Viktoria recenserar - Måsen

Nu är det premiärtider! Det innebär att jag får möjlighet att springa på teater dagarna i ända. Inte mig emot. Den här gången var det dags för Kungliga dramatiska teaterns stora scen och ett publikrep av Måsen, premiär på fredag.

Måsen är en av de få riktigt klassiska pjäser som jag varken sett eller läst (och då har jag ändå ganska så många poäng teatervetenskap i ryggen!) men jag inbillade mig att det skulle handla om en mås. En rysk en. Vilket stämde, tillsammans med ett gäng karaktärer som verkade kring måsen. Sen sköt en av dem ihjäl den men pjäsen fortsatte ändå som om inget hade hänt. I slutet var den uppstoppad och sen sköt han som hade skjutit ihjäl måsen ihjäl sig själv också. Han blev dock inte uppstoppad.

Det var helt enkelt en pjäs om elände, alla karaktärer var genuint olyckliga men spelade glada. Förutom han som sköt sig, han visade ganska tydligt att han hela tiden var ledsen i själen. Tänk bara på den stackars måsen som fick offra sitt liv för att han plötsligt fick ett infall att panga lite! Alla var olyckligt kära, vissa gjorde något åt det (typ rymde med sin älskare för att sedan komma tillbaka, ännu olyckligare) och vissa surade bara och gifte sig med någon annan och fick en massa barn. Huvudsaken var att ingen var nöjd. I slutet klädde Konstantin (den väldigt deprimerade killen) av sig in på bara kroppen. Det var trevligt. Sen förstod jag inte riktigt varför det egentligen var nödvändigt, men det är en annan fråga.

Hur var uppsättningen då? Jodå, på det stora hela gillade jag den. Det kändes inte så ryskt som en rysk pjäs kan kännas (jaa, alltså. Ni vet, när allting bara känns sådär fruktansvärt ryskt. Så kändes det inte) och det var intressant att klädstilen plötsligt bytte tidsepok i aktbytet. Scenografin var stundtals riktigt läcker, andra gånger lite tråkigare. Stina Ekblad var toppen i rollen som den berömda mamman som, vad jag förstod av mina bänkgrannar, brukar få mer uppmärksamhet i andra uppsättningar. Christoffer Svensson var bra som ledsen kille men jag skulle önska att man slutar typecasta honom till ALLA unga pojkroller på Dramaten. Det är Romeo, Robert i Utvandrarna, det ena barnet i Den girige osv. Jag tror att han kan mer än det, så ge karln en chans! Männen var okej men ingen som utmärkte sig speciellt. Rebecka Hemse var nästan jobbigt passiv men gjorde det ändå bra.

Summa summarum: Jag är nöjd.