Så var sommaren slut!

Eller tja, sommaren har väl inte mött sin dödsdag än, det handlar mer om att jag är tillbaka i Stockholm. Tillfälligt. Åker tillbaka redan på onsdag eftersom det vankas barndop i Sundsvall, och det vill man ju inte missa! Med tanke på att jag lovat att sjunga så är det nog klokt att dyka upp.

En kort uppdatering kring vad som har hänt i sommar kanske är på sin plats. Fast ska jag vara ärlig så har den varit rätt så händelselös, men ack så trevlig. Jag har mest sett en massa olika djur.

Djur ett: ORM
Jag hatar ormar. Av hela mitt hjärta. Så att sommarens mest sedda djur är huggorm (och kopparorm. Och snok. Jepp, i stort sett alla ormar i Sverige) känns inte helt okej. Det började redan den första dagen, när jag lovat att promenera med Herr Pettersson till båthamnen. Sen gick jag aldrig till båthamnen mer. För där fanns det orm. Inte långt därefter såg jag mitt livs största orm, helt klart en anakonda. Tack och lov död. Dessvärre har jag stött på detta exemplar levande under tidigare år. Jag grät inte på begravningen. Dagen efter såg jag inte mindre än tre döda huggormar på samma väg. Det verkar finnas fler ormhatare i Långvind. Halleluja!

Djur två: ÄLG
På vägen till stugan slog vi vad om huruvida vi skulle se en älg. Tyvärr hann vi inte bestämma vinststumma förrän det dök upp en. Men jag fick äran i alla fall. Samma kväll mötte jag och min far Långvinds stolthet, Älgot. Han är områdets tama älg som varje sommar har skaffat sig fler barn. Snart kan vi börja arrangera dyra älgsafaris. Det blir bra. Därefter såg jag faktiskt inga fler älgar, även om jag precis hade missat Älgots familj en dag när jag var ute och cyklade, enligt andra ögonvittnen.

Djur tre: EKORRE
Ett stycke ekorrfamilj bosatte sig i utedasset. De var dessvärre väldigt skygga och hade det inte varit för det ständiga krafsandet i väggarna hade vi aldrig vetat om dem. En dag var det tyst. Fortfarande oklart om djur nummer fyra har något att göra med det...

Djur fyra: GRÄVLING
Jag såg mitt livs första grävling den här sommaren. Ola Grävling. Han såg nämligen precis ut som de tidigare preferenserna jag hade, en tecknad grävling. Dessutom fick jag chansen att se honom på väldigt nära håll, ståendes på den högsta delen av altanen. Kaxigt ropade jag på mamma och råkar skrämma honom, och inser två sekunder senare att han är på väg in genom den öppnade altangrinden. Då var jag inte så tuff längre.

Djur fem (en bubblare): APA
En dag såg jag väldigt många apor. Det var trevligt. Det tyckte min systerson också eftersom Nicke Nyfiken är en av hans stora favoriter. Dock var det ändå lite roligare att springa runt runt, och titta på blommor. Tyckte han då, inte jag. Jag tyckte att aporna smällde högst.

Så såg han ut, jag lovar!