Sista Evita, slutfest och kungapris

Igår var det då dags. Den absolut sista föreställningen av Evita på Göta Lejon. Det tyckte jag var rätt skönt, speciellt med tanke på att jag jobbat på dem alla. Alltså runt 140 föreställningar. Jag har haft en ledig helg sen premiären i september och då blev jag givetvis sjuk. Därför känns det helt okej att det är slut nu. Sista föreställningen var trevlig, av det lilla jag såg. Jag hade mest fokus på blommor eftersom alla medverkande barn skulle få lämna blommor till ensemblen. Men det gick rätt smidigt! Eftersom vi var så många på scenen kunde vi inte gå av scenen som vanligt utan fick gå ut genom byxorna. Där höll vi på att inte hitta ut. Min kollega såg en trapp och tyckte att det verkade vara en bra väg. Det var det inte. Den ledde nämligen rakt upp på balkongen som Evita står och gör sitt paradnummer (Gråt inte mer Argentina) på. Det hade kunnat bli lite konstigt, men jag hann inse att vi var fel ute. Tur.

När publiken hade gått hem blev det fest. Tummen upp! God mat, roliga människor och härligt familjärt. Det hela avslutades rätt sent för min del, och desto senare blev det när nattbussen jag satt mig på visade sig köra en massa omvägar. Efter 20 minuters färd var jag inte ett dugg närmre hemmet utan istället tillbaka vid Göta. Dumt. Men tillslut tog den sig ändå hela vägen till Nacka och jag kunde gå och lägga mig. Vilket behövdes eftersom jag skulle på storslagen prisutdelning.



(Den här bilden har jag snott från Charlotte Perrellis blogg. Jag tyckte det kändes okej eftersom den faktiskt föreställer min vackra rygg.).

Såå, min syster har alltså fått pris av Kungen idag. Eller tja, det riktiga priset delas ut den 27 januari nästa år (passande nog döpt till 27januaripriset) men det här var en föraning om vad som komma skall. Hon fick också en ros av Lill Lindfors som jag släpat genom hela Stockholm. Man kan ju inte slänga en sån ros! Förutom stolt syster agerade jag proffsfotograf. Eller så pass bra fotograf man kan vara med en kamera som oftast lever sitt egna liv. Men jag är rätt nöjd över att ha lyckats få till en bild på handslaget!

Mitt i prisutdelningen ringer min mobil. Tur att ljudet var avstängt! Eftersom det är oartigt att prata i telefon när Kungen delar ut pris tryckte jag snabbt bort samtalet. Det roliga i kråksången är att det var hovet som ringde, eftersom jag ska jobba på slott i sommar. Sicken tajming.