av Magnum mandel vilket enbart hade varit en godtagbar ursäkt om Magnumditon inte varit med på glasskartan i år. Vilket den givetvis är. Med en prisskillnad på två kronor. Två kronor mer för en RIKTIG GLASS, en som är en godkänd lunchersättning. Typ.
Marabou Pytte Pytte
Annars då? Jodå. Jag har budat på en lägenhet. Oerhört konstigt. Jag har ju inte så mycket pengar, speciellt inte miljonbelopp. Men tydligen går sådana saker att lösa. Nu ska man tydligen ha någon slags strategi för att vinna budgivningen. Det tycker jag låter läskigt... Jag kör på känsla istället. Och slänger in lite monopolpengar om det börjar bli högt. Idiotsäker plan.
Men gott med glass! Tyvärr är jag ändå besviken. Inget större fel på glassen, den smakade som utlovat - nötter, men jag hann ju knappt ta en tugga innan den var slut! Och 20 kronor fick jag betala för detta spektakel. Nä, usch och fy! Min systerson hade förmodligen döpt om den till "Pyttepytte ass", vilket inte är riktigt okej.
Jag har dessutom svårt att se syftet med den här glassen. En helt okej kopia av Magnum mandel vilket enbart hade varit en godtagbar ursäkt om Magnumditon inte varit med på glasskartan i år. Vilket den givetvis är. Med en prisskillnad på två kronor. Två kronor mer för en RIKTIG GLASS, en som är en godkänd lunchersättning. Typ.
Marabou Pytte PytteAnnars då? Jodå. Jag har budat på en lägenhet. Oerhört konstigt. Jag har ju inte så mycket pengar, speciellt inte miljonbelopp. Men tydligen går sådana saker att lösa. Nu ska man tydligen ha någon slags strategi för att vinna budgivningen. Det tycker jag låter läskigt... Jag kör på känsla istället. Och slänger in lite monopolpengar om det börjar bli högt. Idiotsäker plan.
söndag 22 februari 2015
Glasstest 2015 - GB Magnum pink
Magnum Pink - För dagar du känner dig spontan och flirtig.
Yes.
Jag testade alltså glass igår. En ny Magnum. Inte så jätteinnovativt från GBs sida, kan jag kanske tycka.
"Ehh, hörrni. Vi behöver en ny glass. Några idéer? Nehepp. Ska vi köra på Magnum igen då? Va?! Skulle det vara tråkigt? Kan jag aldrig tänka mig. Men okej då, om vi blandar in lite hallonsmak i smeten, och färgar den rosa? Med lite glitter i? Hörde jag ett rungande ja? Ehh, vi kör på det ändå..."
Kanske var problemet att jag varken kände mig spontan eller flirtig igår? Jag var på väg till jobbet och hade egentligen tänkt välja den nya marabouglassen, den med nötter. Det var planen. Den gick dock i stöpet eftersom min lokala glassförsäljare uppenbarligen inte delade min vision om ett lyckat glassinköp. Således fick jag nöja mig med reserven.
Okej då, den var inte äcklig. Verkligen inte. Glass är oftast gott. Men den var tråkig. Jättetråkig. Och mesig. Man kunde kanske ana en svag ton av hallon, om man ansträngde sig riktigt noga.
Så här ser Hallon ut, GB. Gör om, gör rätt.
måndag 16 februari 2015
Glasstest 2015 - GB Cornetto Peanut butter love
Ny dag, nytt glasstest. Tyvärr också i kombination med långpromenad och iskyla. Glass är inte bäst på vintern, sanna mina ord. Dagens testobjekt blev Cornetto Peanut butter love, alltså Cornetto med jordnötssmak.
Var det gott då?
Jepp. Mycket. Ni vet chokladbitarna på vanliga Cornetto, de med nötter som man äter upp först och sedan sörjer eftersom de var så få? Här har man tänkt till. Samma choklad men nu över hela toppen. Tänk noblesse, men lite tjockare och full med karamelliserade pekannötter. Mums! Själva glassen smakade visserligen jordnöt, men det tog aldrig över. Det enda minuset går till kolasåsen, där GB som så många gånger förut valt att överdosera. Det är gott med sås, visst. Men en stor klump i mitten av glassen? Nej tack.
Var det gott då?
Jepp. Mycket. Ni vet chokladbitarna på vanliga Cornetto, de med nötter som man äter upp först och sedan sörjer eftersom de var så få? Här har man tänkt till. Samma choklad men nu över hela toppen. Tänk noblesse, men lite tjockare och full med karamelliserade pekannötter. Mums! Själva glassen smakade visserligen jordnöt, men det tog aldrig över. Det enda minuset går till kolasåsen, där GB som så många gånger förut valt att överdosera. Det är gott med sås, visst. Men en stor klump i mitten av glassen? Nej tack.
söndag 15 februari 2015
Glasstest 2015 - Ben & Jerrys Cinnamon Buns
Tjohooo, glassäsongen har börjat! Sommaren är här!!!
Eller inte.
Det är faktiskt skitkallt ute. Så kallt att jag fick köpa med mig en glass för att sedan äta upp den hemma. Tyvärr råkade jag komma på en idiotisk regel som gick ut på att jag var tvungen att gå hem från jobbet för att få köpa glass. Sa jag att det var kallt?
Eftersom jag faktiskt genomled promenaden bestämde jag mig för att jag var värd den dyraste glassen. Ren logik. Det blev således Ben & Jerrys nya glass, som till min lycka fanns i glassdisken hos Pressbyrån i Hammarby Sjöstad. Hurra! Glass med kanelbullesmak. Inget konstigt alls.
Så, hur lyder domen? Först blev jag sur. Det smakade äppelkaka. Jag är inget större fan, speciellt inte om man tar bort den obligatoriska vaniljsåsen (som vissa, icke äppelkakefanatiker, har en tendens att sleva i sig, vilket sällan uppskattas av övriga i sällskapet). Sen tog den sig och jag vande mig vid smaken. Kanelbullebitarna var lite konstiga, men goda. Glassen var ändå helt okej och jag kan tänka mig att äta den igen, men skulle jag välja får Phish food alltid min röst. Chokladfiskar och marshmallowsfluff. Det är gott det.
Annars har jag varit på visning på min drömlägenhet idag. Balkong, mysigt litet kök, sovalkov och vardagsrum. Allt på 26 kvadrat. Helt fantastisk. Och dyr. Så nu är jag i sorg. Tyvärr.
Eller inte.
Det är faktiskt skitkallt ute. Så kallt att jag fick köpa med mig en glass för att sedan äta upp den hemma. Tyvärr råkade jag komma på en idiotisk regel som gick ut på att jag var tvungen att gå hem från jobbet för att få köpa glass. Sa jag att det var kallt?
Eftersom jag faktiskt genomled promenaden bestämde jag mig för att jag var värd den dyraste glassen. Ren logik. Det blev således Ben & Jerrys nya glass, som till min lycka fanns i glassdisken hos Pressbyrån i Hammarby Sjöstad. Hurra! Glass med kanelbullesmak. Inget konstigt alls.
Så, hur lyder domen? Först blev jag sur. Det smakade äppelkaka. Jag är inget större fan, speciellt inte om man tar bort den obligatoriska vaniljsåsen (som vissa, icke äppelkakefanatiker, har en tendens att sleva i sig, vilket sällan uppskattas av övriga i sällskapet). Sen tog den sig och jag vande mig vid smaken. Kanelbullebitarna var lite konstiga, men goda. Glassen var ändå helt okej och jag kan tänka mig att äta den igen, men skulle jag välja får Phish food alltid min röst. Chokladfiskar och marshmallowsfluff. Det är gott det.
Annars har jag varit på visning på min drömlägenhet idag. Balkong, mysigt litet kök, sovalkov och vardagsrum. Allt på 26 kvadrat. Helt fantastisk. Och dyr. Så nu är jag i sorg. Tyvärr.
måndag 9 februari 2015
Viktoria och jakten på lägenheten - Snart på en biograf nära dig
Jag har lite ångest. Lägenhetsångest. Det lutar lite åt att jag kanske måste flytta inom en snar framtid. Det kan vara så att min nya lägenhet också rivs. Närmare bestämt i juni. Men SSSB har bjudit in till möte i början av mars, och enligt uppgift ska det bjudas på macka. Tack. När jag var på möte med dem förra året fick vi en semla. Det blev lite "Hej och välkomna. Tyvärr måste vi riva huset och vi har ingen idé om var ni ska bo sen. Men vi bjuder på semlor!". Det här med boende är spännande.
För att lösa problemet har jag börjat kolla på bostadsrätter. Eller tja, jag har kollat ett tag. Hemnetknarka heter det visst. Tyvärr har alla lägenheter en tendens att bli hysteriskt dyra, och den senaste tiden har det eskalerat. Jag har dessvärre inte två miljoner, vilket alla andra människor i världen verkar ha. I alla fall i Sickla. Då blir man lätt lite deppig.
Idag var jag på lägenhetsvisning. Alldeles själv. Det var lite ensamt. Men fruktansvärt fin lägenhet, något jag uppenbarligen inte var ensam att tycka. Budgivningen är redan igång och jag hinner inte riktigt med. Jag håller istället tummarna för att det dyker upp nya lägenheter. Med badrocksavstånd till sjön. Och gärna billiga. Det är väl inte för mycket begärt?
Kanske något sånt här?
Jag gick för övrigt på långpromenad idag. Det var lite för fint väder för att låta bli, och jag fick feeling. För att utmana ödet promenerade jag utan mål, till helt nya platser. Tyvärr gick jag vilse på Skogskyrkogården och fick hjälp av en trevlig man i traktor. Han gav mig en karta, och plötsligt var jag i Skarpnäck. Så kan det också gå.
För att lösa problemet har jag börjat kolla på bostadsrätter. Eller tja, jag har kollat ett tag. Hemnetknarka heter det visst. Tyvärr har alla lägenheter en tendens att bli hysteriskt dyra, och den senaste tiden har det eskalerat. Jag har dessvärre inte två miljoner, vilket alla andra människor i världen verkar ha. I alla fall i Sickla. Då blir man lätt lite deppig.
Idag var jag på lägenhetsvisning. Alldeles själv. Det var lite ensamt. Men fruktansvärt fin lägenhet, något jag uppenbarligen inte var ensam att tycka. Budgivningen är redan igång och jag hinner inte riktigt med. Jag håller istället tummarna för att det dyker upp nya lägenheter. Med badrocksavstånd till sjön. Och gärna billiga. Det är väl inte för mycket begärt?
Kanske något sånt här?
Jag gick för övrigt på långpromenad idag. Det var lite för fint väder för att låta bli, och jag fick feeling. För att utmana ödet promenerade jag utan mål, till helt nya platser. Tyvärr gick jag vilse på Skogskyrkogården och fick hjälp av en trevlig man i traktor. Han gav mig en karta, och plötsligt var jag i Skarpnäck. Så kan det också gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)