Idag är jag glad. Det har nämligen varit en fin dag. En dag när allting funkar prima. Typ som att man druckit av sånt där lyckoelixir som Harry Potter har, där någon kraft ser till att allt bara går bra. En sån dag. Typ.
Började med att åka till jobbet. Trevligt. Efter ett par stressiga timmar med mycket folk blev jag ivägskickad till andra sidan jorden. Till Kina alltså. Inget konstigt alls... Där var allting oerhört lugnt och mysigt. Dessutom bjöds det på ballerinakakor. Fantastiskt!
Under arbetsdagen hörde också min mor av sig. Hon hade pratat med banken som hade bestämt att jag får låna typ alla pengar i världen. Nästan. Åtminstone så mycket pengar som krävs för att köpa ett stycke lägenhet i El stockholmo. Alltså rätt mycket pengar. Det här är trevliga nyheter för en flicka som alltid riskerar att bli smått hemlös. Nu ska det bara dyka upp lite trevliga hemman också så att jag kan slå till. Såååå, om ni sitter på en stilig etta i Nacka är det bara att hojta. Jag har stålar!
När jag kom hem gick jag och köpte en frys. Tänkte att det kunde vara rätt bra att ha. En granne skulle flytta och sålde sin minivariant. Nu bor den under mitt köksbord. Ringde dock min far för skötselråd och han var oerhört noga med att man ska låta frysen vila ett dygn om man hade haft den upp och ner. Försökte förklara att vi burit den oerhört försiktigt och verkligen inte vänt på den, men det var tydligen bättre att ta det säkra före det osäkra. Kanske rätt klokt. Frågan är om jag någonsin kommer att våga sätta på den nu...
Efter frysinköp gick jag på kör. Terminsstart vilket passade bra eftersom jag var oerhört sångsugen. Tyvärr kommer jag att jobba i stort sett alla onsdagar den närmsta tiden vilket passar dåligt med körrep. Dumt. Men kul ändå! När jag kom dit tisslades det om att Doug Seegers (https://www.youtube.com/watch?v=pjfbHiVpvrc) satt utanför och jammade. Plötsligt hade någon övertalat honom att komma och sjunga med oss lite, och han körde en kort minikonsert. Magiskt och rätt overkligt.
onsdag 26 augusti 2015
måndag 17 augusti 2015
Kulturvecka med picknick
Den senaste veckan har varit fullproppad med kulturella upplevelser. Hmm, tänker ni. Är det verkligen så ovanligt? Är det inte kulturvetare jag är utbildad till? Jobbar jag inte på slott? Kan det bli mer kulturellt?
Jepp!
Vi börjar från början.
Måndag: Okej, kanske inte jättemycket kultur. Men man måste börja lugnt. Jobbade i alla fall i oerhört kulturell miljö.
Tisdag: Nu blir det lite mer! Delade ut biljetter på Stadsteatern till publikrepet av Sara Sara Sara. Åkte därefter direkt till kulturellt styrelsemöte för teaterföreningen jag är medlem i.
Onsdag: Ledig dag! Kulturell upplevelse nr. 1 var Stadsteaterns höstsamling. Oj så mycket kultur! Dessvärre var det lite väl långt. Jag förstår att man vill visa upp alla delar av verksamheten, men man skulle verkligen vinna på att istället visa kortare bitar av allt, samt stryka all tråkig presentation (obs, gäller inte Robert Fux som är fantastisk!). Nu höll jag och alla pensionärer på att dö ut i sommarvärmen. Då blir det inte många kvar som kan gå på teater. Helt klart dåligt för affärerna.
För att utnyttja den lediga dagen maximalt begav jag mig sedan iväg till Hägersten där det vankades parkteater. Köp hjärtan med Vanna Rosenberg, en väldigt charmig liten pjäs om Ulla Billqvist. Ska inte spoila slutet, men det går åt helvete. Men jag var glad ändå, jag hade ju fått en stor dos kultur!
Torsdag: Förutom jobb var det nu dags för mig att få se Sara Sara Sara på Stadsteatern. Tyvärr var jag inte överförtjust. Den var väldigt rörig och jag skulle nog ha läst på lite mer om Sara Lidman innan jag såg den. Nu föreföll sig mycket oförståeligt. Men kul med kultur!
Fredag: Okej. Noll kultur på fredagen. Istället åkte jag ut till Rotebro för att ha grillpicknick eftersom en kompis flyttar till Göteborg för att plugga musikal. Det är ju iof kulturellt. Det får räknas. Trevligt var det i alla fall.
Lördag: Kultur! "Fulkultur" skulle kanske tråkiga människor kalla det. Själv blev jag väldigt begeistrad i folkfesten Diggiloo som spelade sin sista föreställning för sommaren. Det hela utspelades i Ulriksdals slottsträdgård (bara det låter ju kulturellt) och jag och mina vänner körde picknick i gräset. Världsbäst.
Söndag: Ny ledig dag! Som bäddat för kultur. Denna gång hade jag sett annons på stan om att det var gratiskonsert med Helen Sjöholm utanför Sjöhistoriska museet. Jag tvingade med mig min Nackakompis och vi dukade upp för picknick. Såklart. Det visade sig att det inte bara var vi som ville gå på gratiskonsert. 40 000 människor befann sig tydligen på platsen, lika sugna på kultur och picknick. Trots det lyckades vi få finfin plats under ett träd. Oerhört trevligt. Höjdpunkten kom när Helen Sjöholm hyllade Sundsvalls kulturskola och alla fantastiska talanger som fått frodas där.
Tack för den säger jag.
Slut på kulturell rapport.
Jepp!
Vi börjar från början.
Måndag: Okej, kanske inte jättemycket kultur. Men man måste börja lugnt. Jobbade i alla fall i oerhört kulturell miljö.
Tisdag: Nu blir det lite mer! Delade ut biljetter på Stadsteatern till publikrepet av Sara Sara Sara. Åkte därefter direkt till kulturellt styrelsemöte för teaterföreningen jag är medlem i.
Onsdag: Ledig dag! Kulturell upplevelse nr. 1 var Stadsteaterns höstsamling. Oj så mycket kultur! Dessvärre var det lite väl långt. Jag förstår att man vill visa upp alla delar av verksamheten, men man skulle verkligen vinna på att istället visa kortare bitar av allt, samt stryka all tråkig presentation (obs, gäller inte Robert Fux som är fantastisk!). Nu höll jag och alla pensionärer på att dö ut i sommarvärmen. Då blir det inte många kvar som kan gå på teater. Helt klart dåligt för affärerna.
För att utnyttja den lediga dagen maximalt begav jag mig sedan iväg till Hägersten där det vankades parkteater. Köp hjärtan med Vanna Rosenberg, en väldigt charmig liten pjäs om Ulla Billqvist. Ska inte spoila slutet, men det går åt helvete. Men jag var glad ändå, jag hade ju fått en stor dos kultur!
Torsdag: Förutom jobb var det nu dags för mig att få se Sara Sara Sara på Stadsteatern. Tyvärr var jag inte överförtjust. Den var väldigt rörig och jag skulle nog ha läst på lite mer om Sara Lidman innan jag såg den. Nu föreföll sig mycket oförståeligt. Men kul med kultur!
Fredag: Okej. Noll kultur på fredagen. Istället åkte jag ut till Rotebro för att ha grillpicknick eftersom en kompis flyttar till Göteborg för att plugga musikal. Det är ju iof kulturellt. Det får räknas. Trevligt var det i alla fall.
Lördag: Kultur! "Fulkultur" skulle kanske tråkiga människor kalla det. Själv blev jag väldigt begeistrad i folkfesten Diggiloo som spelade sin sista föreställning för sommaren. Det hela utspelades i Ulriksdals slottsträdgård (bara det låter ju kulturellt) och jag och mina vänner körde picknick i gräset. Världsbäst.
Söndag: Ny ledig dag! Som bäddat för kultur. Denna gång hade jag sett annons på stan om att det var gratiskonsert med Helen Sjöholm utanför Sjöhistoriska museet. Jag tvingade med mig min Nackakompis och vi dukade upp för picknick. Såklart. Det visade sig att det inte bara var vi som ville gå på gratiskonsert. 40 000 människor befann sig tydligen på platsen, lika sugna på kultur och picknick. Trots det lyckades vi få finfin plats under ett träd. Oerhört trevligt. Höjdpunkten kom när Helen Sjöholm hyllade Sundsvalls kulturskola och alla fantastiska talanger som fått frodas där.
Tack för den säger jag.
Slut på kulturell rapport.
onsdag 12 augusti 2015
Putte i blåbärsskogen får konkurrens!
Idag är jag ledig, något som verkligen är värt att hylla. Eftersom det är högsäsong på slottet jag jobbar på är jag rätt slutkörd. Det tar på kroppen att springa runt i kvav slottsmiljö dag ut och dag in. Därför tycker jag att det är rätt trevligt med lediga dagar. Eftersom dessa dagar är rätt få är det viktigt att göra exakt allting man inte hunnit med innan. Typ som att plocka blåbär.
Idag stod alltså blåbärsplockning på agendan. Jag ska börja med att erkänna att jag är oerhört bortskämd när det gäller blåbär. I sommarstugan i Hälsingland räcker det med att gå en meter från altanen - så har man plockat hela vinterns blåbärslager. Ganska lätt alltså. Däremot finns det där möjlighet till huggormsmöte, så jag brukar överlämna själva plockbiten till resten av familjen...
Igår kom jag plötsligt på att det borde vara möjligt att plocka blåbär också i Stockholm. Det är ju trots allt väldigt nyttigt, billigt och framför allt gott. Perfekt alltså. Jag googlade på "Stockholm" och "blåbär" och insåg snabbt att det borde gå att finna några bär i nackareservatet, vilket passade perfekt eftersom jag bor typ där. Så. På med bärplockarkläder och påsar att fylla med trevliga blåbär. Jag var rätt optimistisk i det här läget.
Eftersom jag tänkte att blåbär förmodligen trivdes bäst i mörka urskogen lämnade jag glatt stigen för att upptäcka nya delar av mitt område. Dumt. Efter en liten stund hittade jag visserligen en massa blåbärsris, men blåbären lyste med sin frånvaro. Det gjorde däremot inte myggen. Och otäcka stora insekter som bet mig på armen. Jag hittade visserligen ett tiotal blåbär långt ner i risen, men inte kunde det väga upp det faktum att hela armen höll på att skifta färg och klia outhärdligt. Jag kliade givetvis, eftersom det är det enda vettiga man kan göra i det läget. Jaaa, jag vet att det egentligen bara blir värre (säger min pappa...) men ibland (typ varje gång man får ett myggbett) måste man få ge efter! Jag gav upp och gick tillbaka till stigen, med fler myggbett än blåbär.
Efter en liten stund hittar jag jättemycket blåbärsris. Precis intill stigen. Noll myggor. Skitskog.
Dagens resultat: En deciliter blåbär och en miljon myggbett. Blåbärsplock i Stockholmsmiljö får 1 blåbär i betyg.
Idag stod alltså blåbärsplockning på agendan. Jag ska börja med att erkänna att jag är oerhört bortskämd när det gäller blåbär. I sommarstugan i Hälsingland räcker det med att gå en meter från altanen - så har man plockat hela vinterns blåbärslager. Ganska lätt alltså. Däremot finns det där möjlighet till huggormsmöte, så jag brukar överlämna själva plockbiten till resten av familjen...
Igår kom jag plötsligt på att det borde vara möjligt att plocka blåbär också i Stockholm. Det är ju trots allt väldigt nyttigt, billigt och framför allt gott. Perfekt alltså. Jag googlade på "Stockholm" och "blåbär" och insåg snabbt att det borde gå att finna några bär i nackareservatet, vilket passade perfekt eftersom jag bor typ där. Så. På med bärplockarkläder och påsar att fylla med trevliga blåbär. Jag var rätt optimistisk i det här läget.
Eftersom jag tänkte att blåbär förmodligen trivdes bäst i mörka urskogen lämnade jag glatt stigen för att upptäcka nya delar av mitt område. Dumt. Efter en liten stund hittade jag visserligen en massa blåbärsris, men blåbären lyste med sin frånvaro. Det gjorde däremot inte myggen. Och otäcka stora insekter som bet mig på armen. Jag hittade visserligen ett tiotal blåbär långt ner i risen, men inte kunde det väga upp det faktum att hela armen höll på att skifta färg och klia outhärdligt. Jag kliade givetvis, eftersom det är det enda vettiga man kan göra i det läget. Jaaa, jag vet att det egentligen bara blir värre (säger min pappa...) men ibland (typ varje gång man får ett myggbett) måste man få ge efter! Jag gav upp och gick tillbaka till stigen, med fler myggbett än blåbär.
Efter en liten stund hittar jag jättemycket blåbärsris. Precis intill stigen. Noll myggor. Skitskog.
Dagens resultat: En deciliter blåbär och en miljon myggbett. Blåbärsplock i Stockholmsmiljö får 1 blåbär i betyg.
måndag 3 augusti 2015
Hej och förlåt
Det har tydligen varit sommar. Sägs det. Själv har jag inte riktigt märkt av något. Höst däremot!
Eftersom "sommaren" till stora delar har tillbringats på slott för min del, varvat med Hälsingland och Sundsvallsvistelse, har bloggen fått stå lite i bakgrunden. Mer fokus på kungar och glass. Men nu är jag tillbaka!
Min "semester" (med alldeles för mycket jobb) har varit oerhört trevlig med mycket familjehäng. Syskonbarnen höll låda och visade upp sina nya trick. Vaknade flera dagar av att ett stycke 1:åring plötsligt satt bredvid mig i sängen. Systerson 3 år var inte lika diskret, utan väckte ofta upp mig genom att kasta en badboll och säga "upp och hoppa lat". En dag åkte allihop, minus undertecknade, till Furuvik och tittade på apor (det fanns tydligen ingen plats i bilen för mig...). Sa till systersonen att han skulle köpa en apa till mig. Han förde glatt vidare budskapet till sin mor. Tyvärr har han inte riktigt lärt sig att säga "köpa" än, utan omformulerade det lite. "Mamma, mamma. Vicky apa!". Ehhh... Tack för den Adam.
Idag har jag jobbat på slott. Ny månad, nytt slott. Den här gången ett ordentligt ett, med en massa besökare. Eftersom jag är så oerhört språkbegåvad så pratar jag givetvis flytande franska. Såklart. Idag hade jag till exempel en hel konversation på felfri franska med en besökare. Så här lät det:
Han: Le chinois? (Pekar på kartan han har i handen)
Jag: Le chinois?
Han: Oui
Jag: Ahh, c´est ici! (Jag pekar på kartan, på femman)
Han: Cinq?
Jag: Oui!
Han: Merci
Slut på konversation.
Eftersom "sommaren" till stora delar har tillbringats på slott för min del, varvat med Hälsingland och Sundsvallsvistelse, har bloggen fått stå lite i bakgrunden. Mer fokus på kungar och glass. Men nu är jag tillbaka!
Min "semester" (med alldeles för mycket jobb) har varit oerhört trevlig med mycket familjehäng. Syskonbarnen höll låda och visade upp sina nya trick. Vaknade flera dagar av att ett stycke 1:åring plötsligt satt bredvid mig i sängen. Systerson 3 år var inte lika diskret, utan väckte ofta upp mig genom att kasta en badboll och säga "upp och hoppa lat". En dag åkte allihop, minus undertecknade, till Furuvik och tittade på apor (det fanns tydligen ingen plats i bilen för mig...). Sa till systersonen att han skulle köpa en apa till mig. Han förde glatt vidare budskapet till sin mor. Tyvärr har han inte riktigt lärt sig att säga "köpa" än, utan omformulerade det lite. "Mamma, mamma. Vicky apa!". Ehhh... Tack för den Adam.
Idag har jag jobbat på slott. Ny månad, nytt slott. Den här gången ett ordentligt ett, med en massa besökare. Eftersom jag är så oerhört språkbegåvad så pratar jag givetvis flytande franska. Såklart. Idag hade jag till exempel en hel konversation på felfri franska med en besökare. Så här lät det:
Han: Le chinois? (Pekar på kartan han har i handen)
Jag: Le chinois?
Han: Oui
Jag: Ahh, c´est ici! (Jag pekar på kartan, på femman)
Han: Cinq?
Jag: Oui!
Han: Merci
Slut på konversation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)