Teatervecka!

Oj, vad jag har varit på teater den här veckan! Och inte ett öre har jag bidragit med till scenkonsten... Jag är väldigt förtjust i genrep, inte bara för att det är gratis utan för att det är trevligt. Man känner sig delaktig på ett helt annat sätt när föreställningen inte riktigt är färdig. Och man får chansen att se regissören som annars försvinner så fort premiären är över. Så den här veckan har det blivit tre stycken.

1. Den allvarsamma leken. Den har vi ju redan pratat om så den skippar jag.

2. Flashdance- The musical. Musikal! Jag är ju löjligt förtjust i musikaler så när det helt plötsligt dök upp en möjlighet att få se genrepet kunde jag inte säga nej. Trots att min kör hade terminsstart och vi skulle sjunga just musikal... Men det är ju en vecka nästa vecka också. Så det blev lite musikal på Chinateatern. Jag blev dock väldigt skeptisk när jag insåg att jag hade fått plats 1253... Jag som trodde Chinateatern var en liten teater! Det var den inte. Allra längst bak skulle jag och scenen tornade upp sig någonstans därnere. Men tro det eller ej, jag såg! Och det var ganska mysigt att sitta längst bak. Nu är ju jag ganska skeptisk till Flashdance, eller den typen av musikal (tunn story, tunn musik men med bra dans), det blir lätt för mycket av allt. Och stundtals blev det precis så. Men det var oväntat få tillfällen och jag tyckte om den! Hanna Lindblad är grym. Punkt. Dessutom var min nya favorit Anna Hansson med. Hon är också grym. Punkt. Dansen var bra (jag vågar inte tycka något annat eftersom min gratisbiljett kom från House of shapes, koreografens dansstudio...) och storyn höll (kanske inte hela vägen, men ändå). Killarna var okej men det var nog tjejerna som dominerade. En stark trea, och det är mycket för att komma från mig i musikalsammanhang. (Eller ja, i musikalsammanhang där jag är skeptisk från början. Annars är jag ganska lättflörtad).

3. Liv Strömqvist tänker på dig! Genrep på Elverket (Dramatens barn och ungdomsscen för er som inte hänger med i teatersvängen) med premiär imorgon. Det blir bra det. Mitt namn stod med på en cool lista när jag kom dit, jag behövde inte ens biljett. Jag har älskat Liv Strömqvist sen jag lyssnade på Pang Prego (=i väldigt många år) men måste erkänna att jag aldrig riktigt orkat ta tag i hennes seriealbum (vilket är konstigt eftersom det är dessa hon är mest känd för). Det här är en pjäs baserade på dessa (om jag förstått saken rätt). Jag förstod ändå. Och det var bra. Och nyttigt. Och roligt. Och kort. En pjäs alla högstadieklasser i hela världen borde se. Typ.

Slut på teaterrecensioner. På lördag ser jag Priscilla två gånger. Den blir det ingen recension av. Man kan säga att jag är ganska så less på bussmusikaler.