Hejdå bussen!

Okej, då var det över. Den där Priscillamusikalen som jag jobbat typ dygnet runt med sen september. Eller tja, alla helger i alla fall. Runt 150 föreställningar har spelats och jag har jobbat på alla utom en. Då var jag matförgiftad, en helt godkänd anledning att vara borta tycker jag. Men annars har jag varit med på det mesta. Värst var det alla gånger bussen gick sönder, bäst när en tant (runt 90 år) kommer fram i slutet och säger att det var det absolut bästa hon någonsin sett. Stående ovationer varje föreställning och en fantastisk foajépersonal. Såklart. Jag har också lärt mig hur man övertalar medelålders män att dansa inför 1100 människor. Och hur man desperat skriker rakt ut i salongen när det visar sig att igen vill dansa. En spännande musikal har det helt klart varit, trots att jag var skeptisk.

För att fira (eller sörja) över att det var slut hade vi fest. Vi tycker väldigt mycket om fester på mitt jobb så vi tar alltid tillfället i akt. På den här festen fick vi underbar vårbuffé och tillgång till fri bar. Samt allt godis som blivit över. Så ska en riktig fest se ut. Själv var jag ledig dagen efter och tyckte därför att det var onödigt att gå hem tidigt. Således stannade jag till klockan 6 på morgonen. Man kan nog säga att jag var lite trött idag... Men trevligt var det! Många intressanta diskussioner med trevligt sällskap, inte helt fel

 

Maaaaaaat! Här har vi lax, någon form av fläsk och sallad. Gott!

 

 

Några av mina kollegor. Ser dock lite uttråkade ut. Jag lovar, vi hade kul!

 

Så här ser foajén ut efter att den fantastiska foajépersonalen dukat upp för partaj.

 

 

The bus. Som nu åker vidare till Spanien. Precis som jag på lördag! Man kanske kan få skjuts?